Det oärliga lyssnandet

Det lyssnande ledarskapet Fredrik Reinfeldt säger sig stå för är en anka. Fejk. Påhittat. En pose inför medier och medborgare och ett sätt att undandra sig granskning och svåra frågor. Kanske blev det extra tydligt igår när statsministern i en ekointervju förklarar varför han inte vill möta representanter för över tre miljoner fackföreningsanslutna.

– Jag har ju vinnlagt mig om som statsminister att röra mig bland vanligt folk, resa över hela Sverige. Väldigt ofta har vi valt den metoden att vi träffar dem som är närmast verksamheten och inte cheferna.

Visst låter det bra? Vår fina statsminister far runt i landet och låter bli att tala med chefer för att istället möta dem som är närmast verksamheterna. Men tittar man lite närmre så ser man att det är ett riktigt manipulativt uttalande. Vare sig LO eller TCO är chefer för landets verksamheter. Cheferna finns i Svenskt Näringsliv, och bland kommunalråd, generaldirektörer och ministrar. LO och TCO representerar just dem som är närmast verksamheterna.

Att stå för ett lyssnande ledarskap måste innehålla mer än att lyssna till dem som man vet delar ens egna åsikter, eller de fåtal personer som hinner yttra sig på snabba statsministervisiter. Ett lyssnande ledarskap vågar höra motståndare, vågar bryta argument och stundtals också ta till sig av den kritik som riktas.

Martin Åhdal, nu chef på tankesmedjan Fores – då politisk redaktör på Fokus – skrev redan 2007 en krönika i samma tidning som fortfarande är aktuell.

Medan kollegor får driva den besvärliga praktiska politiken så åker Fredrik och Mona landet runt och lyssnar på vanligt folk, nickar instämmande till arbetare och vårdbiträden.

Självklart är det fejkat. En verkligt lyssnande ledare håller inte bara med, utan vågar också lägga sina egna åsikter på bordet och diskutera dem. Att bara sitta tyst och använda människor som ett slags fokusgrupp är i själva verket inte alls ödmjukt. Det är ganska arrogant.

Det ironiska är att samtidigt som både Reinfeldt och Sahlin profilerar sig som »lyssnare« vet alla som följt dem att båda tvärtom utmärker sig för att bara ta verkliga diskussioner med en oerhört snäv krets.

Tyvärr är inte det oärliga lyssnandet och den fejkade ödmjukheten ett fenomen som bara hör till Fredrik Reinfeldt – även om han minst sagt är dess mästare – utan detta har spridit sig. Idag är låtsaslyssnade en etablerad metod att hålla för öronen och bygga murar kring partibunkrarna i snart sagt alla partier. Med devisen ”apperance is everything” kan beslut hållas inom allt snävare kretsar och gynna allt mindre intressekärnor om man bara har besökt två dagis, en vårdcentral och en byggarbetsplats de senaste fyra månaderna.

Att vår regeringschef inte törs möta ordförandena för landets två största arbetstagarorganisationer är inte ett resultat av hans lyssnande ledarskap. Det är i första hand utslag över den rädsla Fredrik Reinfeldt utstrålar som ledare. Han törs inte stå för sin politik inför jämnstarka parter. Istället för att se tre miljoner löntagare i ögonen åker han ut på ytterligare ett i förväg väl arrangerat studiebesök där han får lyssna på det budskap hans medarbetare har förberett åt honom. Det är falskt. Det är oärligt. Det är manipulation. Och minst av allt har det med lyssnande att göra.

[tags]politik, regeringen, lyssnande ledarskap, fredrik reinfeldt, mona sahlin, lo, tco[/tags]

According to an hls announcement, of the 37 law school graduates who are serving as clerks www.writemyessay4me.org/ to the u