Ytterligare en etablerad skribent som skriver om bloggosfären på DN Kultur, Ola Larsmo. Han skriver under rubriken “Samma gamla proffstyckare“:
Vad är det egentligen vi bråkar om? Redan etablerade skribenters rätt att yttra sig i ännu ett medium? Men varsågod. Det är inte så problemet ser ut, utan den fråga man bör ställa sig (är) varför medierna inte är mer öppna åt andra hållet - det spännande med den nya tekniken var ju att det skulle släppa fram nya röster, de där som de etablerade mediernas inskränkthet höll borta? Är det inte det pinsamma tomrummet vi bör diskutera, och kanske göra något åt - istället för att bli indignerade för att någon ifrågasätter behovet av fler ögonblicksbilder ur inerstadsmedelklassmediefolkets leverne. (..) vad som fordras nu är en lyhördhet från redaktionerna, en nyfikenhet på de nya rösterna.
Larsmos analys av bloggdebatten är den bästa jag läst hittills från en etablerad skribent - men - han drar ju ett löjets skimmer över sin egen argumentation när han uppmanar redaktionerna att gå ut för att söka nya röster, för att sedan i sin egen artikel bara citera de etablerade rösterna.
Men, “Det tar sig!”, sa han som hade eld i håret.
Håller med. Det går framåt.
Hörde även ett inslag i något radioprogram (tror det var “Studio ett” i P1) som påstod att etablerade mediemänniskors bloggande är en typisk svensk företeelse.
Är svenska tidningsföretag rädda för sina egna journalister, så att de inte låter dem uttrycka vad de vill? Är det därför som journalisterna ger sig in i bloggandet, för att de då känner sig närmare läsarna.
Magnus,
Jag länkade just till denna artikel. Kan man inte trackbacka dig?
Trackback brukar funka, vet faktiskt inte vad som är problemet. Jag lyckades inte heller pinga in din artikel.