Välkomna motståndet!

Socialdemokratin, en stark statsbärande rörelse, vars politik bottnar i den svenska folksjälen befinner sig i kris. Så allvarlig att varenda kotte jag känner som är engagerad i partiet funderar högt om vad man kan göra åt det och vilka vägval som krävs. Det är fantastiskt bra! Allt för länge har alldeles för få varit med att tänka på socialdemokratins framtid. De flesta har i stället, likt kuggarna i en väloljad maskin, rullat med den stora kolossen och inte tänkt så mycket över färdriktningen.

Det har varit ett av socialdemokratins verkligt stora problem. Vi har drivits mot en intellektuell utarmning som blir smärtsamt påtaglig när ingen längre står vid rodret. Men den intellektuella utarmningen är självvald och ofta framdriven av ledningarna på olika nivåer inom socialdemokratin därför att man har varit rädd för tankar som utmanar.

Låt mig ta några exempel:

Inom LO har man under flera år drivit iväg utredare, ekonomer och andra intellektuella inom organisationen som har uttalat åsikter som inte står i direkt samklang med ledningens litanior.

I huvudstadens två stora partidistrikt odlar man kulturer som allt mindre accepterar kritik eller nya tankar. Det ena distriktet vandrar iväg åt en mycket liberal dominerad socialdemokrati och driver aktivt bort en vänsteropposition mot denna linje. Det andra distriktet vandrar iväg mot en stats- eller kommunsocialistisk hållning där all typ av liberal eller folkrörelsevänlig opposition trycks undan.

Denna, i stora stycken sekteristiska hållning, gör – och har gjort – att socialdemokratin förlorar – och har förlorat – oerhört många skarpa och begåvade människor som inte beretts plats för att de inte tillräckligt tydligt repeterat det för tillfället rådande credot. Antingen är du med oss eller så är du emot! Utrymmet för intellektuellt utbyte krymper.

Och ju färre människor som blir kvar i våra organisationer, desto viktigare blir det för dem att klamra sig fast vid det sanna, den enda riktiga politiken och desto svårare blir det att åstadkomma intellektuell förnyelse.

Det är i det sammanhanget man ska se bristen på kandidater till att leda socialdemokratin. Att kandidera i en federation av sekter är nämligen vanskligt. Risken är förstås att om du kandiderar så riskerar du att få fler fiender än vänner. Och skulle du dessutom kandidera med ett politiskt program så blir du garanterat skjuten på av dem som inte hör sin egen trosbekännelse repeterad.

Vi måste våga lämna denna nedåtgående spiral. Vi måste våga välkomna intellektuellt motstånd. Mina idéer måste möta opposition för att kunna utvecklas. Det måste också dina. Tillsammans utvecklar vi då något bättre, som också kan utvecklas genom prövning och rannsakan.

Rörelsens förnyelse handlar verkligen inte bara om att välja partiledare. Det handlar om att byta synsätt, att våga välkomna dem som vill ta en annan, kanske svårare väg.

Så inför alla vårens årsmöten, från fackklubben och partiföreningen, till arbetarekommuner, partidistrikt och fackliga avdelningar. Rekrytera opposition, välkomna, de kanske inte alltid så kärleksfulla, kritikerna. Våga öppna upp den svenska arbetarrörelsen för intryck från höger, vänster, uppåt och neråt.

Jag kan lova att tryggheten i att befinna sig i en organisation där alla tycker lika och säger samma saker är precis samma trygghet som passagerarna på Titanic hade. Och med samma resultat garanterat.

[tags]socialdemokraterna, politik, sekterism, motstånd, opposition[/tags] Instead of spending all day every day in lectures, we would meet for two hours several times a week and work https://paper-writer.org through cases