En sak kan man säkerhet fastslå i den debatt om bloggar som Johan Croneman startade 25 maj i år: Det går en järnridå kring Sveriges redaktioner. Ingen släpps ut för att studera det nya medielandskapet, men vi som befinner där utanför kan inte bara titta in, vi förväntas göra det och bli imponerade. Kulturell ostalgi är vad det är.
Att någon på DN Kultur uppfattar bloggfenomenet sker ju förstås inte förrän bloggandet sker inne i redaktionernas trygga hägn. Då är det ok att debattera, då kan man till och med kosta på sig att kritisera för att få en liten extra knorr på debatten. Johan Croneman börjar debatten lovvärt, han ifrågasätter det rimliga i att maktmänniskor i medierna försöker överta ytterligare en kanal. Jag inbillade mig att det första inlägget faktiskt var ett försvar av bloggosfären. Ett försvar av de nya röster som kommit fram och som de etablerade medierna helst vill dränka med sina överlägset stora resurser. Men så var inte fallet.
I de två nästkommande inläggen ser man att det bara är en debatt som riktar sig till aktörerna i de etablerade medierna. Croneman ser bara de reaktioner han fått i de bloggar som startats av mediekändisarna, bloggosfärens reaktioner hittar han inte, det är så svårt att se över muren. Dialogen som kännetecknar bloggarnas värld osynliggörs. Men i bloggarna som drivs av människor utanför de etablerade medierna har debatten om det nya medielandskapet pågått under en lång tid. De etablerade mediernas intåg, kändisbloggarnas betydelse och bloggarnas betydelse för medielandskapet har avhandlats innan Croneman första gången plitade ner ordet blogg.
Croneman vänder sig mot bloggens omedelbarhet. Det faktum att snabba tankar blandas med längre ”vältänkta” inlägg skapar ett för högt brus för att Croneman ska kunna finna sig tillrätta. Det som inte är tryckt på papper är inte tänkt. Men så är verkligen inte fallet. I de bloggar som finns utanför de etablerade medierna måste man ha tänkt innan man publicerar sig, därför att varje inlägg går att utmana, varje tanke kan få en omedelbar kommentar. Debatten är rak och oskyddad, till skillnad från det urval som tidningarna gör, där kända namn går före okända och där bara etablerade mediemänniskor tillåts tala till varandra.
Det är uppenbart att journalisterna på Sveriges redaktioner valt olika strategier för att möta ett nytt fenomen. Några väljer att ta till sig verktyget för att haka på en trend, men klarar ändå inte att anpassa sig efter mediet utan fortsätter att skriva för människorna innanför muren. Andra väljer likt Croneman att ställa sig bredvid och skrika ”Håll käft, håll käft! Jag hör inte vad jag tänker!”
Just det. Von obenattityden är rätt uppenbar. När jag har mailat journalister har jag ibland fått svar, ibland inte. Det lustiga är att jag nästan kunnat förutse vem som svarar på mail (från jobbig pöbel) och vem som inte gör det – och det har med just den där attityden att göra, som naturligtvis lyser igenom i deras egna texter.
Hand upp alla som tror jag fick svar av Helle Klein. Andra handen upp om du tror jag fick svar från Lotta Gröning.
Men hallå där! Det var länge sedan någon vettig människa brydde sig om DN. (Det närmaste Pravda man vill komma, sa någon)
Annars är det ju kul att på era s-bloggar skåda hur ni lyckas hålla humöret uppe på varandra, trots katastrofala opinionssiffror inför valet.
Men vi stockholmare som inte hör till sosseteten vi får det jobbigt värre när borgarna tar över igen….
Varför kan ni inte börja tala med och verkligen lyssna på era väljare…?
Hur kan ni t.ex. som offentliga arbetsgivare låta höga tjänstemän härja med anställda och skattepengar…Tänker på miljöinspektören och den fackligt aktive brandmannen som blev utköpt för skattepengar…enorma summor som kunde användas bättre….Ni bjuder sannerligen borgarna på en promenadseger. Varför???
