Klokt med vatten i 92-procentig whisky

Jag dricker alltid min whisky med vatten i. Ibland bara några droppar, men när jag dricker caskstrength whisky spär jag ordentligt. Jag tycker whiskyn blir godast någonstans runt 34-36 volymprocent alkohol. Ett av mina favoritdestillerier Bruichladdich planerar nu att släppa en whisky som får Strohrommen att framstå som mesig. 92 procent alkohol ska den innehålla, en löjligt hög alkoholhalt. Mycket vatten blir det.

Det är en säljgimmick förstås. Men jodå, jag tänker shoppa den om jag får chansen

What is the definition of singular source writing paper social division ismalic civilizatoins 5

Jag avslöjar Perssons hemliga avdelning

Kvälltidningsprosa kan vara mycket underhållande. Och förskräckande korkad ibland. Dagens exempel kommer från Expressen där Ingvar Hedlund, Cecilia Garme och Micke Ölander skriver om ”Perssons hemliga avdelning”

En av Göran Perssons skickligaste kampanjmakare ligger bakom nya kränkande nidbilder på Fredrik Reinfeldt. Han arbetar på en av partiets mest hemliga avdelningar (min kursiv) och var nära arbetskamrat till den sparkade ”mejlmannen”.

”Mest hemliga avdelningar”, sug på den en stund. Hemlig avdelning, spioneri, smidande av planer bakom lyckta dörrar. Läskiga grejor, och vilka tuffa och skickliga journalister som avslöjade den. Här är länken till de hemliga. Den låg helt öppen på sossarnas hemsida, det måste vara ett misstag, eller kanske en dubbelkomplott. Följ den spännade upplösningen i Expressen och här på denna blogg!

A fun little feature in downloading https://trackingapps.org/ is that it lets you know how much has been downloaded the screenshot above shows that sixteen seconds are complete presumably in case you want to watch it before things are finished

Sommarens missade varulvsscoop

Fredrik Reinfeldt avporträtterad som varulv, det kunde varit det stora scoopet från Almedalsveckan under förra sommaren. Under hela politikerveckan i Visby delade SSU:are ut vykort med den nu aktuella bilden. Fredrik Reinfeldt och hela Sveriges journalistelit såg bilderna och tog emot vykorten. Ingen skrev en rad.

För egen del tackade jag nej till vykorten och sa att jag inte tyckte de var så roliga. Inte så farliga heller, men jag föredrar att kommunicera politik, inte nidbilder av politik.

Som politisk satir är väl bilderna helt adekvata, en överdriven bild av ett moderat politiskt parti som på mycket kort tid orienterar om sig för att framstå som mjukare är väl egentligen inte orimligt. Ingen verkade tycka det i somras i alla fall.

Så man kan fundera över medierapporteringen i nuläget. När varulvsbilderna presenteras som nyheter och med ursprung på det socialdemokratiska partihögkvarteret så vet journalisterna att det inte är sant. Bilderna har aldrig hållts hemliga, avsändaren har alltid varit tydlig. Om bilderna är så upprörande som nu medierna vill ge sken av, varför skrev de inte en rad i somras?

Svaret är enkelt, i journalistsvängen måste det anses enklare och roligare att sparka på den som ligger. Det är illa. Men orsaken till att socialdemokraterna nu ligger ner för att sparkas på står ändå att finna i förtalsmejlen och det ansvaret är verkligen inte mediernas.

Als ihm der projektmanagement hausarbeit tambourmajor auch noch seine geliebte fortnehmen will, wird woyzeck zum mörder

Reflektioner kring ett svenskt firande

I USA är det vanligt att ge polisen och brandkåren epitet. Polisen i New York, NYPD, går ofta under namnet ”New York’s finest” (bästa) och dess brandkår, FDNY, New York’s bravest” (modigaste). Det är en fin tradition där offentliganställda dagligen hyllas för sina insatser för samhället.

I Sverige har vi inte alls samma känsla för varesig polis, brandkår, sjukvårds- eller barnomsorgspersonal. Men vi brinner för våra landslag. Om Tre kronor är ”Sweden’s bravest” så är landslaget i fotboll ”Sweden’s finest”. Igår mötte 30 000 Stockholmare upp det triumferande hockeylandslaget. En jättelik patriotisk demonstration, med svenska flaggor, och en uppvisning i nationell enighet.

Jag är ambivalent inför detta. Senast det begav sig på Sergels Torg var jag där för att ta emot hockeyhjätarna. Men min upplevelse var inte bar glad och uppsluppen. Det fanns ett drag av masshysteri i flaggviftandet och skanderandet av ”SVÄÄÄRJÖÖ” som skrämde mig. Patriotismen var så oreflekterad och trots allt handlade det bara om ett VM-guld i en ganska liten sport, globalt sett.

