Döden är inget att jubla åt

Moammar Gaddafi, Libyens mångåriga diktator, är död. Ihjälskjuten på flykt i ett avloppsrör. Världen jublar. Det får mig att bli sorgsen.

Inte för att jag saknar Gadaffi personligen, utan därför att vårt mentala motstånd mot dödsstraffet uppenbarligen inte är särskilt djupt rotat. Allt för många tycks bära på tanken att det finns människor som förtjänar att dö. Gränsen dras lite olika, men en slags jublande föreställning om att Gadaffi fick vad han förtjänade fyller nu världens alla medier.

En grym diktators människovärde är emellertid lika stort och okränkbart som det nyfödda barnets. Moammar Gadaffi  borde ha ställts inför rätta. Hans brott fått belysas av en rättegång. Varje gång någon tar på sig rätten att ta någon annans liv tar vi ett steg mot en ordning där människovärdet relativiseras. Varje gång vi jublar åt döden utdelad av människohand som straff så godkänner vi mordet som en politisk kraft.

Jag gläds med det fria Libyen. Men jag oroar mig allt mer för människovärdets ställning i vår värld.

They can refinance your undergraduate or graduate loan at a lower interest rate, potentially saving you significant money over the do my homework life of the loan

När porslinet spricker

UPPDATERAD: Häromdagen köpte jag en kaffekanna på Myrorna i benvitt porslin från Gustafsberg. 50 kronor fick jag ge för den, och det gjorde jag gärna för på locket och på själva kannan var SSU:s logga tryckt. Ni vet den där gamla loggan där två S förenas av ett U underifrån. Jag tror kannan var från sent 40-tal eller tidigt 50-tal. Nu står den på min fina-saker-hylla hemma.

Det fanns alltså en tid då arbetarerörelsens ungdom lät tillverka serviser att ha i klubblokalen. I högkvalitetsporslin. Beständigt därför att man räknade med att det skulle användas länge. För den tidens SSU:are var det ingen tvekan om att man tillhörde en rörelse som hade ett så viktigt uppdrag att man behöver porslin som håller ett tag. Förändringen av Sverige kommer att ta många tusentals koppar kaffe, men den kommer.

Vid tiden för denna kaffekannas tillkomst har Socialdemokratin vunnit makten i Sverige. Förtroendet står på topp. Arbetareklassens kamp ska förenas med den framväxande medelklassens. En rättvis värld är möjlig. I Rosenbad Kanslihuset vid Mynttorget sitter Tage Erlander och antecknar i sin dagbok de förändringar som sker i Sverige, de konflikter han medverkar till och de han löser. Dessa dagböcker ger oss en unik inblick i hur demokrati och förvaltning fungerade.

Tage var inte på något sätt ensam om att skriva dagbok. Vid den tiden uppmanades partiets alla förtroendevalda att föra bok, att spara rörelsens handlingar och dokument. Rörelsen var kollektivt medveten om att den skrev historia och var mån att lämna över den till sina barn och barnbarn. Man byggde kunskapsbankar, man samlade ihop arkiv och bibliotek.

På Bommersvik, Idéernas Vapensmedja, har det levande och uppdaterade biblioteket sedan länge packats ihop, jag tror det skedde på Mona Sahlins tid som föreståndare. Likaså är gåvorna till Olof Palme och hans till Bommersvik donerade boksamling nu nedstuvade i lårar. Idéerna ska nu smidas utan råvaror. Så byggs luftslott.

Vid Norra Bantorget, den samlade arbetarerörelsens geografiska centrum i Stockholm, ligger ännu någon tid Arbetarerörelsens Arkiv och Bibliotek.  LO har beslutat sluta betala för arkivets nuvarande [uppdatering 15.41] lokaler. Det är inte ett dödshot, men uppenbarligen allvarligt. När arbetarerörelsens fackliga gren inte längre förstår att hålla sin historieskrivning nära sig så är det ett symtom på något. Mest troligt att man inte längre ser framför sig att man kommer skriva historia.

Bland socialdemokratiska förtroendevalda är det nästan omöjligt att hitta någon som skriver dagbok. Idéernas  Vapensmedja samlar inte vetgiriga ungdomar utan näringslivstoppar för att maximera det ekonomiska utfallet. LO vill inte bära kostnaden av att skriva sin egen historia, och på en hylla hemma hos mig i Bromma står en kaffekanna som ingen dricker ur, som inte längre är centrum när idéerna bryts på SSU:arnas klubbmöte.

Är det av sorg porslinet spricker?

Es ist ein modell für die energiezustände von elektronen in einem festkörper und geeignet, die leitfähigkeit unterschiedlicher stoffe anschaulich https://bachelorschreibenlassen.com/ zu beschreiben

Bland möss och pingviner

Vinden från polen är iskall, ditlockad av ett moralisk lågtryck. Pingvinerna hukar först bakom den stora kejsarpingvinen. Vinden river honom i fjädrarna. ”Dör han inte snart?”, frågar fågelskådarna på plats. Man han hävdar sin plats som ledare för flocken.

Redan på vindens första dag börjar några av de yttersta pingvinerna söka sig in mot flockens mitt. Osynliga i mängden skickar de ut TT-telegram och ringer sina favoritornitologer. Utan namn förstås, för innerst inne är de inte pingviner utan möss. Möss som rädda söker uppskattning och bekräftelse i skydd av sina kamrater, kanske omedvetna om att de i rusningen in mot mitten petade ut svagare pingviner som fryser ihjäl och inte längre kommer bidra till flocken.

Några andra pingviner, som länge retat sig på kejsarpingvinen och hans näbbhår väljer en annan taktik. De söker sig inte till mörkret i flockens mitt, men till den ljusa kanten i lä. Där ifrån pekar de finger åt pingvinerna i blåsten men tycker mest synd om sig själva som ändå uppoffrar sig och står ytterst – visserligen i lä – men ytterst.
Kejsarpingvinen står allt ensammare, ornitologerna söker sig in mellan honom och flocken. Flocken vågar inte ta sig nära längre.

En av de större pingvinerna – kanske rent av flockens tvåa – håller tyst länge. När hon så småningom öppnar näbben så är det inte för att leda flocken vidare. Stanna där ni är, säger hon. Håll ihop är hennes budskap, medan hennes förtrogna i tystnad söker sig mot mitten av flocken och tryggheten. Ingen vill leda. Ingen vågar trotsa ornitologerna. Kejsarpingvinens fjädrar rycks loss en efter en. Snart står han naken.

Pingvinerna ser allt mer ut som möss – inget håller dem samman längre.

Så har vi det, bland möss och pingviner.

B, https://essaysreasy.online I often saw how a patient’s environmental and biological factors are related