Alliansen bjuder in Sverigedemokraterna

Man behöver ju inte vara en kremlolog av större mått för att förstå att moderaternas och Tobias Billströms utspel och rapport om behovet av att ställa krav på invandrarna egentligen handlar om valet 2010. Det finns ju nämligen en rejäl möjlighet att garantera borgerligt maktinnehav om man bara lyckas få Sverigedemokraterna över fyra-procentspärren. Och vad är bättre då än att spela på främlingsrädslan?

När regeringens politik tydligt misslyckats. När det de kallar utanförskap växer. När klyftorna i samhället ökar. När man för tredje gången i rad har ”otur” med konjunkturen under en borgerlig regering. När man nästan hela sitt andra regeringsår åt att reta sina kärnväljare. Då är det inte lätt att bli omvald. Retoriken går på tomgång. Det smidiga PR-maskineriet har tappat många av sina viktigaste kuggar.

Då är det dags att byta dagordning. Nu ska inte valrörelsen få handla om regeringens misslyckanden. Metoden kallas ”blame-shifting”. Nu ska valrörelsen handla om att Sverige är hotat av att vi inte ställer tydliga krav på invandrarna. Självklart spelar inte regeringspartiet rasistkortet rakt ut. Antydningar, små beskrivande hotbilder, och ett spel på vår inneboende xenofobi räcker så väl. (Ali beskriver detta så bra.)

Det gäller ju bara att få Sverigedemokraterna över fyra procent.

Eftersom det är helt otänkbart för socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister att stödja en regering på Sverigedemokraterna och eftersom det säkert är precis lika omöjligt för Sverigedemokraterna att stödja en vänsterregering så vidgar Alliansen regeringsunderlaget.

Ju sämre opinionsläget ser ut för regeringspartierna desto mer beredvilliga kommer de vara att försöka skifta den politiska debattens fokus till invandrarna. Det handlar ju om att i första hand bevara sitt eget ovanförskap. ”Någons ansvar måste ju det växande utanförskapet vara och regeringen är inte ansvariga… Så då är det väl de utanförståendes eget jävla fel. Och dom vet vi väl vilka dom e, va?!”

Moderaterna kommer inte var de enda som kommer öppna för denna debatt. Vi har ju sett hur folkpartiet varit villiga att gå den vägen tidigare och vare sig centerpartiet eller kristdemokraterna har visat några tendenser till avståndstagande.

I valet 2010 är det alltså ganska sannolikt att en röst på Fredrik, Maud, Jan och Göran också är en röst på Jimmie Åkesson.

[tags]politik, sverigedemokraterna, alliansen, regeringen, moderaterna, tobias billström[/tags]

If you decide to pursue a career in this industry, you’ll have the chance to be involved in write essay writemyessay4me.org/ developing and improving the cutting-edge technologies used in healthcare

Ställ tydligare krav på våra moderater

De svenska moderaterna har förändrats dramatiskt de senaste decennierna. 1950- och 60-talens socialkonservativa och samhällsbevarande politiska rörelse har ersatts av ett parti med uppenbar roffarmentalitet och med en passiviserande von-obenattityd. Numer bedriver moderaterna en politik som syftar till att endast gynna de egna kärnväljarna och deras anhöriga. Detta under en falsk välfärdflagg.

Att människor har en egen drivkraft att vilja förbättra sina liv är något ett samhälle måste ta tillvara. Men den moderata politiken syftar till att lägga krokben för de som vill resa sig. Människors vilja till skapande arbete offras på skattesänkningarnas och skattesmitarnas altare.

Moderaterna präglas idag för mycket av några särdrag som försvårar och skadar tilltron till demokratin. Tydligast är den kravlöshet som accepterar att framgångsrika arbetsföra människor i det egna partiet åker snålskjuts på skattebetalarna. Detta har lett till ett snyltarsamhälle där många moderata politiskt aktiva fuskar istället för att ta ansvar för sin egen försörjning.

Vi svenska medborgare har varit alltför tafatta när det gäller att tydliggöra de krav vi ställer på människor som aspirerar på att leda vårt land. Dessutom borde partimedlemskapet i ett regeringsparti betyda mer och rymma ett eftersträvansvärt innehåll som påverkar både rättigheter och skyldigheter.

Därför ställer vi följande tydliga krav på moderaterna.