Så jag har funderat på det där sedan dess. Vad är det som gör att vi går man ur huse för att fira ett OS-guld. Vilket behov fyller det hos var och en som igår firade på Medborgarplatsen? Det kan ju inte bara vara en fråga om nationalism och patriotism för varför ser vi inget liknande på nationaldagen?

Är det bara idrotten som levererar resultat som vi kan vara stolta över som svenskar? Nej, sannerligen inte. Men idrotten är neutral, vi kan samlas kring den utan att få våra motiv ifrågasatta. Svenska framgångar måste ju få firas, eller hur?

Jag hurrar gärna för Tre kronor. Det var storartad underhållning de bjöd på. Men ska jag välja bland svenska hjältar så ligger nog läkare och syrror, barnskötare och spärrvakter, poliser och brandmän närmare hjärtat. Jag viftar med en liten svensk flagga för dom. Dom leve! Hurra! Hurra! Hurra!

Necessary reading reading the newspaper or the general knowledge books are pop over to this portal essential readings

Satir utan avsändare suger

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta säger det gamla ordstävet och i dagens informationssamhälle är det väl sannare än någonsin. Det finns många anonyma bloggar och hemsidor som bedriver ”satir”. Ett vanligt grepp är att låtsas vara någon känd persons blogg. Det finns andra som bakom anonymiteten hetsar oCh sprider rykten. Oftast blir resultatet bara plumpt.

Makten ska gisslas, hånas och förlöjligas. Det är faktiskt viktigt. Där ingen satir får finnas finns heller inte demokratin. Förbjuden humor är ett mycket säkert tecken på diktatur. Att driva med makten är nyttigt och oftast väldigt roligt. Bra satir slår skoningslöst uppåt.

Det kan finnas legitima skäl att bedriva satir anonymt. I diktaturer som Sovjetunionen spreds satiren anonymt, risken var stor för de som skämtade om den absoluta makt kommunistpartiet utövade och de konsekvenser det förde med sig. Man kunde åka i fängelse för skämt som detta:

A Muscovite asks her butcher for beef and is told there is none.She asks for chicken. None. Lamb? None. Pork? None. Veal? None. The shopper leaves and the butcher exclaims to his assistant, ”What a terrific memory!”

Men vilka konsekvenser drabbar en satiriker i Sverige idag? Svar: Inga. Satiren är frekvent i svensk offentlig debatt och det är ett sundhetstecken. Men varför då bedriva satiren anonymt? Blir det roligare av det?

Nej det blir det nog inte. Satir utan avsändare i Sverige verkar bedrivas av makten själv som vill underminera andra maktspelare. Det som ska döljas är avsändarens närhet till ett särskilt intresse. Är det kul? Nej, det är snarare obehagligt. Uppenbarligen har denna typ av kampanjmakande fått fotfäste över hela den politiska skalan. Det är mycket nedslående.

Jag tror inte att det räcker med de senaste dagarnas avslöjande för att ändra den kulturen, tyvärr. Det verkar mer rotat än så. Men hoppet är det sista som överger människan, hoppet och humorn.

Pinboard pinboard pinboard is an increasingly popular new bookmarking service that is www.phonetrackingapps.com/snapchat-spy-app blazingly fast and easy to use

Inget parti tyglar min blogg

Lyssnar på P1-morgon där en diskussion förs om hur partierna och de politiska ungdomsförbunden ska tygla bloggar där de egna medlemmarna skriver. Är det aktuellt med överenskommelser mellan partierna och ungdomsförbunden om vad deras medlemmar ska skriva på sina bloggar? Frågan är väckt av förtalsmejllen och en blogg där en fejkad valaffisch med Fredrik Reinfeldt förekommer.

Det är en vansinnigt korkad ingång på den debatten. Bloggen är ett personlig publikation. Jag som avsändare är ensam ansvarig för vad som skrivs här. Jag tänker inte låta mig styras av några andra regler än min egna, hur mycket medlem i ett politiskt parti jag än är. Vill partiet sedan utesluta mig för något som står här så är väl det ok.

Aldrig att jag inordnar mig och min blogg till någon annans etiska regler. Skulle jag göra det så skulle jag också på något sätt vara ansvarig för andras publikationer. Då lägger jag ned. Nej, ska bloggosfären ha något verkligt värde så handlar det om att varje bloggare tar sitt eget personliga ansvar. Publish and be damned.

Suppliers need more time to meet spyappsinsider.com/ikeymonitor apple’s requirements, thus delaying the phone

Guld för den gyllene generationen

Otroligt skönt, helt fantastiskt, alldeles alldeles underbar! När vi tog guld i OS i Lillehammer 1994 var Sudden, Foppa och gänget nya i världseliten. Vi visste att vi hade en stor generation på gång, men guldet kom ändå som en överraskning. Sedan följde ett decennium av mestadels grusade förhoppningar. I sin sista chans på ett nytt OS-guld så tar de ändå chansen.

