Stoppa de satans ockrarna!

På en av gratistidningarna i Stockholm kunde man idag läsa en annons från vår moderna tids mest vedervärdiga ockrare. En firma, som heter typ ”Tre Torskar”, lånar ut 1000 kronor i 30 dagar mot att man betalar dem 300 kronor i ”avgift” – alltså ränta. Allt man behöver göra är att sms:a sitt personnummer och vips har man stålarna.

Detta är så sanslöst äckligt att jag har svårt att finna ord. För att låna ut 1000 kronor i 30 dagar så tar de alltså ut – och håll i er nu – 367,5 procents ränta. Trehundrasextiosju och en halv procent. Riksbankens reporänta ligger idag på fyra procent. På SBAB kan man låna 5566 kronor i ett helt år på deras högsta ränta och betala samma 300 kronor.

Vi har lagar mot ocker i det här landet, men av någon märklig anledning tycks rättsväsendet ha glömt bort den lagen. I brottsbalkens nionde kapitel, femte paragraf kan man läsa:

Den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.

För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Sätt de jävlarna i fängelse och släng bort nyckeln!

[tags]brott, ocker, samhälle[/tags]

Ett stycke stockholmshistoria går i graven

markeliusliten.jpgPå 30-talet drömde man om ett nytt slags boende. Funktionalismen hade slagit igenom och det fanns en dröm om det verkligt effektiva. I Markelius kollektivhus samlade man barnomsorg och restaurang. Kvinnorna skulle frigöras och tiden för matlagning och barnpassning kunde frigöras för produktion.

När huset på John Ericsonsgatan 6 blev inflyttningsklart 1935 gick det mathissar ner till restaurangen. Familjerna i kollektivhuset kunde enkelt få mat uppskickat. Restaurangen, Salzer,  har funnits kvar till våra dagar. Men på lördag är det slut. Ägarna ska flytta till USA och har inte hittat någon som vill driva köket vidare. Istället blir det ett bageri.

Det är en dröm om ett bättre liv och ett stycke stockholmshistoria som går i graven på lördag när restaurangen har öppet den sista gången.

[tags]markelius, kollektiv, stockholm, samhälle, mat, visioner[/tags]

Doing the omoralisk Schenströmfestival

Med lite distans till den så kallade Schenströmaffären kan man lista vinnarna och förlorarna på det som skett. Det är förstås lättare att hitta förlorare än vinnare och därför presenteras två listor. En förlorarlista med tio deltagare och en vinnarlista med fem. Detta är resultatet av juryns arbete.

Schenströmfestivalens förlorare:

