Moderaternas morot smakar läder

En lindansare tar sig över linan högt ovanför marken. Han gör konster och saltomortaler som får oss som ser på honom att tjusas och rysa av spänning. Lindansaren får utlopp för sin kreativitet och sin skicklighet och vi får vår njutningsfulla underhållning trots att det hänger ett skyddsnät under honom. Skyddsnätet gör lindansaren tryggare och tillåter honom att göra mer våghalsiga framträdanden på sin lina. Vi i publiken, de flesta av oss, mår lite bättre av att veta att om han faller så är det inte lika med en dödsolycka.

En person i publiken är emellertid inte nöjd. ”Ta bort skyddsnätet eller gör åtminstone maskorna glesare, vi vill göra skillnaden mellan att gå på linan och trilla ner större. Det skulle vara en morot lindansare behöver!”

Man kan fundera lite över drivkraften en lindansare har att gå på sin lina. Om den enda drivkraften är att inte falla ner skulle vi ha färre och mindre skickliga lindansare. Under hela den period som denna artist bygger upp sin kompetens, prövar nya nummer och till slut vågar framträda framför publik har hon säkert drivits av sin skaparglädje och kreativitet. Skulle dessa positiva krafter förstärkas av att man tar bort tryggheten?

I radions P1-morgon hördes i morse moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. Det var tydligt hur han såg på saken. Han sa:

Skillnaderna mellan att arbeta och inte arbeta ska växa så att vi får tydliga morötter för att arbeta.

Vi är alla lindansare på arbetsmarknaden, våra drivkrafter att finnas där och skapa och visa upp vår kreativitet är inte tätheten i maskorna under oss, utan publikens uppskattning och den känsla vi får av att åstadkomma något eget. Tar vi bort nätet kommer de konster vi visar upp bli mindre vågade och vårt arbete blir otryggare.

Men nu viner moderaternas morot över löntagarnas ryggar.

36 Responses

  1. globaljuggler skriver:

    ”Vi är alla lindansare på arbetsmarknaden, våra drivkrafter att finnas där och skapa och visa upp vår kreativitet är inte tätheten i maskorna under oss, utan publikens uppskattning och den känsla vi får av att åstadkomma något eget”

    Så egentligen behövs det inga löneskillnader alls? Drivkrafterna är inte ekonomiska utan andra vilket gör att en anställd inom exempelvis vården gladeligen går upp 5 på morgonen för att byta blöjor inom äldrevården fastän personen skulle få lika mycket i pengar genom att stanna hemma och sova på soffan?

    Eller missuppfattar jag liknelsen?

  2. Magnus skriver:

    Ja, tänk jag tror faktiskt att det är precis just så. Att det som driver en person att gå upp klockan 5 på morgonen för att byta blöjor inte är pengarna utan viljan att arbeta, glädjen att få förbättra livet för den gamla och samhörigheten på arbetsplatsen och viljan att bidra till vårt gemensamma samhälle.

    Dessutom så talar ju empirin för att det ligger till på det viset. Sysselsättningen var högre och arbetslösheten lägre då nivåerna i a-kassan var 90-procentiga.

  3. Hannelore skriver:

    Det var en briljant beskrivning av det dynamiska sambandet mellan behovet av trygghet, utmaningar, arbetsglädje, kreativitet o s v.

    Nu finns även en intressant undersökning på området:

    http://www.kommunalarbetaren.com/kanyheter/kanyheter.cfm?artikel=56068

    Men om man nu granskar sossarnas politik, alla försämringar som genomförts mer eller mindre i smyg, så verkar det tyvärr som om man inte tror på sin egen ideologi.

  4. globaljuggler skriver:

    Ironi eller ej?

    Vad sägs om följande citat:
    Att det som driver en person att gå upp klockan 5 på morgonen för att byta blöjor inte är pengarna utan viljan att arbeta, glädjen att få förbättra livet för den gamla och samhörigheten på arbetsplatsen och viljan att bidr…

  5. Markus "LAKE" Berglund skriver:

    Snyggt skriven liknelse! Dock är den inte helt korrekt.

