Livrädd för att bli arbetslös

Jag är trygghetsnarkoman. Det går säkert att göra sig lustig över, men så är det. Jag har under många år byggt upp ett liv som är ungefär som jag vill ha det och vill absolut inte råka ut för några stora förändringar. Min största rädsla är att förlora jobbet, att plötsligt stå utan försörjning. Så såg jag en insändare i Aftonbladet [via Annica Tiger] och jag förstår varför jag är så rädd.

Det är fruktansvärt att vara arbetslös i Sverige idag. Förutom att man faktiskt ska klara av sin försörjning så ska man klara av pressen från Arbetsförmedlingen att söka jobb man vet att man inte är lämpad för. Därutöver en allt mer amerikaniserad attityd i samhället i stort, ”Det går bara man försöker”. Fy för den lede.

Flera år av ”jobless growth” har gjort att allt fler människor slagits ut från arbetsmarknaden. Det är ju lite av ett huvudtema i den politiska debatten. Jag är glad över att arbetslösheten nu äntligen blir synlig igen och jag är övertygad om att det faktiskt går att hitta vettig sysselsättning till fler.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen:

  • FOLKETS VILJA TILL ARBETE ÄR NATIONENS VIKTIGASTE TILLGÅNG