  • En moderat fuskar inte med skatten utan bidrar solidariskt till vår gemensamma välfärd (Exempel 1, 2)
  • En moderat smiter inte från avgifter beslutade av Sveriges riksdag (exempel 1, 2 och 3)
  • En moderat försöker inte smita från samhällets regler som exempelvis kravet på bygglov (Exempel 1)
  • En moderat anlitar inte svart arbetskraft och utnyttjar inte dem som har det svårare i samhället (Exempel 1 och 2)
  • En moderat sjukskriver sig inte för att det är motigt på jobbet (Exempel 1)
  • En moderat tar sina plikter som ämbetsman på allvar (Exempel 1)
  • En moderat är öppen med vilka kopplingar som kan påverka honom eller henne i arbetet (Exempel 1)

Du kan stödja detta upprop genom att gå med i gruppen ”Ställ tydligare krav på våra moderater” på Facebook.

[tags]politik, moderaterna, upprop[/tags]

Det handlar inte om var de fattiga bor – det handlar om fattigdomen

Dagens Nyheter gör idag en genomgång av hur inkomstklyftorna i Stockholms län förändrats under tjugohundratalet. De har ökat. Och de har ökat rejält. Klyftorna visar sig tydligt genom länets boendesegregation. I några små kommuner och stadsdelar i länets norra del flockas de rika. I söder samlas de fattiga. Räck upp en hand alla som inte kände till detta!

I artikeln tittar man särskilt på kommunerna Danderyd (i norr) och Botkyrka (i söder). Inkomstklyftorna har ökat betydligt mellan invånarna i dessa kommuner. Medan medelinkomsten ökat med drygt sextontusen i Botkyrka mellan 2000 och 2006 har danderydsbornas medelinkomst ökat med drygt fyrtiotusen under samma tid. Vill man beskriva det i procent har botkyrkabornas inkomst ökat med 9,1 procent och danderydbornas med 16, 8 procent.

Siffrorna beskriver ett samhälle som glider isär. Vill man vara biblisk en stund känns Matteusevangeliet aktuellt.

Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

Åt den som har skall det varda givet. Det är den politiska filosofin som strömmar ut från det moderata kommunalrådet i Danderyd, Gunnar Oom, när han kommenterar klyftorna.

- Bara för att Botkyrka inte går bra så ska inte vi ha dåligt samvete. (…)  Accepterar man att man kan tjäna olika, att man kan äga företag och så vidare, så blir det ekonomiska olikheter i befolkningen.

Men frågan är om Botkyrkas socialdemokartiska kommunalråd Katrina Berggren egentligen har något alternativ. När klyftorna kommenteras så är det inte skillnaden i inkomst och livsvillkor som hamnar i centrum utan frågan om var folk bor.

- I Danderyd och Täby bygger man inte bostäder som vanligt folk kan hyra. I Botkyrka har vi också många nyanlända svenskar, eftersom det är här de kan få bostad. Om fler kommuner var med och delade ansvaret för det skulle det bli en mer jämn fördelning.

Rätta mig nu om jag har fel, men om jag förstår de två kommunalråden rätt så kommenterar de länets ökande klyftor så här i förenklad form: Berggren tycker att de fattiga bor på fel ställe och Oom tycker att de bor på rätt ställe.

Ingen av dem erbjuder en politik som har till syfte att minska fattigdomen, att stänga gapet mellan fattig och rik. Oom tycker att det är bra att de fattiga bor med andra fattiga och  Berggren tycker att de fattiga ska bo med de rika. Men vem vill bryta inkomstskillnaderna? Vem vill minska klyftorna mellan individer som tjänar bra och individer som tjänar dåligt?

Bli fattigdomen mer fördragbar om den finns i Danderyd? Blir rikedomen mindre stötande om den flyttar till Botkyrka? Knappast. Ernst Wigforss kan få näst sista ordet.

- Fattigdom fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Den blir outhärdlig då den dagligen kan jämföras med andras överflöd.

Bostadssegregationen är ett symptom på klyftorna i ett samhälle. Receptet är inte så enkelt att man flyttar om människor. Lösningen innebär bekämpandet av både klyftor och fattigdom.

