Lyssnar på P1-morgon där en diskussion förs om hur partierna och de politiska ungdomsförbunden ska tygla bloggar där de egna medlemmarna skriver. Är det aktuellt med överenskommelser mellan partierna och ungdomsförbunden om vad deras medlemmar ska skriva på sina bloggar? Frågan är väckt av förtalsmejllen och en blogg där en fejkad valaffisch med Fredrik Reinfeldt förekommer.
Det är en vansinnigt korkad ingång på den debatten. Bloggen är ett personlig publikation. Jag som avsändare är ensam ansvarig för vad som skrivs här. Jag tänker inte låta mig styras av några andra regler än min egna, hur mycket medlem i ett politiskt parti jag än är. Vill partiet sedan utesluta mig för något som står här så är väl det ok.
Aldrig att jag inordnar mig och min blogg till någon annans etiska regler. Skulle jag göra det så skulle jag också på något sätt vara ansvarig för andras publikationer. Då lägger jag ned. Nej, ska bloggosfären ha något verkligt värde så handlar det om att varje bloggare tar sitt eget personliga ansvar. Publish and be damned.
Hear! Hear!
Bloggosfären och internet har gjort sitt intåg på den politiska planen och nu ropas det på moral och etikett.Chefredaktörerna och politikerna håller på att tappa fotfästet och nu dröjer det inte länge förrän man tar hjälp av Internetleverantörerna och polis för att tysta bloggosfären eller i alla fall delar av den.
En bloggare som berättat om moderata politikers öden och äventyr har tystats. Bloggen “rättvis och balanserad” låg i dag etta på bloggtoppen vilket tydligen blev för mycket för överheten.
Bloggare skrämd till tystnad
Aldrig att jag inordnar mig och min blogg till någon annans etiska regler skriver du. Det är gott och där tänker vi lika. Problemet är inte sådana som du och jag och många med oss som har etiska regler. Det är det fåtal som inga har, som är problemet. Då tappas koncepterna som i alla fall inte finns, och då blir det både kränkande personangrepp och hets mot både det ena och andra, och allt kryddat med direkta lögner.
Men kan man då förbjuda bort de skrupellösa som inte har någon känsla för hur deras skrivande kan få andra människor kan ta illa vid sig? Det är knappast troligt. Inte utan att det också påverkar alla som redan vet att sköta sig.
Och har man väl börjat i den änden att man ska försöka sig på en politisk styrning inom det egna partiet kring vad som får skrivas och inte, då väntar runt hörnet nästa styrning för vad som är tillåtet.
Då är det bättre att strunta i politiska överväganden och faktiskt polisanmäla dem som förtalar, och på det viset straffa den som far med lögn om andra.
Att “Fair and Balanced” låg etta på bloggtoppen idag berodde på att pedifilaffischen var omskriven i Expressen.
Vem som “tystat” bloggen nu vet vi inte, men inte försvann den för att den anonyme SSU-ombudsmannen radade upp ett antal moderatpolitiker som han utpekade som brottsliga. Det föranledde bara några kommentarstrådar.
Vad som tog hus i helvete var att han, när han blev sur över att han inte uppmärksammades så mycket som han ville, snickrade ihop pedofilaffischen med Reinfeldt.
Magnus, du har 100% helt rätt!
Själv kommer jag osökt att tänka på debatten i mitten av sjuttiotalet, när videoapparater skulle förbjudas, på grund av filmen: Motorsågsmassakern.
Nu finns knappt inte video längre, de flesta äldre har DVD och ungdomar laddar ned filmerna från nätet. Men…
Dessutom blir jag alldeles matt av alla policys, som tas fram i tid och otid. I Tyresö kommun har jag raljerat över att vi har en mobiltelefonpolicy. Jag har frågat varför det inte finns en för stationära telefoner.
- Det är för att det är så dyrt att ringa, blev svaret. Jaha, men om jag ringer från en stationär till en mobil, så… Ni hajjar, va.
Definitionen på en policys är att den utgör lösningen på ett problem, när man inte har någon lösning, men ändå vill visa handlingskraft.
Personligen tycker jag att det räcker med en policy, som har två ord: Sunt förnuft.
Här i Sundbyberg har vi policys för datorer och telefoner…
Fast är Du konsekvent nu, Magnus? Visst är det ett problem för SSU att anställda lägger upp pedofilbilder av Reinfeldt på sina bloggar! Inte för att man inte får göra vad man vill på sin blogg - men kanske för att det inte är förenligt med arbetet. I annat fall kan Du lika gärna säga att Mats Lindström var fri att skicka vilka mail han vill som privatperson och att han borde fått behålla jobbet. Det gjorde Du inte, Du intog direkt motsatt ståndpunkt! Vad anser Du vara skillnaden?