Nä, jag tror att det är ganska många vettiga människor som bryr sig om DN, och det ska de göra, eftersom DN har kanske den enskilt mest opinionsbildande rollen i svensk press. Åtminstone bryr jag mig om DN och jag betraktar mig som vettig, du får göra som du vill.
Kanske är det viktigt att rätta en missuppfattning här, jag driver ingen ”s-blogg”. Jag gör den här bloggen helt för min egen skull och inte för din, partiets eller några s-bloggares skull.
Däremot har jag varudeklarerat mig som socialdemokrat. Jag tycker det är rimligt att folk vet vilka värderingar som finns bakom mina texter, jag har också varudeklarerat mig som tjock, trubadur, prylbög, Hammarbyare etc. Saker som också påverkar utformningen av denna blogg.
Historierna om miljöinspektören och brandmannen känner jag inte till. Så jag vet faktiskt inte vad jag kan bidra med på den fronten.
När jag kandiderar till ett uppdrag för socialdemokraterna ska jag tala med väljare som socialdemokrat. Till dess tycker jag det klokaste är att väljarna pratar med sina förtroendevalda, vilket jag inte är. Med mig får du också gärna samtala. Jag heter Magnus, är socialdemokrat, men känner mig inte hemma i det du beskriver som sosseteten. Vem är du?
Miljöinspektören och brandmännen var anställda i Stockholms stad som ”köptes ut” från sina jobb med miljonbelopp av skattemedel. Många höga tjänstemän i svenska kommuner och landsting försöker efterapa det privata näringslivet. Det hanterar pengar och anställda som om de ”äger” dem. Väldigt ofta – nästan alltid är det med s- politikers goda minne. Man vill ju inte detaljstyra och blanda sig i, bedriva ministerstyre.
Men de kan bli förbannat fel när tjänstemän tycker att de ”äger” frågorna….Det blir liksom det sämsta från både marknaden och politikerstyrd verksamhet. På det sättet banar man väg för privatisering. Och när s-maffian under 90-talet rustade ner offentlig sektor är det ju inte underligt att moderaterna nu kvitterar genom att stjäla den klassiska arbetarretoriken…Du frågar vem jag är…En f.d kommunanställd som fick sparken när jag försökte tala med kommunpolitikerna.
När nu bl.a. DN drivit sin propaganda och opinionsbildning til förändrade
opinionssiffror är det mest synd att socialdemokratin inte satsar på en egen tidning…
Men vad gäller debatt och yttrandefrihet är faktiskt Svenska Dagbladet bättre än DN…De tillåter genmäle.
Jag är inte ironisk när jag tycker att det är kul med humoristiska bloggar. Alldeles särskilt roligt är det med s-skämt. Själv håller jag aldrig med Croneman i hans radio – och TV-krönikor…
Det finns en väldigt svår balansgång att gå för de som vill styra den gemensamma sektorn. Å ena sidan har man folket mandat att styra å andra sidan måste man respektera den yrkesskicklighet som finns hos den gemensamma sektorns professioner.
Men det är väldigt intressanta problem du tar upp, Marie, jag ska blogga om dem vid tillfälle. Vad har egentligen hänt med offentliga sektorns värderingar efter avknoppningar, privatiseringar, avregleringar och köp/sälj-system? Klarar demokratin av att hävda sig mot de mekanismer man sätter i rörelse? Det ska jag fundera ett slag på, sen ska jag skriva om det.
Jag delar helt din bedömning om SvD kontra DN. SvD är den mindre tidningen och har ett mycket trevligare anslag mot sin läsare.
Att du betraktar min blogg som humoristisk (för det är väl så jag ska läsa det?) betraktar jag som en fin komplimang och tackar alldeles särskilt för.