  1. TV4
    En redan skandaltyngd kanal gör det oförlåtliga och sänker sin egen källa för att rädda sin reporter. När omdömen om Ulrica Schenströms grad av berusning och kvitton läcker från redaktionen har de förstås svårt att aktivt delta i debatten om källskydd. Och vem vågar föra ett bakgrundssamtal med en TV4-reporter idag?
  2. Christer van der Kwast
    Sveriges mediekåtaste men mest misslyckade åklagare gör det igen. En husrannsakan hos TV4:s nyhetsredaktion för att hitta en kontokortslip på 945 kronor saknar helt proportioner. Saken blir inte bättre av att tillslaget lika gärna hade kunnat göras hos krogen eller kontokortsföretaget och därmed undvikit källskyddets tassemarker.
  3. Fredrik Reinfeldt
    Förtroendet för statsministern som regeringsbildare och lagledare har fått en rejäl knäck. Birger Schlaug slår huvudet på spiken när han förordar Fredrik Reinfeldt som generaldirektör på SJ eftersom ”han är så bra på regelbundna avgångar.” Reinfeldts krishantering var under all kritik och ledde till att han helt fick desavouera sin närmsta medarbetare och peka ut henne som lögnare.
  4. Nicola Clase
    Ulrika Schenströms efterträdare fick omedelbart en egen affär i knät. Och det var den som ledde till att ”nya moderaterna” blev synonymt med dålig skattemoral. Hennes eget skattefusk var först på 40 000 kronor men sedan växte det. Kan man vara säker på att det är slut? Det kan bara polisutredningen ge svar på.
  5. Nya moderaterna
    Just när nya moderaterna ska göra en framryckning i opinionen med en välregisserad partistämma som dragplåster briserar Schenströmskandalen. Nya moderaterna klarar inte av att hantera de dubbla budskapen – arbetslinjen och skatteflykt. Resultatet blir en opinionsmässig katastrof och Fredrik Reinfeldt känner sig tvungen att skälla ut medierna. Det skulle han inte gjort.
  6. Aftonbladet
    Aftonbladet hade bilderna och öppnade storyn. Sen hamnade man ohjälplligt på efterkälken och blev omkörda av Expressen som snabbare hajade att här fanns en jättestory. Det känns som om bladet inte längre har samma tryck på sig utan de sover törnrosasömn som ”Sveriges största tidning”
  7. Paret Cederschiöld och pigavdraget
    Carl och Charlotte Cederschiöld får symbolisera den uppenbara dubbelmoral som finns kring det nya avdraget för ”hushållsnära tjänster”. Först propagerade man stenhårt för det. Sedan struntade de i att själv hjälpa till att göra svarta tjänster till vita.
  8. Svensk krishanteringsförmåga
    Efter flodvågskatastrofen, katastrofkommissioner och ett rejält drev mot Lars Danielsson kunde man trott att regeringen skulle vara på tårna när det gällde krishanteringen. Nu vet vi annorlunda och det ska nog mycket till innan någon regering lyckas få folket att känna förtroende för svensk krishantering.
  9. Ulrica Schenström och Anders Pihlblad
    Hon var regeringens ledande spinndoktor och statsministerns förtrogna. Han var en politisk journalist med brett kontaktnät och stor trovärdighet på sin redaktion. Idag är de båda utan jobb, även om Pihlblads kommande omplacering fortfarande kallas time-out. De blev bägge bondeoffer i en affär som svällde över breddarna.

Schenströmfestivalens vinnare

  1. Håkan Juholt
    Biträdande partisekreterare hos socialdemokraterna och mannen som med en debattartikel på Expressens sidan 4 fick mediedrevet att gå i ny riktning.
  2. HG Wessberg
    Statssekreterare och tung gammal moderat som hamnat i skuggan efter Mikael Odenbergs avgång som försvarsminister. Har nu uppgiften att förvandla statsministerns fritidsgård till en effektiv valvinnarmaskin.
  3. Folkpartiet och Centerpartiet
    Partierna som kommer fånga upp flertalet av de väljare som nu antagligen lämnar moderaterna
  4. De gamla moderaterna
    Det var svårt att inte se Maria Abrahamssons illa dolda förtjusning när hon var med att fälla Schenström. De gamla moderaterna har vunnit terräng.
  5. Expressens grävsamhällsredaktion
    Tog ledningen från Aftonbladet och var de som styrde var journalistdrevet skulle gå härnäst. Har återigen visat att en pigg andratidning är viktig för att hålla uppe ångan i bevakningen.

[tags]politik, schenströmaffären, regeringen, moderaterna, ulrica schenström, media[/tags]

Bloggar, PR och etik

Vi var väl ganska många som såg den lilla YouTube-snutten om alla Mona Sahlins snedsteg. Den dök upp på flera borgerliga bloggar i samband med att bevakningen av moderaterna och regeringens skattemoral var som mest intensiv.

Att det var frågan om ett så kallat motspinn begrep väl var och en som sysslat med politik och medier. Här gällde det att avleda uppmärksamheten från de som blev granskade och sätta strålkastarljuset på något annat. I det här fallet 10 år gamla försyndelser av den nuvarande socialdemokratiska partiledaren.

Lite unikt i just detta fall är att Isobel Hadley-Kamptz låter oss få en glimt av mekanismerna bakom detta motspinn. Det visar sig nämligen vara en PR-konsult med oklart uppdrag som skickat runt länken till YouTube-filmen och försökt få bloggare att publicera den.

Isobel väljer att låta denna ”en av Sveriges mest framstående pr-konsulter inom det område som kallas public affairs” vara anonym. Vi får heller inte veta vilken firma han kommer ifrån. Därför är det snudd på omöjligt att veta om detta var något konsulten gjorde på någons uppdrag. Isobel beskriver hur hon ser på motspinnet:

Men det hjälper inte. Jag får kväljningskänslor ändå. Vem är det som betalar en av de bästa (och dyraste) pr-konsulterna i landet att sprida, visserligen välkänd och faktagranskad, skit om oppositionsledaren?