Joakim, nyckelmeningen är: “Vill partiet sedan utesluta mig för något som står här så är väl det ok.”
Faktum är att om partiet kräver att jag som partimedlem inordnar min blogg i någon slags partipolicy så lämnar jag hellre partiet.
Kanske är det ett problem för SSU att ha anställda som lägger upp bilder som ogillas. Men som publicist får man faktiskt vara beredd att stå för det man gör. Det största problemet med den bloggen var väl att den var anonym. Gömmer man sig inte bakom anonymiteten blir det tydligare.
När det gäller förtalsmejlen som skickades ut från partiets server är min ståndpunkt enkel. Partiet ska inte hålla på med sånt. Det har partiet gjort nu eftersom det skickades därifrån. Den som gjort det får ta ansvaret. Personligt ansvar är fina grejor.
Fast Magnus, nu gäller det väl inte att inordna alla eventuella s-sympatisörer som bloggar? Det handlar om en anställd! Och där gäller samma sak som i Lindströmfallet, en anställd som bloggar på arbetstid (och normalt har man ju oreglerad sådan) måste ses som en representant för partiet.
Jag tror det handlar om förutsägbarhet och rättssäkerhet. Om det parti Du är medlem i, och kanske arbetar för, vil utesluta eller säga upp Dig för något Du skrivit på Din blogg så bör de i god tid ha informerat Dig om att det stod i strid med partiets värderingar. Då måste det finnas regler för det. Så länge det inte finns regler kan Du inte bryta mot dem och då kan Du som jag ser det inte heller straffas för det genom t.ex. en uteslutning.
Nej, debatten i P1-morgon handlade om hur partierna skulle kunna hålla ordning på sina sympatisanters bloggar.
Jag vägrar tillstå att denna publikation på något sätt skulle vara bunden till ett parti. Trots att jag är medlem i (s) och till och från arbetar åt partiet. Jag är också medlem i en dykklubb, en båtklubb och flera andra sällskap. De har heller inga anspråk på att få styra denna bloggs innehåll. Sossarnas eventuella etiska regler för bloggningar berör mig lika mycket som moderaternas.
Läs allra längst ner på denna sida. Det gäller.
Om det gäller alla sympatisörer håller jag med Dig. När det gäller anställda och förtroendevalda tycker jag andra saker gäller. Som anställd av ett parti eller förtroendevald för detta är man normalt för sin tjänst tvungen att följa en partilinje. Och då är det också rimligt att man får veta vad denna partilinje innebär i förväg.
Även människor anställda i ett parti är privatpersoner. Det är sant, jag lovar Jocke.
Ja, det är de kanske. Men personer i anställning är inte alltid fria att diskutera vad som helst. Svenska diplomater uttalar sig inte om vilken regering de vill se i höst. Inte för att de saknar uppfattning utan för att det skapar lojalitetskonflikter. Och en sosse politiskt anställd på RK 2003 bör rimligen avhålla sig för att argumentera mot euroanslutning, en sosse anställd på landstinget bör inte kritisera sjukvårdspolitiken etc. etc. Det är illojalt mot arbetsgivaren. Naturligtvis kan de avsluta sin anställning om de så önskar och är då naturligtvis fria att tycka vad de vill. Får en homofobisk präst i Sv. Kyrkan blogga om det?
Ja, jag tycker att folk får blogga om vad som helst. Min poäng är just den att man behöver förstå att man har ett personligt ansvar när man publicerar. Det behövs ingen katalog med etiska regler om man är beredd att ta ansvaret för det man skriver.
“till och från arbetar åt partiet.” Exakt när är det från?
Mestadels av dygnet är jag alldeles min egen. På teorietisk basis lånar jag bara ut min kropp och själ 40 timmar i veckan mot bra betalning.
40 timmar. Är inte det i mesigaste laget?
Om jag ska ta ansvar för vad jag skriver - och framförallt om någon annan ska kunna utöva sanktioner mot mig i form av uppsagd anställning eller liknande - så vill jag gärna ha väldigt klart för mig exakt var gränsen går. Är det OK att skriva “Magnus Ljungqvist är en ful apa” eller är det oetiskt? Och är det lika oetiskt att konstatera att Du är en apa utan att fälla omdömen om utseendet? Om min anställning eller mina politiska uppdrag hänger på det vill jag gärna veta - INNAN jag skriver.
Och om ingen sådan regelbok finns är du då omöjlig att säga upp? Det är ju trams. Om det står att du inte får kalla mig ful apa men väljer att istället kalla mig vidrig stekel, är du fri från ansvar då?
Personligt ansvar och etik finns inte att hitta lagböcker och regelsamlingar, det förväntas du ha lärt dig ändå.
