Ministrarnas politiska filter

Satt och tittade på katastrofkommissionens presseminarium i förmiddags. Det var ingen vacker bild som tecknades av regeringens arbete dagarna efter katastrofen. Den saken lär väl ha sin gång nu. Oppositionen ska sköta sitt jobb och kräva ministrars avgång, konstitutionsutskottet ska lite noggrannare göra en bedömning av vilka konsekvenser rapporten bör få för regeringen.

Men det var en annan sak jag började fundera över från presseminariet. Det var när överste (?) Bo Pellnäs tog upp frågan om inte informationen till ministrarna har en tendens att filtreras av de politiskt sakkunniga och pressekreterarna. Han sa något i stil med att ”det finns en risk att unga politiska tjänstemän inte ger statsråden hela bilden” och ”att pressekreterare och sakkunniga inte har de egenskaper som behövs”. Risken finns också, sa Pellnäs, att man istället för att koncentrera sig på vad som behöver göras koncentrerar sig på vad man behöver göra för att förbättra mediebilden.

Jag har ju själv jobbat i regeringskansliet och jag delar inte Pellnäs uppfattning om att informationen till statsråden filtreras mest av de politiskt anställda. Det draget finns nog inbyggt i en hierarskisk organisation. Att ungdomen skulle spela någon större roll tror jag inte heller. Men, jag är övertygad om att dagens politiska landskap, där politiker och journalister dansar pardans, lockar fram en känsla av att mediebilden är viktigare än verkligheten.

Och på sitt sätt är det just så. Det är ju mediebilden som utgör förutsättningen för politiker att bli valda eller omvalda. Det tvingar fram en situation där ministrar ofta väljer att prioritera medieframträdanden framför andra aktiviteter. Det är inte helt sunt. Om jag fick önska att något särskilt i katastrofkommissionens arbete skulle leda till förändring så skulle det vara att denna politikens mediefixering blev lite mindre. Helt enkelt att politikerna visar lite mindre respekt för journalisternas behov av att fylla sina tidningar och lite mer respekt för arbetet som ska utföras. Och att journalisterna visar lite mer respekt för att det finns annat jobb att göra än att svara på frågor.

Men nä, så blir det inte. Det blir pajkastning istället.

Bloggar etiketter:

1 Response

  1. Tänk på Bush och Blair – och rys!