Israeliska underrättelsekällor är övertygade om att Iran står inför att utveckla kärnvapen. En sådan utveckling är naturligtvis oroande, om den är riktig. Iran hävdar att deras nuklära program helt och hållet handlar om civil elproduktion. Jag är inte man att avgöra vad som är sanning i detta.
Det finns en koppling mellan civil kärnkraft och kärnvapen. Kärnkraftsnationer som Sverige kan ganska snabbt skaffa kärnvapen. Det betyder inte att så kommer att ske, inte i Sverige men heller inte nödvändigtvis i Iran.
Ickespridningsavtalet tillåter utvecklandet av civila kärnkraftsprogram. I rimlighetens namn är det svårt att förneka Iran rätten att utveckla egen kärnkraft, åtminstone om man tolererar andra länder att ha tillgång till denna kraftkälla.
Krafter i Israel, som förre premiärministern Benjamin Netanyahu, vill nu att Israel ska slå till mot Irans kärnkraftsprogram i ett så kallat förebyggande anfall (pre-emptive strike). Att detta framförs som en seriös politisk hållning är mycket oroväckande. Dels därför att det så tydligt undergräver den lilla stabilitet som finns i regionen, dels för att det visar på en häpnadsväckande disrespekt för de internationella spelreglerna.
Israel är själv en kärnvapennation, detta driver förstås på oron för att det Iranska programmet handlar om kapprustning. En rimligare väg att gå för regionens bästa är att kräva öppenhet av Iran och avrustning av Israels kärnvapen. It takes two to tango.
Än en gång så skjuter du ut dig från debatten. Jag trodde inte att du hade dessa åsikter…
Iran ska vara ”öppet”, medan Israel ska avrustas. Låter balanserat!
Förhoppningsvis behöver inte Israel bomba Irans ev. kärnvapenprogram. Men detta förutsätter att FN (IAEA) och omvärlden ser till att Iran förhindras att utveckla sådana vapen.
Om detta misslyckas så har Israel stöd i internationell lag att försvara sig genom att neutralisera Irans kärnvapen. Iran har redan hotat Israel med utplåning och kärnvapenattack, så om detta råder det ingen oklarhet.
Du, som uppenbarligen står på Ahmadinejads sida, vill naturligtvis att Israel ska förhindras att försvara sig. Därför är dina åsikt i frågan irrelevant.
Det är inte precis en kontroversiell åsikt att anse att det bör ske en avrustning av kärnvapen och att ickespridningen är en viktig del av detta.
Av just den anledningen tycker jag det är viktigt att kräva av Iran att de är helt öppna med sitt kärnprogram så att det internationella samfundet kan vara säkra på att de inte skaffar kärnvapen.
Och visst måste det vara möjligt att hävda att Israels kärnvapen faktiskt inte bidrar till stabilitet i regionen utan att ”skjuta ut sig från debatten”.
Nästa gång du kommenterar en av mina texter så föreslår jag att du faktiskt läser vad som står och avstår från att komma med löjliga anklagelser som att jag ”uppenbarligen står på Ahmadinejads sida”. Det är faktiskt det minsta man kan kräva.
Du skriver att det krävs ”two to tango”. Det betyder att du anser att hotet är symmetriskt, istället för asymmetriskt.
1. Har du någonsin sett ett hot från Israel att anfalla Iran innan Irans hot kom?
2. Tycker du att situationen är symmetrisk när Israel inte har hotat Iran, medan Iran hotar att utplåna Israel?
3. Anser du att Ahmadinejads uttalanden tyder på att Iran vill utplåna Israel för att Israel påstås ha kärnvapen (vilket ditt tal om ”tango” antyder), eller tvrätom för att Iran sedan 1979 vägrat att erkänna Israels rätt att existera och vid varje tillfälle skallar ”Död åt Israel”, och beskrivit landet som en tumör som måste skäras bort, samt med militärparader där det står ”Israel ska utraderads” på medeldistansmissilerna?
4. Tycker du att problemet är symmetriskt när Israel säger att man kan behöva ingripa mot Iran, efter att Iran hotat att utplåna Israel?
Så på vilket sätt kan denna situation karaktäriseras som ett symmetriskt ”it takes two to tango”?
