Schenström hade runt 2 promille

[UPPDATERAD] Hade Ulrica Schenström kört bil efter det beryktade krogbesöket hade hon sannolikt gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Den slutsatsen kan man dra efter att TV4 avslöjat att Anders Pihlblad och Ulrica Schenström sammanlagt drack för 900 kronor under sitt krogbesök. Gränsen för grovt rattfylleri ligger på 1 promille, Ulrica Schenström hade sannolikt närmare 2 promille.

Så här gjorde jag uträkningen:

Jag har gissat att krognotan delats så att Pihlblad drack för 500 kronor och Schenström för 400. Ett glas vin (15 cl) kostar på den aktuella krogen 49 kronor. 8 glas vin blir då 392 kronor. Om Ulrica Schenström väger under 80 kilo kommer hon med den konsumtionen upp i en promillehalt på 2. Drack hon bara fyra glas – vilket rimligvis borde lett till att Pihlblad knappt kunnat stå – når hon ändå upp till promillegränsen för grovt rattfylleri med 1 promille.

Så här kommenterade idag Fredrik Reinfeldt sitt förtroende för Ulrica Schenström:

Mitt krav är att hon ska vara tillgänglig och kunna fatta beslut när hon är i arbete. Det har hon säkerställt för mig att hon vara kabel till.

Är det rimligt att tro att en person med en så hög promillehalt verkligen är i stånd att leda nationen i kris? Det är en avsevärd alkoholförtäring för att vara rikets högsta krisansvariga och reser en del frågor kring hur statsministern resonerat när han idag förklarade sig ha fullt förtroende för hur sin statsekreterare kunnat fullfölja sina förpliktelser den aktuella kvällen. Hur menar Fredrik Reinfeldt att detta är säkerställt?

[Uppdatering] Viktigt att påpeka är att uträkningen är gjord utan att jag tagit hänsyn till förbränningstid. Promillehalten blir lägre ju längre tid det var sedan första alkoholintaget. Men jag har inte kunnat hitta några uppgifter kring hur länge de suttit på krogen]

[tags]politik, ulrica schenström, regingen, krisansvar, fredrik reinfeldt[/tags]

Vem ljuger – Schenström eller Reinfeldt?

Ulrica Schenströms framfart på krogen fortsätter att uppröra. Mest uppseendeväckande är att hon uppenbarligen fått sin chef att ljuga. Igår uttalade sig statsminister Fredrik Reinfeldt för Ekot. Han sa:

Varför skulle hon inte kunna upprätthålla jouren? Vem har sagt att hon är onykter? Har ni nått bevis för det? Alltså, ni måste lite grann komma ihåg att ibland bygger ni storys som inte finns. I det här fallet finns den helt enkelt inte.

Om vi då går tillbaka till de vittnesuppgifter som redovisats i affären kan följande redovisas. I Aftonbladet den 24/10 kunde man läsa: ”Aftonbladets utsända kan se hur statssekreteraren vinglar på stegen och är rödögd.” Lite senare i texten berättar Mimmi Grandin, kökschef på resturang Copacabana café, följande: ”Hon föll till golvet två gånger. Jag fick kliva över henne när hon låg utanför toan. Det tog kanske fyra minuter innan jag kom förbi. hon förstörde min kväll.”

Jag tog kontakt med Aftonbladet för att fråga om Ulrica Schenström eller någon av hennes medarbetare begärt en rättelse av uppgifterna. Det har de inte.

Ikväll bekräftar TV4-journalisten Anders Pihlblad att Ulrica Schenström var ”jävligt glad i hatten”.

Schenström var således rejält onykter. Hur många glas hon druckit vill inte Pihlblad berätta utan hänvisar till Ulrica Schenström. Hon lär knappast berätta. Skälet till det är enkelt. Hon var nämligen jourhavande beslutsfattare och regeringens högsta krisansvariga under denna kväll. Visserligen hemligstämplar regeringen jourlistan, men när jag under dagen ringt runt bland de myndigheter som har kontakt med regeringen under kris berättar flera källor (som tyvärr vill vara anonyma) att det är Schenström som vanligtvis har jouren. Undantagen är vid utlandsresor och längre flygningar då hon inte är nåbar.

