Barn är individer precis som vi andra. De utvecklas i olika takt. De har skilda förmågor. Skillnaden i mognad mellan barn i samma ålder kan variera. Det måste vi ha en skola som tar hänsyn till. Just därför har vi övergett de gamla stadierna i grundskolan och istället infört en mer flexibel läroplan med individualiserad undervisning.
Detta ville partistyrelsen med Ibrahim Baylan bortse ifrån. I ett anfall av hårdare-tag-opportunism ville man införa nationella prov redan i tredje klass. Alla 9-åringar skulle jämföras med ett standardiserat prov. Partikongressen gav bakläxa och röstade nej till förslaget. Det var bra, för barnens skull.
Man kan bara konstatera att de som förlorat mest på upplösningen av årskurserna är de resurskrävande och osäkra barnen. Det är just de som behöver tryggheten i att ha ett eget klassrum och en egen lärare. I dagens (s)kola skickas de fram och tillbaka utan några fasta punkter. Som vanligt är det de svaga som drabbas av vänsterpolitiken, de starka klarar sig alltid på något sätt ändå.