Det finns säkert dem på båda sidor blockgränsen som är beredd att hyra in PR-konsulter för motspinn och negative campaigning. Jag är inte ute efter en partipolitisk poäng. Däremot är jag själv oerhört skeptisk till alla sådana tips som hamnar i min e-postlåda. Ofta anonyma, ofta i syfte att skada någon politisk motståndare. Jag släpper inte in sån skit på bloggen. Och heder åt Isobel som lät bli.

Tips, uppslag och idéer om vad ni tycker jag ska skriva om är mycket välkomna. Också från PR-konsulter. Men jag vill vara säker på vem avsändaren är. Här ligger ett viktigt etiskt ställningstagande som jag tycker att alla som väljer att publicera sig ska fundera på. Vill jag eller vill jag inte gå i ledband hos spinndoktorer och PR-konsulter som mörkar sin uppdragsgivare. För min del är svaret ett givet nej.

Hos PR-byråerna tycker jag man har en del att lära av sina egna normer. Hos branschorganisationen PRECIS kan man läsa följande:

I en aktiv kontakt med tredje part då syftet är att påverka denna tredje part – till exempel en journalist eller en beslutsfattare – bör dock PR-konsultföretaget vid anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är.

Men varför ska man behöva anmoda? PR-byrån Westander går längre i sina ”30 praktiska lobbyingtips”. Där skriver man i punkt 4:

Uppge alltid vilka ni representerar och syftet med kampanjen. Smussel är odemokratiskt och kan dessutom slå tillbaka mot kampanjen.

Det vore olyckligt om bloggosfären blir ett forum för PR-byråer och aktörer som inte törs ståför sina budskap. Det är bara vi som skriver här som kan sätta stopp för det.

[tags]politik, negative campaigning, PR, bloggosfären, media[/tags]

Låt Public Service medarbetare ta ställning

Public Service-bolagen har en skitnödig inställning till röster som tar ställning i samhällsfrågor. På radion och teven är man så rädd för åsikter att varje tillstymmelse till samhällsengagemang blir en fara. Det leder till en urvattnad och förutsägbar samhällsbevakning. Det enda som återstår att rapportera om blir nämligen spelet kring politiken. Innehåll är farligt, yta är harmlöst.

När den unge, och i många stycken briljante, teve-medarbetaren och journalisten Per Gudmundsson började blogga fick han ett ultimatum av sina chefer. Sluta blogga eller sluta på jobbet. I dagarna har den mångåriga medarbetaren på Sveriges Radio, Björn Elmbrant, råkat ut för samma fenomen. Som frilans har han börjat jobba på nylanserade Dagens Arena – en radikal ledarsida på nätet. Då är det slut på hans fredagskrönikor i P1.

De fredagskrönikorna var väl som bäst när Björn Elmbrant inte var ensam utan hade konkurrens om krönikeutrymmet med Cecilia Stegö Chilò.  Vare sig Elmbrant eller Stegö Chilò utmärkte ju sig som neutrala politiska betraktare. Men just därför att de faktiskt hade en politisk agenda fick deras betraktelser en udd och skärpa som helt saknas i public servicejournalistiken idag.

Samhällsjournalistik fungerar dåligt med ett absolut krav på neutralitet. Särskilt om det ska åligga varje enskild journalist att ensam bära det ansvaret. En rimligare ordning vore att redaktionsledningarna tog ansvar för att journalistiken - inte journalisten - blir allsidig. En sådan ordning skulle ge utrymme för krönikörer och journalister med samhällsengagemang från både höger, vänster och mittemellan.

Björn Elmbrant säger i en intervju i dagens SvD att han inte tycker det vore så lämpligt med ledarskribenter från SvD som krönikörer i radio. Jag håller inte med. Jag skulle vilja ha ett public service som vågade släppa fram intressanta röster från högern som Maria Abrahamsson och Karin Rebas och från vänstern som Peter Akinder och Widar Andersson.

Av just detta skäl är bloggosfären idag en bättre public servicearena än vad radio och teve är. Här finns skickliga röster från höger som Fredrik R Krohnman, Isobel Hadley Kamptz och CLK Aqurette och från vänstern som Ali Esbati, Lasse Strömberg och Jonas Morian. Deras röster skulle inte alls vara dåliga som radiokrönikörer.