    Exakt hur moderaterna vill ha det kan jag inte svara på men principen för kritiken från de borgerliga idag är att dagens system är för stor och hjälper människor som inte alls behöver hjälp istället för att fokusera resurserna på att hjälpa de som har det sämst.

    Om vi använder din liknelse så är dagens bidags-system byggt som en bred planka där lindansaren har en hårt spänd säkerhetslina, fallskärm och inbyggd airbag. Vari ligger då spänningen för publiken att se på ”plankpromeneraren”?

  6. Mikael skriver:

    Magnus:

    Hörde du det senaste? Det visade sig i en undersökning bland sveriges grundskolor att ju större skostorlek man hade, desto större ordförråd hade man.

    Wow! Lär man sig en massa nya ord så kommer mina fötter att växa? Eh, eller, har jag stora fötter kommer mitt ordförråd växa av sig själva? Eller. eh…

    Det är skillnad på korrelation och kausalitet. Det du nämner i din kommentar är det förstnämnda, men inte det sistnämnda.

  7. ForestRidge skriver:

    ”Att det som driver en person att gå upp klockan 5 på morgonen för att byta blöjor inte är pengarna utan viljan att arbeta, glädjen att få förbättra livet för den gamla och samhörigheten på arbetsplatsen och viljan att bidra till vårt gemensamma samhälle. ”

    Var snäll och övertyga LO om det inför nästa avtalsrörelse.

  8. Magnus skriver:

    Globaljuggler: Tror du det är lönen som är den enda drivkraften, Henrik? Hur kommer sig det då att det är mer välbetalt att sitta å skriva bloggar på betald arbetstid som du och jag än att släpa sig upp och byta blöjor klockan 5 på morgonen. Nej det finns en vilja till arbete som kännetecknar människan som varelse. Vi vill bidra, vi vill skapa, vi vill känna gemenskap.

    Självklart blir människor stärkta i sin skaparkraft om de är trygga och kan våga uttrycka obekväma åsikter eller byta jobb eller misslyckas. Den tryggheten är nu hotad vid ett regeringsskifte.

    Markus: Tack, det var vänligt sagt. Nej du har fel. I våra anställningar är vi utlämnade åt vår egen och våra arbetskamraters skicklighet eller affärsidéens bärkraft eller medborgarnas villighet att betala skatt osv. Frågan vi berör här är vad som händer när linan under oss plötsligt brister. Ska vi få en ny chans eller falla handlöst? Det är det valet handlar om nästa år.

    Mikael: Nähä, finns det ingen kausalitet mellan arbetslöshet och ersättningsnivåer i a-kassan så vill jag verkligen ha förklarat för mig varför nivån ska sänkas. Handlar det då bara om att pressa lönerna för lågavlönade?

  9. Magnus skriver:

    ForestRidge: Oh du cyniker. Jag tycker inte det är tillräckligt att människor arbetar för att de har skaparlust. Jag tycker också de ska ha betalt efter förtjänst. Arbetare i hemtjänsten har inte det, det berättar jag gärna för LO. Dessutom, vilket mitt inlägg handlar om, tycker jag att de ska rätt till god ersättning och trygghet när de blir arbetslösa.

  10. Marie Rörling skriver:

    Vad intressant det låter med korrelation och kausalitet, Mikael! Din liknelse är lika bra som Magnus. Man riktigt ser en ekvilibristisk lindansare framför sig med enorma fötter och dito ordförråd. Vad ni diskuterar är ju en attityd eller evt ideologi?
    Tycker man som borgerlig att det är kreativt och bra när fötterna växer på de utvalda och att biverkningarna är acceptabla och tom bra? T.ex. i form av riktigt utsvultna och marginaliserade hemlösa tiggare på gatorna….Men där lågavlönade pigjobb kan avknoppas till de som inte hade den stora smartheten att födas i överklassen.
    Eller ska grundförutsättningarna vara lika från början så att individuella prestationer går lättare att mäta både vad gäller korrelation och kausalitet? Alltså en solidarisk välfärd….?