Nej, nej, nej och nej.
Men jag anser att Israels kärnvapeninnehav i sig också bidrar till en assymetri vilket tenderar att trigga en kapprustningsspiral. Den oroar mig.
I så fall måste man tro att Irans hot mot Israel uppstod först efter att Israel påstods ha kärnvapen, samt att Israel utgjorde ett realistiskt hot mot Iran.
Jag känner inte till någon som tror det. Gör du?
Nej, det är inte det man måste tro. Man måste förstå den skrämmande logiken i kapprustning. Jag har inte alls svårt att förstå att Israel skaffat kärnvapen för att skydda sig i en fientlig omgivning, men jag har heller inte svårt att förstå att omgivningen känner sig hotad av kärnvapnens oerhörda styrka och vill uprätta en styrkebalans. Det finns faktiskt bara ett svar på detta och det är öppenhet och avrustning.
Jag håller med om att målet är ett kärnvapenfritt Mellanöstern.
Jag tror dock inte att Irans eventuella kärnvapenprogram endast är ett försök att uppnå styrkebalans.
Om man tittar krasst på saken så hade Iran ”gärna” kunnat få ha kärnvapen om det inte hade som mål att förinta Israel. Exemeplvis som Indien eller Frankrike.
Jag menar inte att jag förespråkar kärnvapen, men om man ställer saken på sin spets så är ursprungsproblemet Irans hot mot Israel, ända sedan den islamiska republiken bildades 1979. Från dess första dag hotade man Israel. Khomeini hotade Israel med kärnvapenutplåning redan i början på 90-talet, och uppmanade den muslimska världen att så snabbt som möjligt utveckla en bomb för detta syfte.
Grundproblemet är alltså Irans vilja att utplåna Israel (inte kärnvapnen i sig). Faktumet att det finns skäl att tro att man nu håller på att lyckas med att utveckla verktygen för att genomföra planerna gör saken än värre.
Därför tror jag att det är fel att se situationen som en ”kapprustning” och ”styrkebalans”. Det är inte detta som är problemet, utan det är avsikterna bakom.
Jag återkommer nu till det du skrev i inlägget:
“Krafter i Israel, som förre premiärministern Benjamin Netanyahu, vill nu att Israel ska slå till mot Irans kärnkraftsprogram i ett så kallat förebyggande anfall (pre-emptive strike). Att detta framförs som en seriös politisk hållning är mycket oroväckande. Dels därför att det så tydligt undergräver den lilla stabilitet som finns i regionen, dels för att det visar på en häpnadsväckande disrespekt för de internationella spelreglerna.”
1. Den “häpnadsväckande disrespekt[en] för de internationella spelreglerna” är alltså faktumet att Israel kan tvingas att oskadliggöra Irans kärnprogram, om inte omvärlden och FN tar sitt ansvar, INNAN Israel och dess ca. 7 miljoner invånare samt intlliggande befolkning förintas i en kärnvinter? Inte Irans hot att utplåna Israel?
2. Hur väl har FN och IAEA uppfyllt de internationella spelreglerna genom att fortsätta låta Iranregimen vara en FN-medlem, och undlåta att införa sanktioner pga dess brott mot Icke-Spridningsavtalet som landet har undertecknat, samt för dess vägran att tillåta inspektioner från IAEA?
Det som oroar mig mest är alltså inte de “internationella spelreglerna”. De efterlevs högst selektivt, och de pådyvlas också högst selektivt (det är endast demokratier som förväntas efterleva dem i praktiken). Det som oroar mig mest är att se Israel utraderas, pga att omvärlden inte tog sitt ansvar, och förhindrade Israel från att försvara sin befolkning.
Jag kan väl bara lägga till att jag själv tror att “the point of no return” inte har nåtts ännu. Israeliska säkerhetsexperter säger att något borde göras om inte situationen har förändrats i mars (vilket är tidpunkten då man tror att Iran kan vara helt nära att besitta kärnvapen).
Om det då framstår som att Iran är nära att ha kapacitet att utplåna Israel (och med beaktande av den iranske presidentens planer) så har jag full förståelse för om Israe vidtar åtgärder för att neutralisera hotet mot sin existens.
Stefan! Jag håller fullkommligt med!