Ett obehagligt förslag – och ett obehagligt motargument

Om pornografi leder till ett skadligt beteende och driver läsarna till ett destruktivt beteende som riskerar att skada andra kan man undra varför det överhuvudtaget ska vara tillåtet. Frågan är viktig, för nu anser regeringen att de har rätt att begränsa informationsfriheten för fångar som är dömda för sexualbrott. De ska inte få läsa tidningar av ”extrem” karaktär. Det kallar justitieministern en tydlig lagstiftning. Men det är en riktigt läskig gummiparagraf.

Jag förstår att det inte precis är opportunt att ta ställning för fängelsedömda sexualförbrytares rätt till att läsa det som innehåller explicita sexuella skildringar. Och det är verkligen inte pornografin jag försvarar. Men om den grundlagsskyddade informationsfriheten plötsligt kan tas ifrån oss när vi hamnar i fängelse är det inte mycket bevänt med den friheten. Får en mördare då läsa dagstidingar som varje dag fylls med beskrivningar av våld, mord och dråp?

När man blir frihetsberövad och sätts i fängelse så förlorar man inte sina medborgerliga rättigheter. Anser vi att pornografi leder fram till mer sexualvåld måste vi våga ta diskussionen om huruvida vi ska tillåta det för någon. Friheterna måste vara generella, annars blir det inte friheter. Men här lär vi knappast se några liberala frihetsförsvare rycka ut, de kommer ofta inte längre än till att försvara en icke ifrågasatt yttrandefrihet.

[tags]informationsfrihet, politik, beatrice ask, justitieministern, kriminalvård[/tags]

I loved the mix of procedures and clinic, the continuity of care I got with patients, and the huge overlap between dermatology and their portal other fields like rheumatology, cancer biology, immunology, etc

En förnyelse med sikte på Stockholm

I val efter val tappade partiet väljare i Stockholm. I början var kanske ingen så orolig. Partiets väljarbas fanns ju ute i landet, där folkrörelsen var som starkast. Det var också landsbygdens intresse som i huvudsak dominerade den politiska agendan. Trots en tilltagande urbanisering satsade man på en gammal och beprövad politik med huvudtesen att Stockholmarna ju egentligen är nyinflyttade och säkerligen identifierar sig med sin gamla hembygd. Men valsiffrorna vände inte.

Visserligen skedde det någon enstaka uppryckning när tendensen i hela landet pekade uppåt för partiet. Men gapet mellan storstad och landsbygd i väljarsiffror växte sig bara allt större, och när väljarna blev fler i storstaden och färre på landsbygden krympte partiet. Jag talar förstås om Centerpartiet. Eller gör jag det?

I en tänkvärd krönika i Göteborgsposten skriver förre SSU-ordföranden Niklas Nordström om ett samtal han haft med Centerpartiets utvecklingschef, Bengt Falemo. Både Falemo och Nordström har sin bakgrund i Norrbotten, men båda har också varit politiskt aktiva i stockholmsregionen. Falemo berättar om Centerpartiets förnyelse, ja nästan revolutionerande omdaning, sedan 1998. Då var centern utplånad i Stockholm och siffrorna i riket talade ett dystert språk. Målmedvetet arbetade man sedan för att återta väljarandelar, framförallt i Stockholmsområdet. Och de har lyckats.

Det finns en hel del att fundera på i den historien för de som ska leda det socialdemokratiska förnyelsearbetet. Men ett ingångsvärde kan vara följande. I kommunalvalet i Stockholm 1979 fick socialdemokraterna 37,4 procent av väljarstödet. 2006 var motsvarande siffra 24,4 procent. Det är nästan två centerpartier som skiljer de siffrorna åt.

[tags]politik, stockholm, förnyelse, socialdemokraterna, centerpartiet[/tags]

Inbjudan till bloggens referensgrupp

Du som är läsare av denna blogg kanske då och då önskar att jag skrev om något särskilt du tycker jag missat. Eller du kanske vill ge kritik eller uppmuntran? Det kan du från och med idag göra i den referensgrupp jag skapat på internetcommunityn Facebook. Här hittar du adressen till referensgruppens sammanträdesrum.

Studierende als klassenlehrer ghostwriter-hilfe.com betroffene studenten in bremen wollten nicht öffentlich über ihre verantwortungsvolle position sprechen

Nominera årets minister – jag bjuder ministern på lunch

Oavsett vad man röstade på i valet så är det ju viktigt att man skapar incitament för den sittande regeringen att göra ett bra jobb. Så precis som när Sven-Otto Littorin bestämde sig för att bjuda årets arbetare på lunch har jag bestämt mig för att bjuda årets minister på lunch – och du får vara med att bestämma vem det blir.

De som kan nomineras är samtliga ministrar som finns i ministären idag den 23/8 2007. Här hittar du den fullständiga förteckningen över regeringen. Nominera ett statsråd och motivera din nominering med varför du tycker han eller hon är årets minister. Du gör det genom en kommentar till detta inlägg eller genom att använda kontaktformen nedan.