  11. globaljuggler skriver:

    Du hävdar att lönen inte är en drivkraft. Jag hävdar att lönen är en del, tillsammans med andra faktorer.

    Om nu lönen är oväsentlig, varför har vi löneskillnader alls? Om nu pengarna inte spelar någon roll, då kan väl en läkare tjäna lika mycket som en kassörska?

  12. Magnus skriver:

    Globaljuggler: Det är uppenbart att du ser kopplingen mellan a-kassa och lönenivåer Henrik. Det verkar vara den aspekten som irriterar dig mest. Det är intressant och inte så lite avslöjande.

    Vad jag skriver om är emellertid inte löneskillnader på arbetsmarknaden utan tryggheten när man faller ur den. Lönen är oväsentlig för själva viljan att arbeta. Människor jobbade långt innan lönen, som vi uppfattar den idag, uppfanns.

  13. Markus "LAKE" Berglund skriver:

    ”Ska vi få en ny chans eller falla handlöst? Det är det valet handlar om nästa år.”

    Nej, det är inte det valet handlar om. Det finns inget parti i sverige idag som inte vill ha ett socialt skyddsnät.

    Skilljelinjen går emellan de som vill att staten ska stötta och skydda alla och de som vill att staten ska stötta och skydda de som BEHÖVER DET!

    Frågan är inte om lindansaren ska ha något skyddsnät, frågan är om man ska lägga hälften av lindansarna i nätet från början, utan möjlighet att komma upp… (långtidsarbetslösa, förtidspensionerade osv)

  14. Erik skriver:

    Magnus L:
    Ditt system funkar säkert utmärkt för den första lindansaren som presterar bättre när han vet att det finns ett skyddsnät under. Men vad har du emot den andra lindansaren som får en otrolig extrakick av att gå på lina utan skyddsnät, och som gillar hur det kittlar publikens nerver lite extra. Varför vill du (och nästan alla andra) hindra den andre lindansaren från att verkligen kunna leva livet???

  15. Bejcon skriver:

    ”Lönen är oväsentlig för själva viljan att arbeta. Människor jobbade långt innan lönen, som vi uppfattar den idag, uppfanns.”

    - Jo, det stämmer. Man jobbade för att skaffa brödföda och överhuvdtaget överleva. ”Lönen” för mitt arbete är väl inte oväsentlig? Det är den som gör att jag kan försörja mig själv, göra ”rätt” för mig och samtidigt ge mig viss frihet. Och det är väl i det viljan föds? Åtminstone en stor del av den?!

    Som Markus skriver ovan – alla partier vill ha ett socialt skyddsnät. Att påstå något annat är absurt. Frågan är vad den ”trygghet” du pratar om har för procentsats? Definieras trygghet av 80%? 90%? Kanske 100%? Vad gör nuvarande system så heligt?

  16. Nathalie skriver:

    Trygghet definieras av att när du befinner dig mellan två jobb, är sjuk eller hemma med barn inte behöver lämna hus och hem. Då räcker garanterat inte 65% av ett vårdbiträdes lön.

    Trygghet skapas av att du vet att du kan balansera mellan två jobb, att du kan falla och få hjälp upp.

    Trygghet är att våga hoppa till ett nytt jobb. Morötter är alltid bättre än piskor!

  17. Magnus skriver:

    Markus: Jo, det är vad det handlar om för de som balanserar på arbetsmarknadens kant där hundralappar faktiskt räknas.

    Erik: Nädå, vill man inte komma i åtnjutande av A-kassa för att man får en kick av det är det bara att inte betala a-kasseavgiften. Svårare än så är det inte.

