Precis som jag förutsåg igår så kom vintern till Stockholm idag. Utanför mitt hus lyste den upp marken och träden så att när jag vaknade i morse så trodde jag att jag försovit mig flera timmar. Dessvärre blir man ju van vid novembermörkret.
I förorten är ju snön ett fantastiskt tillskott för humöret. Vit, ljus, lekfull med alla snölyktor och dito gubbar som dyker upp som svampar i jorden. Men här inne i stan blir det brunt fult och geggigt så fort. Jag tycker synd om alla som bor innanför tullarna idag.
Plogarna lär väl börja köra idag och när de till slut når ytterstaden så blir det fult där ute också, men bara stråkvis. Det är ju fantastiskt med snösvängen, trots att uppgiften vissa vintrar blir övermäktig och den kräsna storstadsbefolkningen sur så lyckas de nästan alltid hålla vinterstockholm framkomligt.
Men jag har en stilla önskan. Skulle man inte kunna låta snön ligga kvar i vissa stråk ute i förorterna så att man inte omöjliggör skidåkning, sparktransport och möjligheten att dra hem mat och ungar på pulka. Snön är inte bara ett problem, den ger ju så många fördelar också.