Mer om Aftonbladets ledare

Jag har tillfälle att möta många engagerade socialdemokrater i mitt jobb. Det är ett privilegium. Jag möter människor som brinner för hela Stockholmsregionen eller bara Bollmora som sin hembygd, jag möter de som engagerar sig i Afrika eller de som kämpar för ett Folkets Hus i Rågsved. Ganska ofta kommer frågan om socialdemokratisk opinionsbildning upp. ”Det är för jävligt att vi inte har en riktig socialdemokratisk tidning längre”, är en vanlig uppfattning.

Jag brukar då påminna om att vi åtminstone har Aftonbladet kvar. Och då möter jag de uppgivna blickarna. ”De skriver ju samma ledare om och om och om igen”. ”Har de inte blivit Stockholms tråkigaste ledarsida?” Men sedan är det tyst. För det är svårt att föra kritik vidare. Jag är till exempel övertygad om att Olle Svenning tyckte det var jobbigt att som enda röst kritisera Göran Persson.

Särskilt svårt är det att kritisera slutna kamratkretsar. Att tala om bunkermentalitet eller kotterier beskriver hur det ser ut från utsidan. På insidan ser det kanske annorlunda ut. Men det kan vi andra inte veta.

På min kritik av Aftonbladets ledarredaktion svarade snabbt en av dess medlemmar, Åsa Petersen. Hon gjorde klart att mitt förra inlägg hade fel i kronologin. Hennes bidrag till att klicken bildades var inte alls att Jesper Bengtsson tog henne till ledarredaktionen utan genom att hon tog dit honom. Gott så. Jag hade fel.

Mer bekymmersamt är det förstås att hon bara individualiserar min kritik. Det är inte Åsa jag har framfört min kritik emot. Det är en kultur där man rekryterar ur en för liten krets. När jag beskriver detta och att Åsa var 17 år 1993 så tycker hon inte jag behandlar henne som vuxen. Vilket trams.

Aftonbladet har en särställning bland de socialdemokratiska ledarsidorna. Otaliga är de unga socialdemokratiska skribenterna som drömmer sig dit. Som vill skriva opinionsmaterial på Sveriges största tidning. Aftonbladets ledarredaktion har en skog av duktiga skribenter att välja på. Men de väljer folk ur samma umgängeskrets.

Och ledarsidan blir inte roligare, den blir likadan som den alltid har varit. En sida som ropar på förnyelse men som inte orkar förnya sig själv.

[tags]aftonbladet, ledare, politik, media[/tags]

There is a mutual consent between them where the seller gives buyer the product for an https://pro-academic-writers.com/ agreed consideration

En liten klick i Annas skugga

Aftonbladets ledarsida är sveriges viktigaste socialdemokratiska opinionsbildare. Eller för att vara mer korrekt: de kunde vara det. Istället har ledarsidan blivit tråkig och svårläst. Förnyelse, frispråkighet och fräschör är inte vad man förknippar med texterna – däremot torftighet, tradition och tristess.

Jag tror inte det egentligen ska skyllas på ledarsidans skribenter. I själva verket är de flesta av dem utmärkta stilister. Jag tror istället man måste se klart på det faktum att rekryteringen till ledarsidan det senaste decenniet har skett inom en ytterst liten bekantskapskrets. Och inavel leder i längden till undermåligt reslutat.

I fallet med Aftonbladets ledarsida är det tyvärr allt för uppenbart att man inte har orken eller viljan att söka nya socialdemokratiska skribenter utanför den egna bekantskapskretsen. Och gemensamt för Aftonbladets ledarredaktion, undantaget gamlingarna Svenning och Askling, är de nära vänskapsbanden med Anna Lindh och bakgrund i SSU:s debattidskrift Tvärdrag.

Den politiska chefredaktören Helle Klein var bundis och god vän med Anna Lindh, likaså Mats Engström som förutom sina nära vänskapsband var politisk sakkunnig och biträdande statssekreterare hos Anna. De båda gamla chefredaktörerna för Tvärdrag Ingvar Persson och Jesper Bengtsson springer ur SSU:s Anna Lindh-era och har tagit med sin unga adept Åsa Petersen som som 17-åring kom in i Tvärdrags redaktion 1993.

När nu ledarsidan rekryterar ”nytt” så väljer de Eva Franchell, Anna Lindhs pressekreterare och nära väninna. Blev någon förvånad av rekryteringen? Nej, den var väntad. Inte att det skulle bli just Eva, men att ledarredaktionen inte törs rekrytera utanför sin egen krets ter sig som allt mer självklart.

Det är verkligen inte en belastning att ha varit god vän med en av arbetarrörelsens mest lysande stjärnor de senaste åren. Men det är alltid en belastning när kotterier utvecklas. Arbetarrörelsen har alldeles för få starka röster i opinionen idag. Och av det skälet så kan man heller inte blunda och låtsas som ingenting när Aftonbladets ledarsida utvecklas till en klick.

Under tiden så läser jag Dagens Arena. Visserligen har de också två före detta chefredaktörer på Tvärdrag som skribenter, Håkan Bengtsson och Nisha Besara, men det känns i alla fall lite fräscht. För det är skönt när nya röster sjunger!

[tags]media, aftonbladet, ledare, politik, dagens arena[/tags]

The enhancements https://trymobilespy.com/parental-control-android/ to powerpoint for ipad are the most noteworthy, in my opinion, with the introduction of smartguides that allow you to align pictures, shapes etc

Var har jag tagit vägen?

Jo, det är tyst här på bloggen. Författaren ägnar sig åt annat. Bland annat att författa. Och till ganska stor del att spela teater. Spex ska det bli och premiär är det om mindre än en vecka.

Den som har tur kanske fortfarande kan hitta biljetter på spexets hemsida. Det är jag som har lila klänning.

Under tiden sjunger många nya röster från vänster i den svenska bloggosfären, som verkar klara sig fullständigt utmärkt, ja kanske till och med bättre, när jag tagit en liten paus. Återkommer i april eller vid akut behov.

März 2017 um 20 30 ihre frage nehme ich ernst, herr wrobel, weil ich merke, dass sie etwas wissen wollen und mich nicht https://best-ghostwriter.com/ verhöhnen oder herabsetzen