    Bejcon: Nej lönen är inte oväsentlig. Tvärtom den är viktig så som samhället nu ser ut. Men lönen är inte viktig för lusten att arbeta. Lusten att skapa, viljan att göra något med sitt liv skapas inte varje månad när lönekuvertet dimper ner. Men jag vet att borgerliga sympatisörer har svårt att tro på människans skaparkraft och skaparglädje utan tror att den behöver tvingas fram hos de lata massorna. Hos alla utom de själva förstås.

    Häri ligger en fundamental skillnad i synsätt på människan och samhället. Högern tror att människan måste tvingas till arbete med piskor, vänstern litar till människans inneboende vilja att skapa och bidra. Eller som det så vackert hette i socialdemokraternas partiprogram. Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.

  18. Bejcon skriver:

    Nathalie: Mycket bra beskrivning av begreppet ”trygghet” i sammanhanget. Håller fullständig med i den beskrivningen. Men…vad är en rimlig bidragsnivå? Är nuvarande nivåer verkligen de optimala?

    Magnus: Du har fullständigt fel, när du raljerar över ”att borgerliga sympatisörer har svårt att tro på människans skaparkraft och skaparglädje”. Tvärtom tror vi benhårt på den unika männsikans kraft att ta ansvar för sitt eget liv och skapa det utifrån sin egen vilja. Vi tror på individen. Det är ett borgerligt budskap och har så varit sedan tidernas begynnelse. Detta vet du mycket väl, men sedan bidragsnivåerna börjat diskuteras så har uttalanden som ditt varit populärt från vänsterhåll, för att försöka vinna billiga poäng. Tråkigt!

    Bidragsnivåer varken kan eller ska vara heliga. Som representant för folket är det väl en skyldighet som politiker att alltid försöka hitta optimala lösningar. Detta kräver väl att man ständigt ifrågasätter etablerade ”sanningar” och utifrån rådande omvärldsläge omprövar tidigare beslut. Det som var optimalt igår, behöver inte med automatik vara optimalt idag! Återigen – vad är det som gör nuvarande system och bidragsnivåer så heliga?

  19. Mikael skriver:

    Magnus: Jo, jag är övertygad om att det finns kausalitet mellan bidragsnivå och arbetslöshet. Men du insinuerade att eftersom arbetslösheten var lägre när bidragsnivån var 90% skulle det tyda på att höga bidrag gav låg arbetslöshet. Det var så man tolkar ditt inlägg. Det var det jag reagerade mot, eftersom det är nys.

    Det finns idag mängder, och då menar jag mängder, med arbetsmarknadsekonomisk forskning som har visat att t ex ersättningslängdens tid har avgörande betydelse för hur intensivt arbetslösa söker jobb. Det man ser är att när arbetslösa i system med utförsäkring närmar sig ”deadline” för bidragstiden ökar deras sökfrekvens drastiskt, och de får med högre sannolikhet jobb.

    Om utformningen av bidragen/ersättningarna vore ointressanta, skulle dem förstås söka jobb lika aktivt första månaderna. Det gör dem inte. System där man med andra ord hela tiden kan förlänga sin ersättningsrätt via diffusa uppgifter är katastrofala för arbetslösheten.

    Det är den kausalitetsgången vi har.

  20. Mikael skriver:

    Vidare, om ekonomiska incitament vore ointressanta, d v s individer skulle bara söka jobb och älska sina arbeten p g a det dom får göra för andra…skulle vi inte se den här typen av samband.

    Dom är dock väldigt tydliga. Det leder förstås till problem för dem som försöker förneka en mänsklig sanning, att ekonomiska incitament spelar stor roll.

  21. Magnus skriver:

    Nu tar vi det här lite grand i tur och ordning. Bejcon, det är ju inte billiga poäng, vi har ett citat från Reinfeldt i huvudinlägget.

    Skillnaderna mellan att arbeta och inte arbeta ska växa så att vi får tydliga morötter för att arbeta.

