Strid om klottersanering

Leif Rönngren som tidigare varit socialdemokratiskt gatu- och fastighetsborgarråd i Stockholm går idag till strid med moderaterna i stadshuset om klottersaneringen. Hur står det egentligen till med moderaternas löfte att allt klotter ska vara borttaget inom 24 timmar?

image-upload-18-722802.jpg

På en stadsvandring i Stockholms centrala delar är klottret dominerande i stadsbilden. Och Rönngren menar att trots fagra löften om snabb klottersanering så sitter i själva verket klottret kvar längre nu än tidigare.

Den som är intresserad av att titta på Leifs bilder på en nerklottrad stad kan göra det på hans fotoblogg. Jag rekommenderar också läsning av hans uppgörelse med moderaternas fagra löften men usla genomförande.

[tags]klotter, politik, stockholm[/tags]

Obehagligt att vara folkpartist

Expressen lät sig lockas med i Magasinet Neos motspinn kring Littorin-affären. Sedan blev man tvungen att publicera en rättelse. Den lyder så här.

Den artikel som Expressen publicerade söndagen den 24 juni pekade ut Andreas Bergh, Martin Karlsson och Johan Karlsson som folkpartister. Ingen av dem är dock längre medlemmar i folkpartiet. Expressen ber om ursäkt för det obehag den felaktiga uppgiften kan ha vållat de utpekade.

Ja, att bli utpekad som folkpartist kan verkligen inte vara behagligt. Man undrar när Cecilia Malmström, Jan Björklund och Lars Leijonborg ska begära rättelse…

Tillbaka till ruta ett – en havererad utnämningspolitik

Under våren gjordes två experiment med regeringens utnämningspolitik. I linje med sitt vallöfte (och all heder åt det) annonserades två generaldirektörspositioner ut. Dels handlade det om ny universitetskansler, dels om ny konsumentombudsman. Ansökningsförfarandet skedde med en intakt offentlighetsprincip, vilket betydde att vem som helst kunde ta del av vilka sökande som fanns och vilka meriter de hade. Vilket exempelvis skedde på denna blogg.

Uppenbarligen skapade denna öppenhet ett problem för regeringen. Idag på DN-debatt demonstrerar de tämligen tydligt att de inte varit nöjda med de kandidater som kom fram genom detta öppna förfarande. Så här skriver de fyra partiledarna. Och låter därmed som en karbonkopia på den tidigare regeringens försvar för en sluten rekryteringsprocess.

Erfarenheterna från de försök vi gjort med offentlig annonsering talar samtidigt för att en reform av detta slag kräver en förändring av nuvarande sekretesslag. Detta för att undvika sekretessproblem som rör den enskildes personliga och ekonomiska intressen.

Med dagens lagstiftning betraktas alla ansökningshandlingar, skrivelser såväl som lämplighetstester, inför ett rekryterings- eller utnämningsbeslut som offentlig handling. Det innebär att alla som söker en tjänst riskerar att få sitt namn med tillhörande uppgifter offentliggjorda oavsett de är aktuella för tjänsten eller ej.

Mycket talar för att det leder till att många kvalificerade personer som kan vara aktuella för statliga tjänster drar sig för att ansöka. Det gäller troligtvis många som är öppna för att söka sig från privat till statlig tjänst. Inte minst skulle det påverka möjligheterna att bedriva ett aktivt rekryteringsarbete. Detta då chanserna att få en person att söka en tjänst med största sannolikhet minskar om hon eller han inte kan erbjudas en diskret rekryteringsprocess.

En ”diskret rekryteringsprocess” är just en sådan process som inte låter medborgarna få insyn i kandidaternas lämplighet. Alltså exakt det som de borgerliga partierna med buller och bång kritiserat och lovat att ändra på. Men ställda inför verkligheten ändrar de sig.

Nu anstänger sig emellertid partiledarna för att få detta att låta som en offensiv, när de i själva verket intar samma ståndpunkt som den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men det som är riktigt oroväckande är att de nu är beredda att nagga offentlighetsprincipen i kanten ordentligt, vilket kommer att gå ut över möjligheten att granska alla statliga och offentliga anställningsförfaranden. Det är mycket mycket illavarslande.

Det är nämligen inte annonsering, eller kompetensprofiler, som är det avgörande – om resultatet av detta inte kan granskas av någon annan än regeringen.

Den borgerliga kritiken av utnämningsmakten har havererat. Med stora åthävor och fagra löften kom man inte längre än till ruta ett. Det är inte förvånande, men det är ett sorgligt svek mot de som trodde på att det skulle bli ändring.

