På hallgolvet ligger fortfarande kläderna och dykprylarna från semestern ouppackade. Fortfarande får jag av några uppmuntrande kamrater höra att jag ser brun ut. (Det är – som de flesta dykare känner till – en mycket begränsad solbränna som bara finns i ansiktet och händerna, resten av kroppen är svenskt vintervit.) När jag för nästan två veckor sedan kom tillbaka till jobbet kände jag mig mycket förvirrad. Tre veckors semester kan gör underverk för ens livsprioriteringar och jobbet hade fallit mig helt ur hågen.
Men så gick jag och lunchade igår och mötte M som frågade mig när jag tänkte börja blogga igen. Fan, tänkte jag, bloggen! Den hade jag glömt. Hur tusan hann jag med den, jobbet och livet förra året? Jag mumlade nått om att jag inte riktigt kommit in i den svenska debatten än och vet inte vad jag ska skriva om. M tittade på mig och sa, helt sanningsenligt, ”man måste börja skriva annars blir det bara svårare.” Börja med det lilla, sa han. Så nu gör jag det.
Det var underbart i Egypten. Jag har vid två tillfällen simmat med delfiner, lika många gånger har jag sett haj. Jag har besökt de fascinerande templen i Luxor. Jag har mött svårmotiverad arabisk byråkrati. Jag har prisförhandlat och prutat i den ganska typiska affärsstil som präglar en arabisk souq. Men bra på det är jag inte, så fort jag köpt nått och ser leendet på affärsmannens ansikte känner jag mig lurad. Jag erkänner gärna att jag gillar de enkla fasta priserna här i Sverige, fast vanligtvis blir man säkert lika lurad här.
I år är det valår, det märks redan lite tycker jag. Den politiska debatten får lite mer udd och kanske lite mindre djup. Det är schablonernas tid. Fortfarande presenterar inte borgerligeheten i Alliansen någon politik som kan granskas. Det är säkert en listig strategi. Alliansen vill vinna valet på regeringströttheten, inte på sitt eget program. Varje förslag som presenteras från deras sida är ett risktagande, då är det bättre att sitta still i båten och kritisera regeringen. KU-förhören som pågår nu är ju ur den aspekten rena jackpotten för Reinfeldt et al.
Men detta kan man ju inte säga så mycket om. Borgarna har skickliga strateger, från PR-konsulternas kontor runt om i Stockholm kan de samla en kader av mycket drivna opinionsspelare. Socialdemokraterna och vänstern kan kan bara vinna valet genom att vara närvarande i människors vardag, genom att ge motbilder i samtal och möten. Slaget om massmedierna tror jag kommer att vinnas av de skickliga konsulternas allians.
Apropå medier så skulle jag vilja peka på en ”analys” som DN-reportern Gunnar Jonsson skrev i dagens tidning. Rubriken är ”Har man brutit ett löfte kan man bryta fler”. Utmaningen till den lilla läsekrets som fortfarande hittar hit är följande: Vad skiljer den ”analysen” från en ledarartikel?
Till ledning ger jag er följande definitioner ur Norstedts Svensk Ordbok:
analys subst. ~en ~er djupgående och noggrann undersökning av abstrakt företeelses beståndsdelar eller kritisk utredning
ledar|e subst. -(e)n Argumenterande tidningsartikel som uttrycker tidningens åsikt

Välkommen tillbaks!
Tack! Det kändes kul att blogga lite, jag får nog smak på det igen.