    Inte tyder det på någon tro på individens lust till arbete. Det handlar ju om att pressa in människor på en arbetsmarknad till låg lön.

    Å då kan vi ju ta det här med Mikaels ekonomiska incitament. Det är klart att de ekonomiska incitamenten spelar roll för vilka jobb som blir attraktiva eller inte, eller hur man gör karriär på arbetsmarknaden och mycket mycket annat. Vad de däremot inte är viktiga för är människans lust till arbete och skapande. Känner du någon som inte skulle göra något alls om han eller hon inte fick pengar, Mikael?

    Sedan kausaliteten, det är ju lustigt med ett påstått kausalt samband som bara gör sig gällande åt det håll en viss ideologisk inriktining önskar. Jag skulle säga att den argumentationen är en slags blandning mellan önsketänkande och ko-skit.

  22. Mikael skriver:

    Magnus: Lönen och ekonomiska incitament HAR betydelse för viljan att arbeta och hur arbetslösa söker jobb och hur villiga dem är att ta jobb. Det nämnde jag tidigare, och det visar sig t ex i följande:

    UNEMPLOYMENT IN THE OECD SINCE THE 1960s.
    WHAT DO WE KNOW?*
    AV Stephen Nickell, Luca Nunziata and Wolfgang Ochel

    I The Economic Journal, 115 ( January), 1–27.

    Se t ex på sidan 14 (bygger på arbetslöshetsdata mellan 1960 och framåt). Där ser du vilken extremt tydlig positiv påverkan ersättningsnivå och ersättningstid har på arbetslösheten. Med positiv menar jag då att det är ett + framför, vilket betyder att den alltså ökar arbetslösheten. VIlket i dagligt tal då översätts till väldigt negativ.

    Och nej, att kausliteten går i den riktningen jag nämnde tidigare är inte koskit, det bygger som sagt på den rådande forskningsfronten (som sagt ungefär samma sak i 100 år) och att jag läst merparten av de artiklarna. Du försöker ljuga för oss med politisk propaganda, det är däremot en väldig skillnad.

    Att arbetslösheten var lägre än idag när ersättningarna var 90% visar en korrelation, notera korrelation. Med samma argument kan sägas att arbetslösheten var lägre på 60-talet när skattetrycket var 30% istälet för dagens enorma skattetrycl på 55%. Betyder det per automatik att 30% skattetryck är bättre? Nej, det gör det inte. Som isolerad iaktagelse säger det inte mer än koskit, med din terminologi.

    För att de facto kunna säga något intressant så måste man givetvis ta hänsyn till en mängd faktorer, sedan måste man kunna testa för kausalitet och/eller ha en teori som leder en åt ena eller andra hållet. Allt detta görs t ex i multipla regressionsmodeller där vi kan studera frågan analytiskt, och inte propagandamässigt. Se studien ovan, s 14.

    Där är slutsaterna i rad med det jag nämnde. Men om du vill fortsätta ljuga okej…jag vill inte ta del av det.

  23. Magnus skriver:

    Brukar du alltid kalla människor som inte har samma åsikt som din för lögnare så begriper jag din argumentation bättre och förstår varför du inte vill delta mer, Mikael.

  24. Mikael skriver:

    Du verkar inte förstå min poäng. När du säger att ekonomiska incitament inte spelar någon roll för huruvida man väljer att arbeta så pekar jag på forskning, omfattande sådan, som i herrans massa år säger att du har fel.

    Du upprepar ditt mantra, och jag ger dig då en länk till denna forskning. Där kan du sedan fortsätta i referenslistan om du vill se fler verk.

    Du har då två alternativ:

    A. Menar att forskningen är felaktig och bör väl då ha någon slags rimlig teori till varför den kommer fram till ”fel” resultat.

    B. Säger att okej, forskningens resultat är troligtvis sanna, men det spelar ingen roll för mig, jag tycker ändå höga ersättningsnivåer är bra, även om det innebär lite högre arbetslöshet.

