F R I Å R är en verkligt katastrofal idé som urholkar grunden i arbetslinjen. Denna miljöpartistiska produkt bottnar i en i grunden tillväxtfientlig politik. Jag har svårt att förstå att den socialdemokratiska regeringen accepterat införandet av ett så i grunden jävla dåligt förslag. (Ursäkta franskan.)

Det är genom arbete som välstånd skapas. Varje person som arbetar skapar ett värde. En politik för full sysselsättning är en politik för tillväxt. Men idén om friår är en kapitulation inför den permanentade arbetslösheten. En traditionell arbetsmarknadspolitik syftar till att förenkla för individer att hitta jobb och i tider av lågkonjunktur erbjuda arbetstillfällen som skapar värden för samhället. Friåret utgår ifrån att arbetsmarknadspolitikens investeringar inte ska gå till arbete utan ledighet och fritid. Fritid kan också skapa tillväxt, men oändligt mycket mindre än arbetet.

Så nu används skattebetalarnas resurser till att bibehålla en allt för hög arbetslöshetsnivå, resurser som istället kunde användas till investeringar i nya produkter, välfärd och tillväxt. Det är en farlig konsekvens av regeringens allt närmare samarbete med miljöpartiet.

Jag minns miljöpartiets intåg i rikspolitiken, då gjordes stor affär av det faktum att de uttalat vände sig mot tillväxt. Idag har de tonat ner den retoriken men deras förslag bottnar fortfarande i en bristande förståelse för välfärdens behov av en växande ekonomi. Bara det faktum att kravet på medborgarlön fortfarande kvarstår i miljöpartiets program visar att de ingenting lärt och ingenting förstått.

Jag ser miljöpartiets ingrepp i arbetsmarknadspolitiken som ett betydligt farligare politiskt spår än deras motstånd till regeringens europapolitik. Olyckligtvis verkar partiets ledning inte alls se denna fara. Om samarbetet ska fördjupas med miljöpartiet måste socialdemokratin göra tydligt och klart att vi inte kan tumma på en fungerande politik för tillväxt. Den socialdemokratiska grundsatsen – Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång – gäller fortfarande, eller hur?

Avslutningsvis kan jag tipsa om att det idag i Sveriges radios Studio 1 är tema friåret. Jag tänker lyssna på debatten mellan DN:s Peter Wolodarski och miljöpartiets Yvonne Ruwaida med stort intresse. Jag påminner gärna om vad Karl-Beril Jonsson brukar säga till sin ömma moder varje julaftonskväll:

Bloggar etiketter: Politik