“Personligt ansvar” är väl något jag tar själv. Jag måste ta ansvar för om jag sårar eller förleder någon. Frågan här är väl om min arbetsgivare eller det parti jag är med i har rätt att utdöma sanktioner GODTYCKLIGT i efterhand.
Gudrun Schyman tvingades avgå som (v)-ledare efter att ha försökt undanhålla skatt. Att undanhålla skatt är ett brott - som hon visserligen aldrig dömts för i domstol - MEN tilldömts skattetillägg (vilket på intet sätt fordrar uppsåt). Det är nog rimligt, eller var i alla fall i det fallet. Men är påfört skattetillägg en rimlig grund för uppsägning av t.ex. en vänsterpartistisk partifunktionär? Jag tror många skulle bli betydligt försiktigare med sina deklarationer i sådana fall.
Men Alf Svensson har sagt att han inte tycker att hans efterträdare kan vara otrogen. Det finns inget lagrum som förbjuder det. Samtidigt har Svensson en poäng i att den som ljuger för sin hustru knappast kan förtjäna förtroende av andra i andra frågor. Men vore det t.ex. rimligt av (kd) att avskeda en funktionär som är otrogen? Borde denne ha insett att det kunde kosta honom jobbet - utan att någon talade om det för honom? Ryms det inom vad som kan anses vara grund för skälig uppsägning i lagens mening?
OM man ska ställa krav på en “högre moral” av anställda och förtroendevalda än lagen kräver så tycker jag att det är rimligt att man klargör åtminstone inom vissa ramar vad som är rimligt, så att ALLA vet det. Därmed är naturligtivs inte sagt att man nödvändigtvis ska testa alla gränser man kan.
Jag har nog inte samma formalistiska krav som du när det gäller moraliskt förhållande gentemot arbetgivaren. Men detta är ju i alla fall långt borta från vad debatten bör handla om.
Här bedriver jag en blogg som privatperson. Jag har friskrivit min arbetsgivare från allt ansvar (läs längst ner på sidan). Här gäller således mina etiska regler. Skulle någon organisation jag är medlem i eller arbetar för ha problem med det får de göra sig av med mig. Denna blogg kommer inte att anpassa sig. Här gäller publish and be damned.
Joakim, detta är inte helt korrekt. Gudrun S vidgick skattebrottet och accepterade påföljden. Iom detta behövde hon inte dömas (av domstol) för brottet.
Att hennes uppsåt varit egen ekonomisk vinning torde vara uppenbart för samtliga, det låg en del målmedvet arbete bakom hennes deklarationsbilagor. Även att hon inte ville betala för sin 50-års fest som partiet la ut för trots påstötanden handlade om snikenhet, och kalkyl av att hon ‘nog’ kunde komma undan. Hennes bortförklaringar om att någon ‘anonym’ skötte deklarationerna åt henner luktade också unket tycker jag.
Läs mer här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=198427
Magnus,
Ditt moraliska förhållningssätt till Din arbetsgivare får Du ha hur informellt som helst. Vill arbetsgivaren säga upp Dig bör de uppfylla rimliga krav på “skälig grund”. Eller tycker Du att företag och organisationer ska få sparka eller utesluta folk hur som helst på grun av vad de skriver på sina bloggar?
För övrigt är det naturligtvis möjligt för Dig att ignorera formella etiska riktlinjer också och ta konsekvenserna av det. Men då vet Du om dem i förväg.
Jonas,
Gudrun vidgick aktsamhetsunderlåtenhet, hon har aldrig erkänt att hon hade som uppsåt att berika sig själv. Du må tycka att det är självklart och att hennes ursäkter är “unkna” (det är väl för övrigt inte ovanligt att man låter någon annan sköta sin deklaration?), men det är aldrig fastställt i domstol och Gudrun har därför samma rätt som alla andra att betraktas som oskyldig.
Men du är fortfarande fast i det där att sossarna skulle ha någon slags rätt att skriva etiska riktilinjer för min blogg. Det har de inte. Mitt medlemskap i (s) är inte en uppsägning av mina medborgerliga rättigheter.
Nej, inte för DIN blogg. För vad som är acceptabelt på bloggar som skrivs av medlemmar, funktionärer eller förtroendevalda! Om Du väljer att skita i det och blir utesluten, avskedad etc. etc. så är det väl Din ensak. Min Du ska veta i förväg vad som gäller, det ska inte komma som någon slags eftertanke från partiets sida!
Ja, men det blir ju för min blogg, och det accepterar jag inte. Etik låter sig inte sammanfattas i en regelsamling Jocke. Det skulle bara bli till skada. För enskilda och för debatten.