Leijonborg avgår – gör politiken en björntjänst?

Jag brukar vara försiktig med att uttala mig om ledarfrågor i andra partier. Det känns märkligt att jag som medlem i socialdemokraterna skulle ha någon synpunkt på vem som bör leda folkpartiet. Precis lika märkligt som jag tycker det är när folkpartister har synpunkter på socialdemokratiska ledarval.

Så om Leijonborgs avgång har jag inte mycket att säga. Däremot är jag förstås intresserad av hur lederskiftet kan komma att påverka folkpartiets positionering i svensk politik. Sedan den borgerliga alliansen bildades har folkpartiet framstått som något av alliansens gökunge. Visserligen har Lars Leijonborg bekänt sig till denna skapelse. Men det har också märkts, av hans egna och andras uttalanden, att alliansen aldrig riktigt varit bekväm för folkpartiet.

Mittenpartiernas beteende är viktigt för hur svensk politik formas. Idag har man låst upp den svenska politiken i block som ser ut att vara svårrubbade. Och blir Leijonborgs efterträdare någon av de folkpartister som idag ingår i regeringen lär inte detta förändras. Björklund, Malmström och Sabuni har sina poster tack vareframgångarna för alliansen. De lär knappast vara intresserade av att bryta blockbarriärer. Det skulle möjligen en kandidat från utsidan regeringen vara.

Inneslutna i alliansen kommer folkpartiet spela en allt mindre betydande roll. Utvecklingen mot ett tvåpartisystem kommer utplåna resterna av ett levande socialliberalt parti. Leijonborgs avgång betyder antagligen att folkpartiet närmare knyts till alliansen, jag tror det är en sista björntjänst för svensk politik och definitivt för folkpartiet.

[tags]folkpartiet, lars leijonborg[/tags]

Die entwicklung dies ansehen der vielseitigen industrie des rhein-main-gebietes seit ende des 19