Sveriges kommuner och landsting höll på torsdagen ett seminarium om hoten mot förtroendevalda. Hot som för de flesta som ger sig in i politiken blir vardagsmat. Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu var ytterst kritisk till hur medierna driver fram en fientlig stämning mot de som valt att engagera sig politiskt. Dramaturgin är för enkel, politiker är alltid skurkar – medborgare alltid offer. Han fick medhåll från stora delar av panelen.
Seminariet blev till stora delar en fallbeskrivning där Reepalu visade upp ett reportage från SVT:s sydnytt som var hårdklippt och hårdvinklat. Det var uppenbart att journalisten var missnöjd med Reepalus svar, men frågan är om det ger någon slags moralisk rätt att klippa till intervjun för att få Reepalu att framstå som så osympatisk som möjligt.
Den största behållningen fick jag ändå av Allmänhetens pressombudsman när han tillstod att journalister borde införa frågan ”vilket ansvar tycker du själv att du har för din situation?” när de intervjuar medborgare.
Vilken version visade han, den oklippta (som var 12 minuter lång tror jag) eller den som visades i tv?
Båda versionerna
Okej. När jag kollade på reportaget strax efter attacken mot hans hus fick jag intrycket att det inte behövdes någon klippning för att framställa honom som osympatisk.
Dessutom, idioter klarar av att vara idioter utan medias hjälp.
Jo, det var ju sympatiskt uttryckt Dennis. Just den typen av aggressivt debattklimat är ju det som triggar hot och våld. Men jag antar att du inte bryr dig, det är ju bara en sosse.
Och det där var prov på ett ickeaggressivt debattklimat, får jag förmoda.
Men jag antar att du inte fattade att jag med idioter syftade på de som attackerade Reepalus hus och eftersom du är så ickeaggressiv kunde du inte tänka dig att fråga vad jag menade.
Det var ju bra, men i så fall bör man ju fundera en del på varför vi har fler sådana idioter idag än tidigare.
Det är klart man ska fråga alla man intervjuar (om det är relevant) vad de själva har gjort för att hamna i den situation de befinner sig. Det saknar jag mest i snyftreportagen! Men de gånger det framkommit att det stackars offret inte var något stackars offer när allt kom omkring, får man inte läsa det, det får man höra på omvägar… Liksom som att journalisten känner sig så lurad att h*n inte vill veta av det mer öht.