Någon av de närmaste dagarna kommer konflikten i Stockholms arbetarekommun åter att få stort medieutrymme. Det är Aftonbladets utomordentlige reporter Peter Kadhammar som kartlägger vad som egentligen ligger bakom konflikten. I förmiddags ringde han mig för att fråga om mina uppfattningar om saken.
Det kändes i intervjun som att vinkeln redan var vald. Rollerna i dramat verkade fördelade och intervjun handlade mest om att jag skulle lämna ifrån mig “roliga ankedoter om arbetarekommun” där jag beskriver “det tydligaste exemplet på att folk hugger varandra i ryggen.” Det kändes också uppenbart att skurkarna i dramat skulle skandaliseras genom att beskriva deras intrikata närverk och personkontakter.
Jag försökte nyansera bilden. Det är inte ens fel att två träter. Det kändes inte som att jag nådde igenom på något plan. Men man kan ju alltid hoppas. Peter Kadhammar är en skicklig journalist och förhoppningsvis lägger han ner lite energi på att ge en allsidig bild av konflikten i arbetarekommun. I värsta fall gör han, vilket han har gjort några reportage, en hård vinklad historia med hjältar och skurkar. Jag är så nyfiken, vilken vinkel väljer Kadhammar?
Jag lutar nog åt “en hård vinklad historia med hjältar och skurkar”. Nu har det ju varit lugnt ett tag så nu är det väl dags för lite sossebashing igen. Fast jag kanske bara är cynisk.
Jo. Vad vore världen utan hjältar och skurkar. Och under tiden lutar jag mig tillbaka och spelar lite Eminem:
“I am whatever you say I am. If I wasn’t then why would I say I am?”
Mini Me har talat
Kadhammar är ett skämt. Hela piratsverige skrattade åt hans patetiska intervju med Antipiratbyråns Henrik Pontén i våras. Det riktigt sorgliga är att han var s.k. “embedded journalist” med amerikanska trupper under invasionen av Irak. Körde han samma Se&Hör-stuk då som nu, är det sorgligt för läsarnas skull.
Kadhammar är en stor lögnare som säljer sin själ för att skapa sensationer