[tags]politik, utnämningspolitik, regeringen[/tags]

Littorin kampanjar – nä förresten

På tunnelbanan in var samtalsämnet i många bänkar vår kära arbetsmarknadsminister, ni vet han som äter middag med ”årets arbetare”. Han har ju filat lite på sitt CV för att det ska se bättre ut. Men icke då. Plötsligt såg vi alla i tunnelbanevagnen förklaringen ljus. Killen deltar i en jättelik kampanj för vuxenutbildning i folkuniversitets regi. Kolla på den här kampanjen och säg att avslöjandet om Tottos CV-fusk är en slump. (Klicka på bilden för större bild)

tottokampanj.jpg

Nä, fan kanske inte. Moderaterna är ju emot vuxenutbildning

[tags]politik, sven-otto littorin, vuxenutbildning[/tags]

Metrobloggen bara för svenska medborgare?

Metro försöker lansera sig i bloggosfären med hjälp av Fredrick Federley, Karolina Lassbo och lite annat löst folk. Det är ytterligare ett bevis på att mediebolagen ser ett stort kommersiellt värde i nya medier och försöker knyta dem närmare till sig.

Hos Metro är man mer oblyg än andra och vill ge skribenterna möjlighet till pröjs. Men här är man otydliga så det förslår. Bloggmästarinnan Lassbo påstår i sitt första inlägg på Metrobloggen att det bara är svenska medborgare som kan tjäna en hacka på att sälja reklam åt metro, nä förlåt – skriva blogg, men i avtalet man klickar i när man startar en blogg står det att alla som är folkbokförda i Sverige kan få pröjs. Man behöver verkligen inte vara svensk medborgare för att vara folkbokförd här, och man är inte automatiskt folkbokförd i landet för att man är medborgare.

Så min fråga till den nyexaminerade juristen Lassbo är: Vad gäller egentligen – medborgarskap eller folkbokföringen?

[tags]bloggosfären, metro, karolina lassbo, medborgarskap[/tags]

Lustigt men knappast roligt

Vi har en arbetsmarknadsminister som av allt att döma har köpt sig en examen på ett bluffuniversitet. Det finns miljoner sätt att göra sig lustig över detta. Men kanske ligger förklaringen till moderaternas nedskärningar i vuxenundervisningen här någonstans. Att komplettera sin utbildning på komvux ska göras omöjligt, men köp gärna en amerikansk examen istället!

Man ska inte behöva ha en akademisk examen för att bli statsråd. Självklart spelar utbildning en stor betydelse när man värderar någons kompetens, men än viktigare är vad man faktiskt uträttat och den erfarenhet man skaffat sig under livet. Och Sven-Otto Littorin verkar vara en händig karl i politikens verkstad. Synd bara att han tydligen har så dåligt självförtroende att han måst köpa sig en titel. Det hade säkert gått bra för honom ändå.

Nu får man väl anta att hans uppsats om KREAB så småningom blir granskad och bedömd och kanske är det en fullt rimlig bedömning att han skulle passera en universitetsexamen. Jag överlåter frågan till akademien. Men det som står helt klart är att vi har en arbetsmarknadsminister som tycker det är helt naturligt att brodera ut sitt CV en aning när man söker jobb. Undrar hur man ser på det i näringslivet?

Hatten av för Friktion som gjorde ett riktigt scoop idag. I brist på bättre nominerar jag det till både Nyhetspriset och Guldspaden (om det blir någon bloggklass).

[tags]politik, sven-otto littorin[/tags]

Idag startar Almedalsbloggen 2007

Efter några dagar av intensivt förberedelsearbete startar idag Almedalsbloggen anno 2007. Och detta år har vi samlat ihop en knippe riktigt vassa skribenter som tillsammans kommer att ge alla politiskt intreserade i landet en mer djuplodande bevakning av politikerveckan i Visby än vad som vanligtvis får plats i medierna. Det betyder att vi kan ge utrymme åt  även mindre aktörer.

Välkomna dit!

[tags]politik, politikerveckan, almedalen, almedalsveckan, almedalsbloggen[/tags]

Resan mot maktskiftet har bara börjat

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning visar på ett överväldigande stort stöd för oppositionen. Socialdemokraterna är ensamma större än de borgerliga partierna tillsammans. Vilket åtminstone för stunden bilägger diskussionen om regeringsalternativen.