Så egentligen återstår bara två frågor.
1. Ljuger Reinfeldt medvetet, eller är han förd bakom ljuset av sin statsekreterare?
2. Om Schenström ljugit för Reinfeldt, kan han då ha fortsatt förtroende för henne?

[tags]politik, regeringen, ulrica schenström, fredrik reinfeldt, anders pihlblad[/tags]

Ninjaregeringen hittad i Californien

Det finns de som, till skillnad från undertecknad, påstår att den svenska regeringen är ganska osynlig. Men då tänker de nog inte på Sten Tolgfors, Cristina Husmark Pehrsson, Ewa Björling, Gunilla Carlsson och Tobias Billström. Dessa regeringens främsta varumärken har ju länge gått under smeknamnet Reinfeldt Invisible 5 Quartet. Nu har de emellertid, så vitt jag förstår, gjort ett gästspel i Californien som ”Ninjaministrarna”. Framträdandet skedde under den årliga Ninjaparaden i Modesto.

Nedan en rapport från händelsen:


Ninja Parade Slips Through Town Unnoticed Once Again

[tags]regeringen, politik, ninja[/tags]

Seminarium i medborgarjournalistik

semininbj.pngOm några veckor – den 17 november mellan 9 och 17 – anordnar ABF Stockholm i samarbete med Hjalmarsson & Högberg bokförlag ett seminarium och workshop i medborgarjournalistik. Jag har den stora förmånen att få leda dagen.

Seminariet är riktat både till dig som bloggar idag och funderar på hur du ska fördjupa ditt skrivande och till dig som funderar på att börja skriva medborgarjournalistik. Självkostnadspris på 190 kronor tas ut för seminariet. Här hittar du den fullständiga inbjudan. Hjärtligt välkommen!

[tags]medborgarjournalistk, kurs, bloggosfären[/tags]

Parallella metadebatter i DN

Den gamle mediemogulen Bertil Torekull tycker att det är dags att lägga ned tidningarnas ledarsidor. Han menar att eftersom det ändå finns så mycket bättre opinionsmaterial bland dagstidningarnas ”analytiker” så finns det egentligen ingen poäng med de osignerade ledarartiklarna. Han har förstås en poäng.

Varje politisk journalist med självaktning tycker idag till och driver opinion i sina skildringar av politiken. I nästa andetag hävdar förstås samma journalist att han är oberoende och saklig. Läsarna får åsikter serverade i ett paket med etiketten ”sunt förnuft”. Den i alla meningar politiske journalisten – Hej, Henrik Brors, Lena Mellin och kompani! – tycker till, men vill inte bli granskad och absolut inte bli etiketterad. Anne Lagercrantz hos TV4 tycker till och med att det är obehagligt att politiska journalisters kontaktnät granskas.

Fördelen med den traditionella ledarsidan i det här sammanhanget är att den åtminstone är ärlig i sitt förhållande till läsaren. Även om artiklarna är osignerade vet jag som läsare om att jag får en släng liberalism när jag läser DN och en släng socialism när jag läser Aftonbladet. Om de traditionella medierna hade modet att peka ut de politiska journalisternas agendor och bindningar skulle jag ansluta mig till Torekulls tes omedelbart. Stäng ledarsidorna! Men eftersom riktningen snarare går mot att dölja faktumet att det finns politiska agendor i mediernas analyser så tycker jag som läsare att slutsatsen hellre borde vara: Fimpa analyserna!

Någon slags ärlighet måste man väl kunna kräva av medierna, också på det politiska området?

Det är här den politiska bloggosfären är så uppfriskande. Bloggarnas politiska agendor döljs inte. Tvärtom görs det ofta en poäng av att man driver en tes eller ett intresse. Men ärligheten stoppar inte vid den egna politiska etiketteringen. Bloggosfären har också utvecklat en mycket sund etik i förhållande till källor. Debatter tas med länkade hänvisningar till ursprungskällor och debattmotståndare. Som läsare av bloggosfären har du snabbt en uppfattning av debattens hela bredd. Rättelser görs ofta tydliga i bloggvärlden och uppdateringar görs på ett sätt som visar dynamiken i skildringen av ett skeende. Krediteringar ges alltid till de som skrev först oavsett om det kommer från bloggosfär, media eller annan källa.
I en tid där bloggare ofta angrips för att ha en lägre stående medieetik kan det vara värt att minnas att många av bloggosfärens framväxande oskrivna etiska regler är bra mycket kraftfullare än de som omhuldas i de traditionella medierna.