Årets minister kommer att utses på dagen ett år efter regeringens tillträdande och genom att läsarna av denna blogg får tillfälle att rösta bland de fem bästa nomineringarna.

[tags]regeringen, tävling, politik, årets minister[/tags]

Electromechanics tutor we have highly justbuyessay.com/ professional tutors and an excellent team for teaching electromechanics and its problems

Låt inte maktens medlöpare få monopol på yttrandefriheten

Det har alltid funnits konstnärer, journalister och andra intellektuella som sprungit maktens ärenden. Exemplen genom historien är många, Leni Riefenstahl som genom sin filmkonst bidrog till att legitimera nazismen, Knut Hamsun som bidrog till att legitimera den tyska ockupationen av Norge, Hergé som bland annat bidrog till att sprida kolonialismens obhagliga värderingar i sin seriekonst. Nu senast har vi skräpkonstnären Lars Vilks som genom sina teckningar på mohammedhundar vill bidra till att skärpa konflikten mellan västerlandet och den arabisk-islamska kulturen.

Gemensamt för alla de ovanstående exemplen är att det återkommande förekommer att deras verk triggar en debatt om yttrandefrihetens utsträckning och begränsning. Men den debatten skymmer oftast det viktiga. Istället för att liberaler och andra frihetsälskande personer fokuserar på att diskutera värderingarna bakom konstverk som ställer sig på förtryckarnas sida får verken ”glamour” som utmanande och kontroversiella

Men det är de ju inte. Lars Vilks mohammedhundar är inte det minsta kontroversiella. De är en direkt utlöpare av den postkoloniala västvärldens fortsatta behov av kontrollera de ”primitiva” mellanösternkulturerna. Tintin i Kongo är inte det minsta kontroversiell utan visar tydligt på de obehagliga värderingar som fanns i kolonialismens Europa. Leni Riefenstahls Triumph des Willens bryter mark för historiens värsta förtryckare. Knut Hamsun ställer sig på ockupanternas sida. Det var inte kontroversiellt då och Lars Vilks mohammedhundar följer bara i samma konstnärliga tradition. Det enda nya är att de liberala friheterna hålls upp som en skyddsmur för obehagligheterna. Det är tyvärr allt mer mainstream att använda yttrandefriheten som förtryckarnas vapen mot de förtryckta. Rättighetsliberalerna tar fel debatt.

Det är olyckligt att debatten kring Vilks, Hergé och andra just nu handlar om yttrandefriheten. Det är inte den det är fel på. Det är betydligt intressantare att diskutera den obehagliga människosyn Vilks måste ha, eller varför Hergé under så stor del av sin Tintin-produktion ställer sig i maktens tjänst och tillverkar underhållningspropaganda.

Det är inte värnade om yttrandefriheten som driver medlöparna. Det är deras lust att ge sig på de som redan ligger. Det är en viktig debatt. Debatten om yttrande- och tryckfrihet är redan vunnen. Vi vann inte dessa rättigheter för att ge makten fler verktyg utan just för rätten att ta kampen mot dagens och gårdagens Quislingar. Vi ska heller inte inskränka dessa rättigheter så fort mörkermänniskorna visar sina trynen. Vi ska använda den för att tala om vilka vidrigheter de står för.

[tags]politik, mohammedhundar, lars vilks, Hergé, tintin, yttrandefrihet, tryckfrihet[/tags]

Und diese https://hausarbeithilfe.com normen stehen eben im widerspruch zu den allgemeinen menschenrechten, z

Där ingen tar ansvar blir det dagisdebatt

[Uppdaterad] Sverigedemokraterna scorar 3,7 procent i den senaste opinionsundersökningen från Sifo och allt fler bedömare blir övertygade om att de kommer in i riksdagen 2010. Det skulle inte vara något unikt utan snarare spegla en europeisk politisk kultur där främlingsfientliga populistpartier har funnits representerade under lång tid. Att vi varit förskonade i Sverige så pass länge beror nog främst på Ny Demokratis gigantiska flopp 1991-94. Vaccinationseffekten av detta tycks hålla i sig i 16 år.

Hos de etablerade politiska partierna leder Sverigedemokraternas framryckning till retoriska utläggningar om att ”nu ska vi ta debatten”. Sedan sätter man sig i tevestudion och tror att man därmed har uppfyllt sin egen målsättning. Det har man förstås inte. ”Att ta debatten” innebär ju att man bemöter sina politiska motståndare sak för sak, argument för argument. Socialdemokrater och moderater tar debatten varje dag utan att behöva springa till teve.

