”Å lille Knut / han skrattar ut / bara när han säger kiss å bajs” Centerns förlupne badboy, Dick Erixon, sprider som vanligt invektiv och lågheter omkring sig. Varje gång jag går in på Erixons blogg så hör jag Hasse Alfredssons visa om lille Knut i mina öron. Vanligtvis är denna debattstil något som hyllas av de unga liberaler som befolkar bloggosfären. Lågheterna har blivit förebild och riktmärke, invektiven ett bevis på sanningshalten i det som sägs.
Men plötsligt har skiten träffat fläkten inne i den liberala stugvärmen. Erixon går till våldsam attack på en före detta partikamrat, Johan Linander, som har dristat sig till att tycka att det är rimligt att män som utnyttjar kvinnor ”som uppenbart tvingas sälja sig” ska få ett drygt fängelsestraff. Patetisk penisförlängarpropaganda tycker Erixon, å grälet är igång. Linander blir förbannad och skäller på Erixon, som i sin upphöjdhet inte tål skäll utan känner att han blir hotad och lovar att förfölja denne Linander till jordens ände. Linander blir i sin tur förbannad och har nu lagt ut hela mejlkonversationen på sin blogg.
Jag är för gammal och cynisk för att tro att någon av de liberala bloggare eller ledarskribenter som hyllat Erixon nu har fått sina ögon öppnade för vad innehållet på ”I hjärtat rebell” egentligen är är av för slags material. Snarare lär dyngspridningen öka Erixons popularitet och få honom att framstå som en än större sanningssägare. Själv lutar jag mig tillbaka, sätter på skivan Blommig Falukorv och njuter av Alfredssons kommentar till den moderna politiska debatten författad redan 1965.
Många tycker det är jättekul
att få dansa kring granen vid jul
Andra skrattar allra mest
när de rider på en häst
Några tycker de e mest laj
när Chaplin kastar en paj
Somliga skrattar glatt
när någon sätter sig på sin hatt
Men lille Knut
han skrattar ut
bara när nån säger: Kiss å bajs
Många fnissar mycket gärna åt
pappas äldsta soldatanekdot
Andra får sig dagens flin
av ett seriemagasin
Några garvar jämnt munnen ur led
om nån tar hatten på sned
Somliga skrattar gott
om dom trillar i fruktkompott
Men lille Knut
han skrattar ut
bara när nån säger: Kiss å bajs
En av huvudorsakerna till att nyliberalismen tack och lov aldrig fått genomslag i Sverige är nog helt enkelt att ungefär hälften av anhängarna är rent otrevliga. (Samtidigt som det finns en hel del riktigt mysiga, inte minst några bekanta i PR-branschen.)
Ett inlägg med reaktioner på de värsta anarkoliberala konspirationsteorierna på något forum möts alltsomoftast med okvädningsord och att man tillskrivs någon tveksam åsikt Stig Malm påstods ha hyst kring 1980. I de sammanhangen är man inte avundsjuk på Reinfeldt…
Sannolikt blandar dessa fanatiker – likt leninister – ihop verkligheten och sin religion. Med en totalt atomistisk världssyn har man inget att vinna på att vara trevlig. Det som förvånar mig är att så få av dem verkar koppla ihop det obefintliga genomslaget med attityden.
Men det kanske vi ska vara glada över?