Halvtidsbetraktelse

- Kan du minnas att Göran Persson fick en timma i teve där han fick berätta om allt bra han gjort 1996, 2000 eller 2004?
- Eh, nä. Socialdemokratiska regeringar har inte halvtidpauser, de ångar på till slutet och det är väljarna som avgör hur lång matchen är.

Tydligen är det halvtidsvila i svensk politik. Domaren har blåst av och det står 4-1 till oppositionen. Det lustiga är att alla gjorda mål hittills är självmål. En halvlek kvar och sedan är det regeringsskifte. Det är en märklig politisk metafor som spinndoktorerna i Rosenbad underblåser med halvtidsrapport efter halvtidsrapport. Visst har det gett bra med medieutrymme men bilden av att det bara är en halvlek kvar bidrar förstås också till väljarnas övertygelse om att det blir regeringsskifte om två år. Inte mig emot.

När spelarna går ut för andra halvlek får man hoppas att det blir lite mer spelmål i motståndarens kasse. Regeringslaget ligger under men väljer att inte toppa laget, istället hoppas man på att proteinpillren man tagit mot lågkonjunkturenska ge en extra energikick. Oppositionslaget har uppenbara problem med att hålla ihop lagdelarna och vänsteryttern Ohly får inte någon bollkontakt. Men trots den stora ledningen är det nog klokt att minnas att alla spelarna behövs för att ta hem matchen.

[tags]politik, regeringen, halvtid, maktskifte, val2010[/tags]

En ärlig och uppriktig domare

Systemet med nämndemän har hamnat i fokus efter att en nämndeman i Västmanlands tingsrätt jävat sig genom att i media berättat att hon alltid trott den misstänkta brottslingen var skyldig. Det var inte bara dumt gjort, det var ett fullständigt idiotiskt tilltag.

Ändå tror jag att det är oerhört viktigt att lekmannainslaget i våra domstolar blir kvar. Efter att ha tjänstgjort själv som nämndeman i flera år vet jag att den absoluta lejonparten av lekmannadomarna i tingsrätten tar sitt uppdrag på stort allvar.

De viktigaste argumenten för nämndemän i våra domstolar är insyn och legitimitet. Genom nämndemännen får vi en garanti för att domstolarna dömer i närheten av det som brukar kallas ”det allmänna rättsmedvetandet”. Alla domar är bedömningsfrågor. Ibland är det solklart, ibland är det mindre tydligt vilket utslag det bör bli. Om denna balansering bara skulle ske av utbildade jurister skulle det utvecklas en domarkultur som riskerar att skilja sig från hur gemene man ser på rättskipningen.

Genom nämndemännen har vi också en garanterad insyn i hur domstolarna fungerar. Lekmännen, som representerar olika erfarenheter, ser och verkar i rätten innifrån. Det är utmärkt.

Men varför ska nämndemännen utses av de politiska partierna? För egen del tycker jag inte den frågan är svår alls. Nämndemännen ska representera det allmänna rättsmedvetandet, det förändras över tid. Och förändringar i samhällsopinioner får sitt tydligaste genomslag i de allmänna valen. Några ledarsidor har föreslagit att ”de mest lämpade” ska fungera som nämndemän. Men om folket inte får utse dessa genom val, vem ska då göra det? Expressens ledarsida? Härlig demokratisyn.

PS. Rubriken är tagen ur den domared varje juristdomare och nämndeman avlägger innan man börjar sin tjänstgöring som domare. Så här lät den när jag läste upp den för 17 år sedan:

Jag Magnus Ljungkvist lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill jag och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.