Cynismens prerogativ

En god vän till mig sa en gång att det dummaste man kan göra som nyanställd är att göra sitt allra yttersta på jobbet. Det leder bara till en massa höga förväntningar som man i längden inte orkar leva upp till. Bättre att gå ut löst och öka lite vid behov. Jag skulle kunna avslöja vem det var som sa detta, men det skulle verkligen bara drabba mig själv.

Men det är lurigt med förväntningar. Om man till exempel har som målsättning att minska klyftorna mellan människor men misslyckas är man ju en riktig loser jämförelsvis med den som tyckte att det är bra med klyftor mellan människor. Om man vill göra världen bättre riskeras man alltid att avslöjas som en hycklare därför att man köpte besprutade bananer.

Bättre då att formulera politiska budskap som att vi inte kan åstadkomma saker tillsammans, själv är bäste dräng och skomakare – bliv vid din läst! Den som inte har några ambitioner kommer sällan för att inte säga aldrig att misslyckas. Detta är cynismens prerogativ. Det är också förklaringen till att det är i princip riskfritt att vara konservativ, men livsfarligt att vara radikal i politiken.

Så ganska ofta är jag avundsjuk på den högra sidan av politiken. Tänk va skönt att ambitionslöst konstatera när snöröjningen inte fungerar i stan att ”vi i alla fall har sänkt skatten – folk får väl köpa skyfflar”. Eller medan sjukvårdsköerna växer skälla ut folk för att de inte tar egna initiativ och skaffar sig privat sjukförsäkring. Borgerlig politik är cynisk därför att den saknar ambitioner och vill göra Dig ansvarig för det som inte görs.

När den typen av budskap frodas behövs det motkrafter, men vem törs ställa upp ambitiösa mål i en tid där varje chans tas att publikt hacka på den som inte nådde ända fram? Politiken blir då inte längre att vilja – politiken reduceras till att låta bli att sticka ut hakan.

Det blir fattigt.

De – mehr Tipps hier das forum für studenten auslandpraktikum china studentenseite

Förgänglighet – en svensk paradgren?

Utanför mitt fönster vräker snön ner. Det blir till att skotta när man kommer hem. Att skotta kan ibland kännas som världens mest meningslösa arbete. Man skyfflar upp en massa tung snö i en stor hög som så småningom bara försvinner. Poff – borta. Framåt mars april är allt nedlagt arbete värdelöst. Arbetet måste hur som helst göras – trots att det är förgängligt.

Är man någorlunda orienterad om termodynamikens lagar så kan man i och för sig hävda att precis allt är förgängligt. Ingenting vi skapar kommer att bestå i en evighet. Men Egyptens pyramider kommer definitivt stå längre än min snöhög, så det finns grader av förgänglighet.

Så är det också i politiken. Ibland får jag frågan om varför jag accepterar ROT-avdrag men har så svårt för skatteavdrag för städning. Och svaret handlar just om graden av förgänglighet. Jag vill att så mycket som möjligt av det arbete vi gemensamt lägger ner på att bygga vårt samhälle ska vara så bestående som möjligt.

Ekonomin och tillväxten mår dessutom bättre av att vi i längden satsar på sånt som räcker längre än 14 dagar. När jag under förra året såg den borgerliga regeringen flytta den svenska näringspolitiken från att stödja produktion som räcker länge till att stödja produktion som knappt varar alls blev jag bekymrad. Att växla SAAB-bilar mot städning tror jag är en oklok linje. En politik som kommer göra oss alla fattigare.

Den borgerliga politiken vill att samhällets översta två tredjedelar ska befrias från vardagens alla små förgängliga sisyfosarbeten: snöskottning, diskning, gräsklippning och sånt. Tanken är att vi som får städat (ja, jag är en av dem) ska bli mer produktiva på annat håll. Men jag tror inte riktigt på det där. Jag är övertygad om att de allra flesta bär på en otroligt mycket större potentiell produktivitet än det är att skotta min uppfart. Då är det dumt att låsa in människor i den sortens arbeten.

Men jag kan ha fel. Kanske är snöstormen och den ständigt återkommande nedsmutsningen av mitt hem ett slags modern motsvarighet till grisen Särimner, som blev uppäten varje kväll men återuppstod dagen därpå. Kanske är förgänglighet framtidens svenska paradgren på vilken tillväxten ska vila.

Lite, lite frågande kan man väl ändå få vara?

Once you www.besttrackingapps.com/sms-tracker have both understood the point, you can resume the video

Sånt som händer eller har hänt

Vid nyår började jag blogga igen, fast på papper. Jag köpte en svart bok med många sidor och varje dag antecknar jag sånt som jag tänker och funderar på, med en penna – en riktig reservoarpenna. (En av mina reservoarpennor kostar så mycket att det är tveksamt om ens Maud Olofsson skulle få behålla sitt jobb om hon visade sig med en sån.) Lite mer privat än min vanliga blogg, och med betydligt mindre spridning. Jag funderar på att kalla det hela för ”dagbok” – en blogg på papper. Vi får se.

Jag upptäckte för en tid sen att den här sidan fanns kvar. En hel del besökare verkar den ha, trots att sidans husse så brutalt har struntat i den. Jag har cocoonat – vilket är ett 80-talsuttryck för att boa sig. Jag har alltså boat mig. I början av september fick vi besked om att vi var föräldrar till lille Joonsuh från Korea. Sen följde en lång väntan men sedan början av december är han hemma hos oss. Hemma i villan går han numera mest under namnet Olle. Han är fin. Jag är glad.

Men jag brukar inte skriva om sånt här, och tänkte inte börja med det nu heller. Mitt lilla liv ska få fortsätta vara litet. Magnus tankar ska fortsätta vara stora. (Där fick jag till det!)

Det var dumt att sluta skriva på den här sidan, att hålla skrivångan uppe ökar produktiviteten och ens analytiska förmåga en hel del. När jag skriver det  här känns det som jag har gröt i hjärnan. Skulle vilja skriva om alla debatter som varit, om statsministern som ljög i talarstolen och om hur viktigt – oerhört viktigt – det är att vi får ett regeringsskifte till hösten. Men det får vänta lite med sånt. Kanske kommer det i eftermiddag, i morgon eller nästa vecka.

Nu ska jag skriva i min blogg på papper att jag börjat blogga i verkligheten igen.

Vi ses!

This spatial tension, growing out of attraction and our tendency to see individual units in a patterned group, gives us one of the factors that determine what sort of http://overnightessay.co.uk form we perceive in a given field