Ja du Lena Mellin, du hade aldrig klarat en presskonferens med dig själv. Du hade som politiker varit avgådd i en fingerknäppning, nesligt förhånad och sedan bortglömd. Här är storyn.
Göran Persson håller ett inledningsanförande på partikongressen. Dagen därpå skriver du en artikel där du recenserar GP’s kvinnosyn så här:
5. Kvinnorna. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti och det är trist att kvinnor fortfarande har lägre löner än män.
Men fernissan är ganska tunn. De personer som Göran Persson nämnde i talet var alla män, USA:s Bill Clinton, Frankrikes Jacques Chirac och EU:s José Manuel Barroso.
Men du ljög. Här har vi ett litet utdrag ur Perssons tal:
Tack Ulla Lindström, tack Alva Myrdal – tack alla ni starka och modiga kvinnor som i
arbetarrörelsens ungdom drev på för fred och internationell solidaritet!
Tack Inga Thorson, tack Maj Britt Theorin för att ni haft kraften att fortsätta att driva på.
Tack Lena Hjelm-Wallén och Anna Lindh! Tack Laila Freivalds och Carin Jämtin som
nu tar stafettpinnen i mål!
Därtill handlade ett rejält avsnitt i talet om den ekonomiska sanering som Ingela Nylund Watz genomfört i landstinget. Jag skrev om det här på bloggen, och jag skickade ett brev till dig där jag frågade hur du tänkte. Du var bussig nog att svara så här:
Stöt på mig nästa gång vi ses här i vimlet så ska jag förklara.
Lena
Så i kväll sågs vi utanför kongressen bland de andra syndarna och du förklarade dig ungefär så här:
Det jag menade var ‘de personer som Persson nämnde spontant var alla män’. Jag borde ha skrivit det.
”Men Perssons tal var väl skrivet”, frågade jag. ”Nä, han hade bara stolpar”, sa du.
”Men om han bara hade stolpar, hur kunde du då veta vilka han nämnde spontant och vilka som var nerplitade?”
Det svarade du inte på. För det går ju inte. Du drev en tes om Persson som manschauvinist och struntade i de fakta som faktiskt förelåg. Nu är du inte politiker, så ingen lär pressa dig på detta på en presskonferens. Pudeln du gjorde var död. Du ljög i tidningen. Vem tycker du ska ställa dig till svars för det?
Hihi.
Bra Magnus. Sådär är det nog fanimej alltför ofta, murvlarna hittar saker som inte finns. Strålande!
Ja, det var ett bra avslöjande av ”objektiviteten” hos en journalist. Sådant skulle vi har mer av!
Eloge!
Påminner ödmjukast om en självupplevd anekdot som jag skrev om på bloggen för ett tag sedan:
(i det här inlägget: http://esbati.blogspot.com/2005/10/spnnande-kongressrapportering.html)
”Men, detta påminner mig om en händelse inför Ung Vänsters extrakongress 2004. Aftonbladets skarpsynte politiske analytiker Lena Mellin slängde i en ”analys” som genomgående missförstått allt som gick att missförstå, in påståendet att det skulle vara hemligt vilka som sitter i Ung Vänsters förbundsstyrelse. Jag ringde Mellin och uttryckte viss förvåning över påståendet, särskilt eftersom jag fem minuter tidigare skickat en lista med namn på och telefonnummer till alla FS-ledamöter till TT. (Och fem minuter senare också till Mellin). Mellin påpekade att FS-ledamöterna inte fanns på hemsidan. (Numera är de där). Jag förklarade att det inte är samma sak som att det skulle vara hemligt – oavsett om Aftonbladets reporter ”fått den uppfattningen” eller inte – och begärde en rättelse. Men icke.”
Bra skrivet.
Fantastiskt, Magnus,
fortsätta att puffa journalister paa varför de inte tar
upp det!!
Vad är att Pascalidou möjligen var inspirerad
mot mellins rena lögner???
Resume, eller Expressen, hallå????
[...] Jag själv har ju begått en liknande synd som Hartman. Jag har nämligen i denna blogg bevisat att Lena Mellin ljög i Aftonbladet. Men någon rättelse sågs aldrig till, så jag måste väl haft fel. [...]