    När du istället sitter och pratar om att vi har ”olika åsikter” och du tror minsann A och jag tror B, och vidhållet att ekonomiska incitament inte spelar någon roll. Ja, då är du en lögnare.

  25. Lubbe Ferrysson skriver:

    *** Hur kommer sig det då att det är mer välbetalt att sitta å skriva bloggar på betald arbetstid som du och jag än att släpa sig upp och byta blöjor klockan 5 på morgonen. Nej det finns en vilja till arbete som kännetecknar människan som varelse****.

    Märkligt att denna vilja saknas hos Magnus som hellre sitter och bloggar på betald arbetstid.

    *** Självklart blir människor stärkta i sin skaparkraft om de är trygga och kan våga uttrycka obekväma åsikter eller byta jobb eller misslyckas. ***

    Jag håller med, fast du glömde en liten detalj. Det är skaparkraften på fritiden som stärks.
    Man ser att här härjar en individ som siktar högt. Du behöver inte vara rädd Magnus. Men hjälp av dina floskler och demagogin kommer du säkert långt. Du behöver inte vara rädd att hamna på verkstadsgolvet eller släppa sig upp och byta blöjor klockan 5 på morgonen.

    Lubbe Ferrysson – en arbetande invandrare.

  26. Magnus skriver:

    Och då säger jag dig återigen att din forskning inte är intressant för mitt påstående. Den visar möjligen sambandet (vilket jag inte kan se eftersom din länk som jag hittade på din blogg inte fungerar) mellan ekonomiska incitament och LÖNEarbete. Och det är klart att det finns sådana. De styr hur människor väljer utbildning, typ av arbete etc. Men visa mig den forskning som bevisar ett stigande eller fallande samband mellan lönenivå och arbetsvilja. Arbetet fanns långt innan lönen och nationalekonomin för den delen, tro det eller ej.

    Jag kan som sagt inte se dina siffror. Men jag ska sträcka mig så långt som att medge att det i extremer finns ett samband mellan ersättning och LÖNEarbete. Finns inga trygghetsförsäkringar kommer fler att LÖNEarbeta. Kombinerar man detta med kriminalisering av arbetslöshet (så kallad dagdriveriförbud) är det säkert möjligt att pressa arbetslösheten till noll. Likaså tror jag att ersättningsnivåer på 150 procent av den nuvarande lönen skulle locka en stor del av arbetskraften att lämna sina LÖNEarbeten för att arbeta med annat. MEN inte alla, och detta är min poäng: Mycket av meningen med våra liv, det gäller hög som lågavlönade, politruker som doktorander i nationalekonomi, kretsar kring det vi åstadkommer själva och gemensamt genom arbetet. Det vi skapar och det vi bygger ger oss identitet. Omsorgen vi ger andra skänker oss själva trygghet och tillfredsställelse.

    Därför är det rimligt att ALLA kan komma i åtnjutande av den trygghet vårt välstånd kan erbjuda. Därför mår vi ALLA bättre av ett samhälle där människor inte slås ut när de av en eller annan orsak blir arbetslösa. Trygghet bidrar till tillväxt och kreativitet, och jag beklagar verkligen om den nationalvetenskapliga teorin på din höga nivå inte har upptäckt detta än. Ni får väl forska vidare.

  27. Magnus skriver:

    Jodå Lubbe, du har rätt om du påstår att jag är priviligierad som kan sitta här och svara på dina demogogiska påhopp.

    Men du har fel i allt annat. Min vilja till arbete är stor. Den får sitt uttryck här på bloggen, på min arbetsplats där jag tror mig vara uppskattad för flit och redlighet, vid mitt hus som jag håller ordning på, på landet där gräset måste klippas, i föreningslivet där jag är aktiv. Ja, du förstår. Jag arbetar säkert 90-100 timmar i veckan, men försöker begränsa mitt lönearbete till runt 40 timmar vilket är det jag får betalt för.

