Petters patetiska pladder

Det är svårt att debattera med någon som inte lyssnar eller läser på det som sägs eller skrivs. Och det har uppenbarligen inte Petter Nilsson gjort när han på SVT Opinion svarar på mitt inlägg om problemen med anonymitet i en demokratisk debatt. Men jag gör ett försök.

Min uppfattning om att anonymiteten är skadlig för debatten begränsar sig inte, vilket Petter låtsas om, till de tillfällen då det framförs hot om våld eller grova påhopp. Nej, jag tycker det är betydligt mer bekymmersamt än så. Det handlar om demokratins fundamenta. Demokratin är inte begränsad till det tillfälle vi går till valurnorna eller räcker upp handen i en votering. Framför allt är demokrati ett styrelseskick som bygger på debatt och att argument prövas mot varandra.

Den debatten kan ske på torget, vid fikarasten, i riksdagens plenisal, insändarsidor eller på nätet. Överallt där människor interagerar med varandra. På de allra flesta platser skulle vi inte acceptera att en främmande person med dold identitet trängde sig in i våra diskussioner. Men på internet förväntas vi göra det, jag köper inte det. Det skapar en för kraftig obalans i debatten.

Låt oss för en stund föreställa oss en fri debatt där alla aktörer var anonyma. Det skulle, och det medger jag gärna, ha den fördelen att ingen kan dra fördelen av att vara känd sedan tidigare. Men nackdelarna är enorma. Vem tar ansvar för de förslag som presenteras? Hur utser vi våra representanter i en krets av anonyma, där man inte vet vem man röstar på? Hur utkräver vi sedan ansvar av den anonyme som blivit vald till en funktion?

Kort sagt, det funkar inte.

Demokratin förutsätter att de som ställer upp i val är kända. Demokratin förutsätter också medborgare som deltar i den samhälleliga debatten. Men om vissa i denna debatt är begränsade av att behöva ta ansvar för det som sägs och utförs medan andra kan delta fritt utan ansvarskravet då får vi en usel debatt och därmed en usel demokrati. Därför att debatten förs på ojämlika villkor. Och jämlikheten är en förutsättning för en man – en röst.

Petter blandar ihop demokratins två led – debatten och voteringen. Han skriver att ”Om nu åsikter som inte knyts till en enskild individ är odemokratiska – vad ska vi då göra med rösthemligheten? Ska vi göra identitetskontroller på insändare?”. Svaret är förstås enkelt.

Rösthemligheten är inte en del av den demokratiska diskussionen utan en del av processen där debatten avgörs. Deltagandet i detta är allt annat än anonymt. När du går till valurnan prickas du av, du deltar i valet med din identitet redovisad. Vad du röstar på är däremot hemligt, vilket garanterar att ingen kan använda ditt val emot dig eller utöva påtryckningar. Och på tidningsredaktionerna brukar insändarredaktörerna vara mycket noga med att de insändare som publiceras har en riktig avsändare, däremot accepterar man ofta signaturer. För övrigt precis samma ordning som jag valt att ha på min blogg.

När Petter skriver:

En åsikt som jag tillmäter värde för att den är genomtänkt, välargumenterad och intressant släpper jag långt hellre fram trots oklar avsändare än de aldrig så ointressanta ”ställningstaganden” från diverse kändispolitiker.

Det är ju närmast en truism. Och frågan jag ställer mig är varför en åsikt som är genomtänkt, välargumenterad och intressant behöver skydd av anonymitet. Är det inte viktigt att en sådan åsikt prövas på samma villkor som de ointressanta ställningstagandena från kändispolitiker som Petter själv?

Ps. Och ja, rubrikvalet är gjort för att visa att man kan vara uppriktig även om man uppträder under eget namn.

[tags]anonymitet, internet, bloggosfären, demokrati, politik[/tags]

She is an assistant professor in the school of nursing https://essayclick.net/ at the university of minnesota