Gick på Söderstadion i måndags för att se Bajen slå Sundsvall och kanske klamra sig fast vid chansen till lilla silvret i Allsvenskan. Men som jag skrivit om tidigare så suger Bajen på hemmaplan. Det är som det fullständigt låser sig. Matchen var katastrofal och det kan man inte bara skylla på de ständigt återkommande domarkollapserna. (Vad är det med dessa domare som inte vågar blåsa straff på Söderstadion. Betraktas det månne som ett mandomsprov att stå emot publiktrycket?)

Nåväl, i 80:e minuten reste jag mig och gick. 3220 spänn har jag betalt för att se Hammarby (Vi vill se Hammarby!) den här säsongen. Och jag står väl ut med att det går upp å ner (Det svänger om Bajen!) men i måndags blev det för mycket. Ingen geist, ingen vilja, bara tråkigt tjongspel.

Nu är det två hemmamatcher kvar på säsongen. Först Assyriska där vi väl rimligen bör kunna ta tre pinnar. Sedan mot Änglarna och jag hoppas att jag ska kunna ta med mig pappa på den matchen om några av mina snälla kamrater vill ge mig sin biljett. Jag hoppas sedan att det blir jag och inte min far som går från Söderstadion leende.

Hursomhelst, det är höst, och jag tänker inte sitta 90 minuter på en eländig träbänk om inte Bajen åtminstone bjuder upp till dans. Torska gärna, men kämpa åtminstone lite!

För övrigt vill jag verkligen rekommendera bajenbloggen Grönvita sidan upp. Välskriven, rolig, intressant och snygg. På min personliga rankning över bajensidor ligger den just nu tvåa, efter Söderstadion men före officiella sidan.