Lyckligtvis finns det inget som stoppar rösterna i bloggosfären. Här får riktiga åsikter fortfarande brytas utan att ersättas av den gegga som blir resultatet av en anal inställning till opartiskhet.

[tags]media, björn elmbrant, per gudmundson, sr, svt, bloggosfären, opartiskhet, politik, dagens arena[/tags]

Högre skatter – mindre svartjobb

Sänkta skatter är inte svaret på svartjobben. Det finns nämligen inget tydligt samband mellan skattetryck och svartjobb i västvärldens ekonomier. I en internationell jämförelse har Sverige ett lågt ”skattefel” -  lägre än jämförbara länder med ett lägre skattetryck. Sett till empiri kan man lika gärna hävda att högre skatter ger mindre skattefusk. En jämförelse mellan USA och Sverige visar tydligt på detta.

I Sverige har vi ett skattetryck på runt 51 procent. Skattefelet, det vill säga skillnaden mellan det som borde betalas in i skatter och det som  faktiskt betalas in är cirka 10 procent. I Förenta staterna har man ett skattetryck på cirka 27 procent. Där uppskattas skattefelet till mellan 14 och 16 procent. (Den högre siffran är en uppgift från svenska skatteverket)

Det blir komiskt när de borgerliga ska försvara sin egen dåliga skattemoral med att skylla på det höga skattetrycket. För det första finns det alltså inget empiriskt bevisat samband mellan en stor svart sektor och högt skattetryck. För det andra är svartjobben heller inte så utbredda som de borgerliga debattörerna vill göra gällande.

Ska man bekämpa den svarta marknaden är det bästa sättet att öka kontrollerna i de sektorer där frekvensen av skattesmiteri är hög. Det visar inte minst skatteverkets framgångsrika kampanj mot svartjobb i resturangbranschen. Att det skulle hjälpa att sänka skatten på just hushållsnära tjänster kan man verkligen ifrågasätta. Om inte så visar ju paret Cederschiöld tydligt på problematiken. Trots att de propagerat för ett sådant avdrag väljer de ändå att fortsätta betala svart.

Låt mig från början också ta död på den vanligaste tramsiga invändningen i denna debatt. Jo, svartarbetet försvinner helt om man sänker skattetrycket till 0 procent. Ja, svartarbetet kommer öka om man höjer skattetrycket till 100 procent. Men eftersom dessa exempel knappast är aktuella i någon nation kanske vi kan lämna det därhän.

[tags]skatter, svartjobb, moderaterna, ekonomi, politik[/tags]

Bra dom, fel advokat

Idag föll domen mot Hanna Wilenius, ”reportern” som sprutade ner statsminister Fredrik Reinfeldt med vatten när hon låtsades göra en intervju. Domen blev 100 dagsböter à 200 kronor för ofredande. Bra så!

Jag har tidigare skrivit om det mycket obehagliga i under täckmantel av journalistik attackera politiker. Det bidrar till att vårt relativt öppna samhälle sluter sig och det är ett alldeles för högt pris att betala för några minuters dålig underhållning.

Så jag är mycket nöjd med tingsrätten utslag idag. Vad som däremot lämnar en lite besk eftersmak är att Hanna Wilenius försvarades av Percy Bratt, den advokat som vanligtvis arbetar åt socialdemokraterna. Hur ser det egentligen ut? Hur tänkte han när han tog på sig det uppdraget?

[tags]Hanna Wilenius, Fredrik Reinfeldt, ofredande, brott, samhälle, politik, advokat, Percy Bratt[/tags]

Kan man lita på Thomas Bodström?

Från såväl borgerligt som socialdemokratiskt håll riktas kritik mot Thomas Bodström för hans mångdubbla uppdrag som riksdagsledamot, ordförande i justitieutskottet, advokat och ordförande i Ecpat. Och visst finns det problem i detta. Men de är inte att dessa uppdrag skulle försvåra för Thomas Bodström som riksdagsman.