    Jag är inte rädd för att hamna på verkstadsgolvet eller byta blöjor. Det senare har jag arbetat med i tre år av mitt liv. Det jag är rädd för är att vara arbetslös i ett borgerligt styrt Sverige där hotet om utslagning används som ett sätt att öka klyftorna i samhället. Ett samhälle som inte låter det ökade välståndet nå till alla utan vill begränsa välståndet till just min bloggande klass.

    Därutöver vill jag säga att här på min blogg så för vi samtalet civiliserat. Det betyder att man tillexempel inte uttalar sig som preferenserna hos personer man inte känner. Jag litar på att du är den du påstår dig vara och du får hålla tillgodo med att jag är den jag är. Inget mer trams om vilken vilja jag har eller saknar. Det vet du faktiskt ingenting om, Lubbe.

  28. Erik skriver:

    Magnus: Jag gav ett väldigt långt svar på min egen blogg se:
    http://nyliberal101.blogspot.com/2005/08/lindansaren-som-inte-ville-anvnda.html

  29. Marie Rörling skriver:

    Bra Magnus….Borgerliga nationalekonomer kan komma med hur många avhandlingar som helst om ”ekonomiska incitament” och ”vikande gränsnytta” men ändå är deras hjärnor ”en livlös gröt”.
    I det kommande valet utgör inte dessa förment vetenskapliga ideologer ngt stort problem. Det är värre med deras bandhundar journalisterna…De som populariserar smörjan och utnyttjar rädslan för arbetslöshet och utslagning för att hetsa olika grupper mot varandra…
    Jag väntar otåligt att ni socialdemokrater ska vakna till liv riktigt ordentligt…Då blir det inte längre så förutsägbart…

  30. Magnus skriver:

    Marie, samma regler gäller för dig som andra på bloggen. Här kallar vi inte varandras hjärnor för livlösa grötar utan vi respekterar det faktum att vi tycker och tänker olika.

  31. Tobias Lindberg skriver:

    Bra skrivet inlägg, Magnus, och jag tycker du har helt rätt i diskussionen här bland kommentarerna!

  32. Mikael skriver:

    Marie:

    Ja, hu och ve om någon då faktiskt visade på felaktigheterna i primärt de empiriska publikationerna som motsäger allt det ni på rabiata vänstersidan står och skriker om.

    När någon struntar i att faktiskt falsifiera en hypotes och istället förolämparen personerna bakom dem eller den som pekar på den kunskap som finns; det är väl då man vet att man har rätt, antar jag.

  33. [...] De borgerliga partiernas gemensamma attack på a-kassan och ersättningsnivåerna är ett tydligt bevis på att man gärna ser ett samhälle med större ekonomiska klyftor. Den som drabbats av arbetslöshet ska tvingas till en otryggare framtid för att betala för skattesänkningar åt de som har en lyckligare lott på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ska i det borgerliga Sverige användas som ett sätt att sänka lönenivåerna för de redan lågavlönade. Om detta har jag bloggat tidigare. [...]

  34. Maria skriver:

    Det är oviktig om författaren är ironisk eller ej. Det är skrämmande att många håller med. Arbetsglädje är ett medeltidsbegrepp. Personen ifråga gör sitt jobb eftersom denne tog ansvaret över att göra det OCH tog ansvaret för att tjäna de pengarna han/hon behöver för att överleva, ekonomisk makt är utesluten för sådana yrke, eller hur?

  35. Magnus skriver:

    Maria, jag är ledsen, men jag förstår inte din kommentar. Varför är arbetsglädje ett medeltidsbegrepp? Sista meningen läser jag och läser igen men jag begriper den inte. Utveckla gärna.

  36. [...] i Svenska Dagbladet idag och resonerar om trygghet. Min huvudpoäng i intervjun finns att läsa här, sedan tidigare. Återkommer med utförligare kommentarer i kväll. Idag är jag på konferens [...]