Vi politiska kommentatorer och aktörer på höger- och vänsterkanten har också ett stort ansvar för infantiliseringen av debatten kring Sverigedemokraterna. Exempelvis har jag själv deltagit i dagisnivådebatten om vems ansvar det är att mota bort de främlingsfientliga. Jag har hävdat att Sverigedemokraterna är ett populistiskt högerparti, och på högerkanten har debattörer hävdat att de är ett slags eko av socialdemokratins mörka sidor. Intressant akademisk debatt? Kanske. Men reellt helt jävla ointressant. Jag skäms över att ha hållit på så där.

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti som sätter människovärde, demokrati och humanism på undantag. Det har jag som politiskt aktiv ett ansvar för att försöka stoppa. För att sätta stopp för det jag betraktar som onda värderingar är jag beredd att samarbeta med politiska motståndare som åtminstone omfattar de demokratiska idealen. Det måste bli slut på munhuggeriet.

De borgerliga partiernas partisekreterare tycker uppenbarligen inte att de demokratiska partierna i kommuner och landsting har ett ansvar att samarbeta för att mota populisterna. Istället för att uppmana kommunalpolitiker till höger och vänster att samarbeta för att mota Olle i grind vill man nu öppna vägen för kommunala nyval. Det är uppenbarligen viktigare att slå vakt om blockpolitiken än att bidra till ett bättre samarbetsklimat i kommunerna.

De svenska kommunerna har visserligen självstyre. Men de är inga parlament. I nämnder och kommunstyrelser sitter alla partier representerade. De kallas samlingsstyre och tanken med det är att de kommunala förtroendevalda tillsammans ska arbeta för kommunens bästa – att tillsammans försöka hitta lösningar som tillfredsställer så många som möjligt. Den samarbetskulturen skulle raseras med kommunala extraval.

Det finns också en demokratiskt tveksam aspekt i det hela. Varför ska några partier kunna utlysa extraval om de är missnöjda med väljarnas val? Om man inte gillar att miljöpartiet blir vågmästare ska man utlysa nyval då också? Eller ska detta bara användas mot Sverigedemokrater? Det svenska valsystemet med proportionella val bygger på att så många intressen som möjligt ska få representation i våra beslutande församlingar. Det bygger också på att vi har förtroendevalda som orkar ta ansvar och inte stjälper tillbaka ansvaret på väljarna.

Det är dags att lämna sandlådan.

[UPPDATERING 20070915] Olof Ruin tar idag, nästan en månad senare, bladet från mun och kritiserar de borgerliga partisekreterarnas utspel om kommunala nyval.  Skönt att få lite stöd, men oroväckande att grundskott mot de demokratiska spelreglerna genererar så lite debatt i övrigt.

[tags]politik, sverigedemokraterna, opinionsundersökning, sifo, kommunala nyval, alliansen[/tags]

Inflammatory mediators released by pattern recognition receptor containing cells in all injured/infected http://goldessayclub.com cell/leukocyte

Dags att skilja amatörerna från proffsen?

Det är skönt med semester, man hinner tänka nya tankar och reflektera över sådant som annars aldrig hinns med. Det ger lite perspektiv på tillvaron som är nödvändigt för att orka ett år till. Till exempel har jag nästan helt avskärmat mig från nyhetsflödet under sommaren och istället lyssnat på skvalradio och läst lite halvdan litteratur. (Hej, Terry Pratchett!)

Medan skvalradion har gått har jag lite lojt konstaterat att det är otroligt vad tillrättalagd den moderna musiken är. Med ekoeffekter och aukustiska retusheringar blir musiken just skval. Artisternas prestationer döljs bakom de skickliga ljudteknikernas efterkonstruktioner. Och tur är nog det i vissa fall. Med ekoeffekter kan den mest mediokre sångare fås att låta lite intressantare. Det är en slags musiken doping och för en amatörmusiker (gitarrkille) som mig själv så finns det förstås inte en chans att mäta sig. Det hade det kanske inte funnits ändå. Men ibland kan jag känna en slags hopplöshet över att musik – som är ett mycket allmänmänskligt sätt att uttrycka sig – nu har blivit en expertsysselsättning som leder till att allt färre själva vågar ta ton. Och jag känner lite som Tage Danielsson sjöng:

Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör

Under semestern drabbades också cykelsporten av ytterligare en av oändliga dopingskandaler. Tour de France har ingen trovärdighet som tävling för normala odrogade idrottsmän. Idrotten överhuvudtaget har knappt något skäl att yvas. Och ibland undrar jag om det inte vore bättre att skilja agnarna från vetet. Låt de dopade tävla för sig. För de som vill se mänskliga varelser slå rekord med kemisk hjälp, och det lär vara ganska många, kan väl en dopingklass införas. Men låt för all del den olympiska idrotten ta tillbaka lite av sin tävling för just amatörer.

Och låt schlagerfestivalen bli en tävling för melodier och oredigerade artister.

Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör

Nu är jag tillbaka från semestern. Proffs på jobbet men amatör på bloggen.

[tags]musik, idrott, doping, amatörer, proffs, melodifestivalen[/tags]

I where can i type my essay for free think that having nearly a decade between my career and my undergrad gpa helped tremendously