Riksdagens arbete är upplagt så att det finns utrymme för ledamöterna att ha ett civilt arbete vid sidan om riksdagsuppdraget. (Måndagar och fredagar är ofta helt fria från sammanträden.) Det är alldeles för få ledamöter som utnyttjar den möjligheten. Istället har riksdagen blivit en samling av professionella politiker som mestadels släppt sin förankring till yrkeslivet. Jag är glad åt varje ledamot som stannar kvar i sitt yrke. Det gäller advokater såväl som barnskötare och bönder.

I just fallet med Thomas Bodström är det något annat som gör mig orolig. Och det är han själv som pekar på problemet i ett debattinslag i dagens P1-morgon. I slutet av inslaget kommenterar Thomas Bodström sina dubbla roller med orden:

Jag kommer hela tiden sätta riksdagen i första rummet.

Jag skulle aldrig anlita en advokat som uttalat att han sätter ett annat intresse än mitt i första rummet. För Thomas Bodströms trovärdighet som advokat är det av yttersta vikt att han inte tar på sig fler uppdrag än att han i varje läge kan säga till sina klienter att det är deras intresse som kommer i första rummet.

[tags]politik, thomas bodström, riksdagen, advokat[/tags]

van der Kwast är sopig

Vem är han betald av egentligen? Är det moderaterna som vill ha en utomstående galning att skylla på så att de får slut på drevet? Marita Ulvskog? Eller är han bara knäpp?

Christer van der Kwast är en parodi på åklagare. Jag vill bara säga det. När han idag gör husrannsakan TV4 för att få tag i ett kvitto som visar att två personer druckit för 945 kronor. Muta tycker Kwast. Trams tycker jag. Det måste vara det mest oproportioneliga ingripandet av de rättsvårdande myndigheterna på decennier. Hade han prövat att skriva ett brev och be om kopia på kvittot först?

Jag sätter 945 kronor(!) på att ingen kommer bli dömd för vare sig muta eller bestickning i det här fallet, heller. De som vill sätta emot anmäler sig under dagen.

[tags]patetiska töntar, christer van der kwast, muta, tv4, politik[/tags]

Regeringen skapar hushållsnära jobb – i Spanien

[UPPDATERAT]Avdraget skulle befria kvinnorna, sa näringsminister Maud Olofsson. Det kommer bli fler jobb, sa statsminister Fredrik Reinfeldt. Hur många förstod att det var jobb i Spanien som skulle skapas och att det var kvinnor med hus utomlands som skulle befrias?

När Maria Borelius förklarade i TV att hon inte hade råd att betala sin städhjälp vitt eftersom hennes familjeinkomster under 90-talet bara uppgick till 1 674 864 kronor om året började jag förstå att moderater hade en lite annan definition av ”vanligt folk” än vad vanligt folk har. De senaste dagarna har samma visa gått om så många gånger att det börjar kännas som en hackig gammal LP. Men det är nya artister som sjunger samma sång.

För dessa stackars höginkomsttagare som inte har haft råd att följa vår skattelagstiftning har nu regeringen infört ett avdrag för hushållsnära tjänster. Det är ett mycket generöst avdrag som kommer att hjälpa till att skapa sysselsättning över hela Europa. När Carl Bildt anlitar en trädgårdsmästare för att sköta om sitt oskattade hus i Kroatien kan han dra av kostnaderna från sin inkomstskatt, så fort Kroatien blivit medlem i EU eller EES.

Så finurligt ordnat är nämligen detta avdrag att det inte bara riktar in sig på tjänster som utförs i hemmet eller ens i Sverige. Alla de stackare som inte haft råd att betala sin poolstädare, trädgårdsmästare och städerska i det spanska fritidshuset får självklart dra av det från skatten nu.

Regeringen vet verkligen vilka det är synd om och behöver ekonomisk hjälp. Det är dem med stora inkomster och sommarhus i utlandet. Det känns tryggt att veta.

[Uppdatering 2007-11-07 1345] Upptäckte att DN idag uppmärksammade samma sak som jag och har infogat en länk till den artikeln]

[Uppdatering 2007-11-07 1510] En uppmärksam läsare påpekade att Kroatien ännu inte är medlem av EU. Carl Bildt får således vänta på att göra avdrag för hushållsnära tjänster på sin oskattade villa där. Text korrigerad.]

[tags]politik, regeringen, hushållsnära tjänster, svartjobb, carl bildt, fredrik reinfeldt, maud olofsson, maria borelius[/tags]