Jag vet inte vad det är för baksmälla DN menar att den politiska bloggosfären råkat ut för. Kan någon förklara det för mig? Och när medieforskaren Kent Asp säger…:

…det (har) varit som en källa eller tipsare bloggen har haft ett visst genomslag, inte något seriöst i jämförelse med den betydelse som de etablerade medierna har…

…vad menar han då, egentligen? Trodde han att bloggarna skulle växa förbi de traditionella medierna i genomslagskraft? Är han helt sänkt, eller? Och vad är egentligen seriösare i medierna än att vara tipsare eller källa?

[tags]media, politik, ledare, bertil torekull, kent asp[/tags]

Journalistfrälset blir ledsna i ögat

De har svårt med sin roll som makthavare på TV4. Det är det minsta man kan säga. Såväl Sefastsson som Pihlblad får stöd av en stor kanonad. 4:ans nyhetschef Anne Lagercrantz säger till Resumé att hon tycker det ”är obehagligt med smygtagna bilder där journalister bevakar andra journalisters kontakter”.

Jasså? Obehagligt?

Låt oss säga att det var Pär Nuder och Ulrika Schenström som satt där och hånglade på krogen. Skulle inte det vara otroligt intressant? Kan man inte utgå från att TV4 skulle publicera en sådan nyhet? Åtminstone TV4:s Politikerbloggen? (Varför var du så tyst denna gång , Niklas?)

Nyligen publicerades en rapport från Göteborgs universitet som visade att svenska folket anser att det är journalisterna som sätter den politiska dagordningen. Det är ett tydligt tecken på att journalister, och särskilt profilerade sådana, är viktiga makthavare idag. Det anser de allra flesta. Utom de som fastnar med fingrarna i syltburken, eller med gylfen neddragen.

Men vad som i grunden är obehagligt här är att Anne Lagercrantz vill upprätthålla en granskningsfri zon för sina journalister. Varför det ska vara på det sättet förklarar hon inte. Så jag ställer tre frågor här på bloggen som Anne Lagercrantz gärna får svara på:

  1. Varför ska politiska journalisters kontakter vara fria från granskning?
  2. Anser du att alla makthavares kontakter bör vara fria från granskning?
  3. Skulle TV 4:s nyheter publicerat en nyhet baserad på motsvarande bilder av politiska motståndare?

Själv kommer jag förstås värdera Anders Pihlblads kommande nyhetsinslag utifrån den kunskap jag nu har om hans mycket nära relationer med den moderata partitoppen. Det är en utmärkt bakgrundskunskap som gör det möjligt att förstå varför han väljer de vinklar han gör i sina reportage.

[tags]politik, media, anders pihlblad, tv4, anne lagercrantz[/tags]

Kyssens konsekvenser

Att TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad är förbrukad måste stå klart efter att han och statsministerns statsekreterare hånglat på stan. Om Erik Fichtelius stängs av som politisk reporter för att han i hemlighet dokumentärfilmar den sittande statsministern är det väl minst sagt rimligt att Pihlblad nu sätts att bevaka golf eller curling.

Mer oklart är vad som kommer ske med Sveriges högsta politiskt ansvariga vid krissituationer. Ulrika Schenström är den person som är ansvarig för ledningen av regeringens krishantering. Uppenbarligen var hon inte fullt kapabel att sköta den funktionen igår. Vem hade hon delegerat till?

En kyss är bara en kyss, inget att bry sig om egentligen. Att nationens krisledning ”faller till golvet” på krogen är desto allvarligare. Var är Danielssonjägarna idag?

[tags]politik, krisledning, ulrika schenström, anders pihlblad[/tags]