Bläddrar slött igenom Expressen för att hitta några riktiga nyheter, och så plötsligt dök den upp – nyheten! Precis under den stort uppslagna nyheten att Brad Pitt och Angelina Jolie (vem är det?) väntar barn hittar jag en notis med följande mycket spännande innehåll:
Sociologen Ingrid Esser har undersökt en lång rad västländer och hittat ett klart samband: Ju högre nivåer i a-kassan och andra socialförsäkringar; desto starkare är lusten att arbeta.
- Om individer bara värderade pengar så skulle höga ersättningsnivåer försvaga arbetsmotivationen. I stället ser man det omvända sambandet: starka skyddsnät hänger ihop med stark lust attarbeta för arbetets egen skull, säger Esser.
Ja, jag är inte förvånad. Men jag kan tänka mig några stycken som är det.
Och vad säger detta? Ett ganska typiskt exempel på dålig forskning. Inte i sig för att resultaten är ”fel” i mina ögon, utan för att studiens resultat kan tolkas på en mängd olika sätt. Författaren gör dock en stark tolkning som i sig inte har någon starkare stöd än många andra alternativa tolkningar.
Sedan är det förstås så att det är alltid väldigt svårt att tolka studier där folk har fått säga vad dom tycker eller hur de agerar. Problemet för Essers slutsatser är ju att forskning som bygger på hur individer de facto agerar, går i stor utsträckning emot hennes slutsatser. D v s där man jämför effekten på faktiskt arbetsutbud och flöden på arbetsmarknaden. Att sen folk säger en viss sak…ja, det kan bero på?
Empirin talar ju ganska starkt för hennes slutsatser. Högre ersättningsnivåer har ju historiskt sätt funnit samtidigt som låg arbetslöshet, eller hur?
Nej, det finns inga sådana verkliga samband. I sverige är det dock förstås så att arbetslösheten var lägre för 20 år sedan, och då rankade OECD att Sverige hade striktate anställningsskyddslagar. Det i sig säger dock absolut ingenting. Och det är just det jag menar. Esser hittar en massa korrelationer, men vem som helst kan hitta korrelationer. Frågan är om det sedan råder kausalitet som är intressant. Bra samhällsvetenskaplig forskning inser att detta är det mest grundläggande som måste besvaras. Esser gör det inte på ett tillfredsställande sätt.
Empirin talar däremot sitt tydliga språk i forskning som ser på hur individer faktiskt agerar, inte vad dem säger:
* Arbeslösa ökar sin sökaktivitet när de närmar sig utförsäkring. Hoppsan, uppenbarligen fanns det en högre växel att lägga i.
* Länder som har långa ”bortre gränser” i ersättningssystemet har signifikant högre ersättningsnivåer (justerade för andra faktorer) än länder med korta ersättningstider.
* Länder med strikta anställningsskyddslagar har avsevärt mindre flöden på arbetsmarknaden (färre som nyanställs och färre som får sparken), i ekonomiska nedgångar har detta visat sig förlänga depressionsperioder.
Sen kan man ju hitta forskning där individer säger att dem söker jobb lika intensivt under hela sin arbetslöshetsperiod som exempel. Att dem sen i praktiken inte agerar så är dock förstås det väsentliga.
Din argumentation om korrelationer relativt kausalitet är intressant Mikael. Den räcker utmärkt för mig att dra slutsatsen att det är orimligt att försämra individers trygghet för en argumentation som minst lika gärna kan bygga på bara korrelation och inte kausalitet.
Ja, visst kan det vara så. Man kan egentligen aldrig veta på något helt säkert sätt om man har kausalitet i sina korrelationer. Oftast måste det bygga på någon teori och eller modell som skulle kunna visa detta.
Grejen är väl dock att de empiriska samband jag nämner ovan har ett starkare stöd i litteraturen. De tål också de få (iofs inte särskilt bra) statistiska test som finns för att försöka se om det är även kausala samband.
Att man dock t ex ser att sökaktiviteten går upp när man närmar sig utförsäkring har jag svårt att se hur man skulle kunna förklara utan kasualitet som finns där. Jag kan helt enkelt inte se hur det är ett nonsenssamband (slump) eller styrs av någon tredje faktor.
Essers resultat kan dock styras av en jäkla massa andra faktorer (t ex många makrovariabler som gör att man är mer benägen att säga till en intervjuare att man är arbetsvillig i vissa situationer…kanske när det är lågkonjunktur och man är mer osäker/rädd på arbetsmarknaden).
Men visst, det är ingen som kan hävda med 100% bestämdhet att de har alla fakta i frågan. Det jag ville poängtera är dock att Esser är väldigt ensam om en slutsats som hon drar…det finns tusentals studier som ger motsatt resultat. Så kommer då 1 studie som stödjer en vänsterpolitik, och helt plötsligt dyker det upp kommentarer på mängder av vänsterbloggar.
Det är inte helt konsekvent tycker jag.