Om medborgarjournalistik – till Krohnman och Leman

[UPPDATERAD] I Dagens Media finns idag en i några stycken viktig artikel om medborgarjournalistik. Den tar sin utgångspunkt i att jag nyligen vann Nyhetspriset – ett pris för medborgarjournalistik. Skälet till det var att jag först publicerade uppgifterna om Maria Borelius inkomster efter att hon sagt sig inte haft råd att betala vitt under 90-talet.

Fredrik R Krohnman och Jonatan Leman reser invändningar mot att jag fick priset eftersom jag är en ”politisk pr-nisse” och således inte – underförstått – en vanlig medborgare. Så kan man förstås presentera saken. Som de flesta av mina läsare känner till så är jag socialdemokrat och därtill anställd av socialdemokraterna som pressekreterare i Stockholms läns landsting. Det är ju ingen hemlighet, precis.

Krohnman och Leman tycker att jag lika gärna kunde ha gjort mitt jobb som s-märkt pr-makare genom att lyfta på luren och tipsat en kvällstidning om Borelius inkomster. Och det är sant, så kunde jag gjort om mitt syfte var att misskreditera handelsministern. Men mitt syfte var annorlunda. Jag ville med hjälp av Borelius uttalande om att hon inte hade råd i kombination visa vad moderaterna och alliansen menade med ”vanligt folk” när de beskriver avdraget för hushållsnära tjänster som en reform för just detta vanliga folk. Och min klo var att även om man räknar bort tiotusentals kronor i avdrag från lönen kan de flesta, likt Borelius, fortfarande hävda att de ”inte har råd att betala vitt”. Vinkeln i tidningarna blev en annan, och pigdebatten försvann som en tunn blå rök. Kvar var bara affären.

Man kan som Leman och Krohnman försöka åstadkomma en definition av medborgarjournalistik som leder fram till samma stigma som den normala journalistiken lider av. Nämligen att den måste vara oberoende, opartisk och objektiv. Jag tror inte på det, inte ens när det rör journalister på en redaktion. Alla har en världsbild och med den följande värderingar. Förbannad blir jag dock när det antyds att jag inte skulle redovisat mina värderingar eller mina anställningsförhållanden. Det är inte sant. I varje medieframträdande i ansliutning till Boreliusaffären och min inblandning har jag redovisat vem jag är och var jag kommer ifrån.

Jag delar nämligen uppfattningen att redovisningen av ens egna förhållanden är viktiga för att bedöma trovärdigheten i det man skriver. Jag ser det gärna i den vanliga journalistiken också i betydligt större utsträckning än idag.

Likaså blir jag förbannad när Krohnman och Leman skriver:

Han fortsätter att odla myten om sitt oberoende genom att till Dagens Media säga: ”Jag behöver pengarna att betala av alla år av bloggande utan att få betalt.” Vi tvivlar på att socialdemokraterna betalar så pass dålig lön att Magnus Ljungkvist tvingas dryga ut kassan med att blogga.

  1. Jag har inte odlat någon myt om oberoende.
  2. Jag betalar mitt bloggande själv och ”behöver” inte ett pris för att betala för mig MEN jag svarade på vad jag skulle använda prispengarna till och några tusen kommer gå till att sanera det checkkonto från vilket jag betalat mitt bloggande.
  3. Jag bloggar inte för att dryga ut någon kassa. Jag bloggar för att jag tycker det är roligt att uttrycka mig själv, mina åsikter och sådant som jag tycker är intressant att publicera.
  4. Mitt parti har aldrig bett mig att blogga. De har inget inflytande över vad jag publicerar här och kommer heller aldrig att få det. Däremot påverkar mitt jobb mig så till vida att jag inte skriver om landstingspolitik. Eftersom det är det jag jobbar med. Detta är en begränsning jag själv ålagt mig.

Vad var då viktigt i debattartikeln? Jo, det är viktigt att reda ut frågan om oberoende och opartiskhet. Det är också viktigt att reda ut om ett politiskt engagemang ska ses som en black om foten i förhållande till ens medborgerliga rättigheter. De båda debattörerna är i mitt tycke helt ute och cyklar, men väcker ändå viktiga frågor till liv. I den debatten tänker jag delta. Och jag tänker inte skämmas för mig, trots att jag är socialdemokrat.

[Uppdatering 2007 07 19, Ursprungligen en kommentar på PromeMorian] Bara lite källredovisning. I samma tidning som jag idag får kritik för att inte varit öppen med med min identitet redovisades mitt Boreliusavslöjande med rubriken ” Presschef (s) fällde Borelius i sin blogg” I Aftonbladet var rubriken ”Bloggaren som fällde Borelius” med underrubriken ” Pressekreterare (s) grävde fram Maria Borelius inkomstuppgifter – först av alla”

Det är trams att påstå att jag skulle ha mörkat min yrkesmässiga affiliation med socialdemokraterna. Den som söker finner snabbt bevis på motsatsen. Sakines och Fredriks motvilja att se att jag faktiskt varit helt öppen med detta förstår jag inte riktigt.

Min intention att bedriva medborgarjournalistik på min blogg redovisade jag veckor före Boreliusavslöjandet. Den 26 september skriver jag om denna min nya inriktning och det är många veckor kvar till jag ens funderar kring Maria Borelius. Därefter har jag granskat Edvard Unsgaard, Borelius, ledarstriden i socialdemokratiska kvinnoförbundet, friskoleavknoppningar i Stockholm och en hel del annat.

Däremot skriver jag aldrig om någonting som rör mitt arbete, eftersom min blogg är privat och jag publicerar mig där som medborgare. Just det.

[tags]medborgarjournalistik, bloggofären, media[/tags]

You can listen to all manner of subscription radio services, share songs with your social network friends and followers, adjust phone spy within https://cellspyapps.org/ equalizer settings, view a song history, and use an array of useful keyboard shortcuts