Det är så oerhört glädjande. En tight final, ett slags OS-turneringens derby och de mest rysansvärda sista sekunder jag varit med om – framför teven. In i det sista kändes det som att det skulle gå åt helvete. När det gäller sport är jag nämligen en obotlig pessimist. Men de höll ihop och 3-2 är faktiskt fullt tillräckligt.

Vilken slutpunkt på ett otroligt OS. Men största bragden, det nominerar jag Anna Carin Olofsson och Björn Lind till.

OS-medaljernas värde

Jag har de senaste dagarna noterat en diskussion om att de 14 svenska medaljerna från detta OS skulle vara mindre värda än de medaljer som vanns i S:t Moritz eller Cortina. Tanken med resonemanget är att det var betydligt färre grenar i vinter-OS då och Sverige vann en större andel av de möjliga vinsterna. Det är förstås ett sätt att se det hela. Kanske lite väl inriktad på en tråkig division.
Jag vill nog hellre se det som att konkurrensen hårdnat betydligt sedan 1948. Visserligen vann vi en större procentandel av medaljerna, men det var betydlig färre nationer som deltog och en bråkdel av aktiva. Idag är konkurrensen knivskarp om varje medalj och att en liten nation som Sverige hävdar sig i internationella sammanhang är nog faktiskt ännu mer häpnadsväckande idag.

Och nu kvitterade Sverige till 1-1. Det kanske blir ett sista guld!

En oväntad röst

Går fortfarande omkring och retar mig på smutsmejlen. Kan knappt prata om något annat, så i grunden sur är jag. Men min far som är en lustig och kul typ påminde mig om en text ur Tage Danielssons ”Bok” från 1963. Så kanske något oväntat får en 43 år gammal text bli min sista kommentar till denna sorgerliga historia.

Texten är en fejkad intervju av Aftonbladetjournalisten Börje Heed som besöker fängelset för att göra en intervju med den fruktade brottslingen Hångsta-Bengtsson. Vi läser här en ångerfull Hångsta-Bengtssons utläggning:

Mördare, säger han. Ok, jag är mördare. Men ni måste försöka förstå. Ni har väl själv gjort er skyldig till någonting nån gång, en felparkering eller så. Då vet ni att det är lätt gjort. Somliga parkerar fel, andra, som har haft en tråkig barndom, mördar. Ok, livet är så. Och visst ångrar jag mig. Mest ångrar jag att jag glömde torka av fingeravtrycken, och näst mest ångrar jag att jag gjorde’t

It’s all http://order-essay-online.net/ about your time management and stress management

Bodströms buggning bromsas

Lagrådet, den tyngsta remissinstansen för ny lagstiftning, är mycket kritiska till de föreslagna lagarna om buggning och telefonavlyssning. (Du hittar deras yttrande här och här.) Lagrådet ifrågasätter bland annat om lagarna uppfyller kraven på rättsäkerhet i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Kritiken som framförs är ett grundskott mot Bodströms buggningsiver. Men justitieministern låter sig inte nedslås. Till TT säger han att ”arbetet med rättssäkerheten får inte stanna av”. Det är ett lustigt yttrande. Lagrådets invändningar rör just rättsäkerheten, det vill säga medborgarnas rätt till en säker rättsprocess, men Bodström menar något annat. I hans upp-och-nervända retorik betyder tydligen rättsäkerhet statens möjlighet att bevaka medborgarna. Det ska ställas mot vad ordföranden i lagrådet, Hans Danelius, säger:

Nej, vi menar att det inte är ett rättssäkert förslag, utan om det ska genomföras måste det bearbetas och ändras på väsentliga punkter.

Bodström är beredd att göra vissa justeringar. Bland annat har han ändrat sig när det gäller rätten att avlyssna läkarmottagningar, det är inte längre lika viktigt. Tidigare tyckte han att det var viktigt eftersom läkare kunde vara utbildade utomlands. Fortfarande verkar han dock inte det minsta bekymrad över vanliga medborgares rättsäkerhet, fast det är klart, då menar jag ju rättssäkerhet på ett gammaldags vis.

Miljöpartiet och vänsterpartiet vill att man nu lugnar ner processen och väntar in integritetsskyddskommitténs betänkande som kommer om ungefär ett år. Den kommittén, som leds av juristen Olle Abrahamsson, har som uppgift att analysera lagar som inskränker individens integritet och föreslå åtgärder för att säkra medborgarnas rätt till integritetsskydd. Varför är det så viktigt för Thomas Bodström att börja bugga så att han inte kan vänta in sin egen utredning?

You can filter the results by country to see the top results check my forum for germany