Nu får man inte lockas att tro att maktskiftet 2010 är färdigt. Visserligen ser det bra ut, särskilt med tanke på hur dåligt alliansen hanterat opinionsmotgångar hittills. Med stor sannolikhet får vi se många spretiga utspel under sommaren och hösten. Särskilt uppmärksam bör man vara vid almedalsveckan som just brukar bli en tummelplats för partier med behov att profilera sig.

För socialdemokratin gäller det att ha is i magen. Det kommer säkert opinionsmotgångar, men i grunden är det nu fastslaget att väljarna inte tolererat en regering som gick till val med ett budskap och genomförde en annan politik.

[tags]politik, opinionsanalys, scb[/tags]

Partiledare i melodifestivalen

Opinionsinstitutet SKOP ställer den mycket relevanta och viktiga frågan: ”Om du blev bjuden på fest. Skulle du då ha trevligast och roligast om du satt vid samma bord som Fredrik Reinfeldt eller som Mona Sahlin?” Det är precis den typen av frågor som fokuserar på det viktiga innehållet i politiken och inte förskjuter debatten till ytlighet som politikens färdriktning eller värderingar. Sahlin anses av svenska folket som i särklass trevligast och börsen har som följd av detta fallit med dryga 2 procent under dagen.

Man tycker ju att opinionsinstituten emellertid inte granskar de verkligt viktiga frågorna som svenska folket vill ha svar på om sina politiker. Därför har vi här på Magnus tankar tagit fram en lista som det är fritt för vilket opinionsinstitut som heslt att bara norpa ifrån.

  • Vilken partiledare är snyggast?
  • Till vilken partiledare skulle du kunna tänka dig att lämna dina barn?
  • Vilken partiledare vill du helst ska utföra ”hushållnära tjänster” hemma hos dig?
  • Du är lagledare i fotboll, vilken partiledare väljer du först till ditt lag?

Och sist men inte minst:

Vilken partiledare tror du har störst chans i melodifestivalen 2008?

{democracy:5}

[tags]politik, demokrati, opinionsundersökningar, partiledare[/tags]

Öppen partibidragsredovisning skrämmer Alliansen

Att partier tar emot stöd av intresseorganisationer och enskilda är inte särskilt märkligt. Det finns en tendens att göra ett indignationsnummer av det faktum att det faktiskt kostar en hel del att bedriva partiverksamhet och att söka väljarnas stöd. Att det skulle vara mer omoraliskt att försöka övertyga en medborgare om ett politiskt alternativ jämfört med att få oss att välja olika konsumentprodukter tycker jag är lite löjligt som påstående.

Däremot är det förstås intressant för väljarna att veta vilka intressen det är som finansierar olika partier. Att LO och flera LO-förbund är med att finansiera socialdemokratin är mycket väl känt. Det är en kunskap som väljarna har med sig när rösten ska läggas i valurnan. Men vilka intressen som står bakom de borgerliga partierna döljs skickligt genom stiftelser och företag. Och inte minst genom att moderaterna envist har blockerat varje krav på öppen redovisning av bidrag till partierna.

Detta mörkande av partibidragen kan ske bland annat därför att man i de borgerliga medierna sprider dimridåer. Inför varje val går det en kanonad från de borgerliga ledarsidorna där man påstår att det är något skumt med kopplingen mellan Socialdemokraterna och LO. En koppling som har varit väl känd sedan 1898. Bakom denna opinionskanonad kan de borgerliga partierna operera i smyg utan att bli synade fullt ut. Men ibland får man glimtar av hur det ser ut bakom dimridåerna.
I tidningen Arena synas nu en stiftelse som mot sina egna statuter ger stöd till Folkpartiet. I dagens nummer av Resumé synas en stiftelse som ger stora bidrag till Moderaterna. Moderaterna har flera insamlingklubbar vars medlemmar inte redovisas offentligt. Centerpartiet har haft starka band till LRF och tagit emot bidrag därifrån Kristdemokraterna har kopplingar till den finansiellt starka frikyrkorörelsen men hur de ekonomiska banden ser ut därimellan redovsias inte öppet.

Under regeringen Persson och med demokratiminister Britta Lejon i spetsen togs ett initiativ till en frivillig överenskommelse mellan riksdagspartierna om partibidragsredovisning. Den har fungerat dåligt. Det är dags att ta steget fullt ut mot en lagstiftning, men då står den moderatledda alliansregeringen i vägen. Ett rimligt krav är väl att partierna för att få ta emot statligt partistöd redovisar sina övriga bidragsgivare.

[tags]politik, partistöd, moderaterna, partibidrag, regeringen[/tags]