Du skriver ”å andra sidan måste man respektera den yrkesskicklighet som finns hos den gemensamma sektorns professioner”….
Är detta politikers sätt att slippa allt ansvar?
Att kalla maktmissbruk för profession, då behöver man inte granska, ta ansvar, riskera konflikt utan bara blaja på och låta marknadens profeter konkurrera ut politiken…
Vad ligger det för professionell yrkesskicklighet i att låtsas ”äga”…?
Det riktigt svåra med detta är att borgarna kan dra nytta av s-demokratins underlåtenhet….och majoriteten människor betalar priset…..
Nej det är bara ett konstaterande över att politiker inte ska ställa diagnoser i stället för läkare och att politiker inte kan styra varje arbetsplats.
Men om en miljöinspektör påpekar att kommunen har sjuka hus som dagisbarn i sin tur blir sjuka av då är det fan i mig politikers jobb att förhindra överordnade chefer från att mobba, avskeda, dömas i domstol och sedan betala miljoner skattepengar för lagtrots, då är det också politikers uppgift att förhindra det. Men oj så lätt att påstå att politiker inte ska blanda sig i professioner….Det blir bara för lätt att vara politiker då.
Och som ett brev på posten blir det lätt för folk att förakta och för borgerliga medier att driva gäck med alldeles särskilt Stockholms-sossar….Nog är ni värda ett bättre öde…..hmmm….??
Det är faktiskt jättesvårt för mig att ha en uppfattning om ditt exempel med miljöinspektören. Jag förstår att du på något sätt blivit besviken på någon eller några socialdemokratiska politiker som du tycker har svikit dig eller någon du bryr dig om, och att du har ett behov att skriva av dig och det är väl ok.
Men jag har aldrig varit inblandad i några av de fall du beskriver, jag har heller inte haft förtroendeuppdrag för partiet på tre år.
Det är klart att det finns en ansvarsfördelning mellan anställda chefer i offentlig sektor och förtroendevalda. Ingen politiker kan eller ska leda arbetet i verksamheterna, det är en omöjlig roll. Jag förstår att du tycker det är fegt, men jag tycker det är nödvändigt att göra en sån distinktion.
Politikens uppgift är att peka ut färdriktningen, göra prioriteringar och se till att medel anslås för att sköta de verksamheter vi har gemensamt. Människor som blir misshandlade på arbetsmarknaden har nog större nytta av arbetsrätten och domstolsprövningar än av politiker är jag rädd. Jag har svårt att se att det skulle kunna vara så hemskt annorlunda.
Miljöinspektören är det ju några år sedan han köptes ut i realiteten. Däremot avslutades väl domstolsprocessen för något år eller två sedan.
När det gäller den fackligt förtroendevalde så köptes han mycket riktigt ut av staden just innan nyår. Jag kan egentligen inte säga så mycket mer än att de som politiskt hanterade den situationen tyckte att de hade fog för att göra så.
Det jag tyckte var positivt var – faktiskt – att det blev mycket mycket dyrt att köpa ut honom. Och det är viktigt.
Hej Roger! De dyra pengarna var skattepengar som kunde kommit oss medborgare och väljare till godo. Det groteska med socialdemokratisk politik är just att ge tjänstemän fullmakt att hantera gemensamt egendom och personal SOM OM det vore deras privata. Då blir det lätt att leda i bevis att riktigt privata driftsformer måste vara bättre.
Jag söker en ideoogisk debatt med just s-politiker. Av tradition har ni den största chansen att påverka tillståndet i politiken och därmed villkoren för oss övriga.
Som sagt ert goda blogghumör är imponerande men nu väntar vi på politik, analys och handlingskraft….Kul Roger att du ändå hörde talas om miljöinspektören och brandmannen. Stockholms kommun trotsade lagen via paragraf 39…Brandmannen försökte vänsterpartiet rädda genom granskning men ni s-are tycker kanske att lagbrott är professionellt???