Aftonbladet skriver på söndagen om att några kvinnor utpekats som Carl-Gustaf Bernadottes älskarinnor. Sådana rykten är jag uppvuxen med. Otaliga är de kvinnor som blivit utpekade, nästan lika många är de adresser jag fått höra är Carl-Gustafs extracurriculära lyor. Det är väl det som är själva poängen med kungahuset? Att vi ska ha något att skvallra om, alltså. Vad ska vi annars med dem till?

Roligast i artikeln är ett uttalande från Jakob E:son Söderbaum, ordförande i Förenade monarkister, som säger:

Republikanska föreningen tillsatte förra året en pr-grupp i syfte att svartmåla kungen och sätta monarkin i gungning. Jag tror att Solos uppgifter kommer från dem. Men de flesta förstår nog att det är ren rappakalja.

Frågan är om inte mannen som blev påkörd av Bernadotte i en rondell i Norrköping tillhörde Republikanska föreningen. Här har vi möjligheten att se en komplott i varje hörn. Det är en typiskt underbar konspirationsteori.

Men sanningen är väl den att vi älskar att skvallra om Carl-Gustaf Bernadotte och hans familjs öden och äventyr. Jag tror till och med att Jacob E:son gjort det några gånger i sitt liv.

Eftersom den Bernadotteska familjens självpåtagna arbetsuppgift är att bli skvallrade om känner jag mig inte så upprörd över ryktena. Gillar de det inte finns ju ett fullgott alternativ. Abdikera. När de gjort det ska jag göra allt för att försvara deras integritet och privatliv.

Bloggar etiketter: Medier