[tags]politik, stockholm, katarina berggren, gunnar oom, botkyrka, danderyd[/tags]

Itunes 9 now organizes your content into a media folder structure, with sub-folders for each media content type audiobooks, itunes u, movies, music, podcasts, www.spying.ninja/thetruthspy ringtones, tv shows and voice memos

När det stänker på Storebror riskerar Lillebror att drunkna

Debatten om FRA-lagen har varit mycket nyttig för det offentliga samtalet i Sverige och påtalat vikten av att skydda sig mot Storebror. System som möjliggör för farbror Staten att titta in i våra privata sfärer utan att vi som medborgare har kontroll över vad som registreras är oacceptabla i en väl fungerande demokrati.

I Sverige har Storebrors rätt att registrera vad vi medborgare har för oss balanserats av Lillebrors rätt att ta del av det som registreras och utvärdera myndigheternas handläggning av det. Offentlighetsprincipen är därmed inte bara ett skydd mot korruption utan också en spärr mot maktmissbruket.

Men jag är lite oroad av spåren av FRA-debatten. Bara i min närmaste omgivning har det luftats åsikter om att man inte bara bör begränsa Storebrors access till information utan också Lillebrors rätt att ta del av den information Storebror samlat in. Många upplever det som obehagligt att vem som helst kan begära ut uppgifter om inkomster och skattebetalning, för att ta ett exempel. Av någon anledning, som för mig är svårförståelig, så tycker man det är värre att en medborgare vilken som helst kan se uppgifter än att staten kan det.

Antagligen beror detta på att många har en inneboende tro på att staten per definition är god, men hos oss vanliga människor finns det skavanker och omoral.

Om FRA-debatten skulle leda fram till en situation där offentlighetsprincipen urholkas för att ge medborgarna en falsk känsla av större integritet och skydd från Lillebrors snokande har den varit skadlig. I det läget skulle farbror Staten få ett enormt informationsövertag och vår möjlighet att skydda oss har krympt.

Nu när det stänker på Storebror är det extra viktigt att vi räddar Lillebror från att drunkna.

[tags]politik, FRA, integritet, offentlighet, offentlighetsprincipen[/tags]

Read cheap college online on for a range of non-research careers in chemistry

Vi vill så gärna tro det värsta

- Vad försöker ni säga? Påstår ni att jag ljuger? En pressad Jan Björklund försöker ta sig ur en mycket obehaglig intervjusituation i radions granskningsprogram Kris i Skolan?

Det känns kymigt (gammalt svenskt ord för obehagligt, pinsamt och jobbigt i skön förening, uttalas med tj-ljud) att lyssna på P1-granskningen av Jan Björklunds skolpolitik. Känslan av olust och obehag kommer sig av att granskningen var lika enkel som genial: Kolla om Björklund har några belägg för sina påståenden om moraset i skolan. Och hoppsan!, det hade han inte.

Det visar sig att Jan Björklunds beskrivning av den svenska skolan som usel, och den svenska skolmiljön som småkriminell och utan tvivel världens stökigaste, saknar belägg. Men den destruktiva propagandan om vår svenska skola har pågått i dryga decenniet utan att stöta på något motstånd. Ingen har tidigare ställt Jan Björklund till svars för att han glider på sanningar (ett lite finare sätt att säga ljuger) om tillståndet i skolorna.

Vi vuxna vill ju så gärna tro det värsta. Ungdomarna är stökigare idag än igår. De slåss och svär och stjäl från varandra. De har ingen respekt och de duktiga eleverna känner sig otrygga och hotade. Våra egna minnen av de värsta stunderna i skolan förstärks av en illasinnad politisk manipulatör. Med rädsla och hotbilder som vapen föses vi som villig boskap in mot en skolpolitik och människosyn som känns mycket främmande när den granskas i dagsljus.

Just därför känns det extra kymigt att lyssna på P1. Varför har ingen avslöjat denna man tidigare? Hur kan hela det politiska Sverige ha accepterat en dagordning för skolan som saknar belägg och till viktiga delar bygger på osanning? Varför sökte socialdemokratin en uppgörelse med folkpartiet om skolpolitiken? Jag ryser, och jag skäms över att jag själv tills för bara några timmar sedan faktiskt trodde på att den svenska skolan var i bedrövligt skick.

Sedan visade det sig att det bara var den moraliska halten hos folkpartiledaren och utbildningsministern som var urgröpt och förfallen. Jag borde inte ha låtit mig förvånas.

[tags]politik, jan björklund, utbildningsministern, skola, utbildning, folkpartiet[/tags]

In pursuing www.writemypaper4me.org this goal, students are first encouraged to foster independent thinking, free from the influence of others