Ditt moraliska förhållningssätt till Din arbetsgivare får Du ha hur informellt som helst. Vill arbetsgivaren säga upp Dig bör de uppfylla rimliga krav på ”skälig grund”. Eller tycker Du att företag och organisationer ska få sparka eller utesluta folk hur som helst på grun av vad de skriver på sina bloggar?

För övrigt är det naturligtvis möjligt för Dig att ignorera formella etiska riktlinjer också och ta konsekvenserna av det. Men då vet Du om dem i förväg.

Jonas,

Gudrun vidgick aktsamhetsunderlåtenhet, hon har aldrig erkänt att hon hade som uppsåt att berika sig själv. Du må tycka att det är självklart och att hennes ursäkter är ”unkna” (det är väl för övrigt inte ovanligt att man låter någon annan sköta sin deklaration?), men det är aldrig fastställt i domstol och Gudrun har därför samma rätt som alla andra att betraktas som oskyldig.

Att hennes uppsåt varit egen ekonomisk vinning torde vara uppenbart för samtliga, det låg en del målmedvet arbete bakom hennes deklarationsbilagor. Även att hon inte ville betala för sin 50-års fest som partiet la ut för trots påstötanden handlade om snikenhet, och kalkyl av att hon ‘nog’ kunde komma undan. Hennes bortförklaringar om att någon ‘anonym’ skötte deklarationerna åt henner luktade också unket tycker jag.

Läs mer här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=198427

Här bedriver jag en blogg som privatperson. Jag har friskrivit min arbetsgivare från allt ansvar (läs längst ner på sidan). Här gäller således mina etiska regler. Skulle någon organisation jag är medlem i eller arbetar för ha problem med det får de göra sig av med mig. Denna blogg kommer inte att anpassa sig. Här gäller publish and be damned.

Gudrun Schyman tvingades avgå som (v)-ledare efter att ha försökt undanhålla skatt. Att undanhålla skatt är ett brott – som hon visserligen aldrig dömts för i domstol – MEN tilldömts skattetillägg (vilket på intet sätt fordrar uppsåt). Det är nog rimligt, eller var i alla fall i det fallet. Men är påfört skattetillägg en rimlig grund för uppsägning av t.ex. en vänsterpartistisk partifunktionär? Jag tror många skulle bli betydligt försiktigare med sina deklarationer i sådana fall.

Men Alf Svensson har sagt att han inte tycker att hans efterträdare kan vara otrogen. Det finns inget lagrum som förbjuder det. Samtidigt har Svensson en poäng i att den som ljuger för sin hustru knappast kan förtjäna förtroende av andra i andra frågor. Men vore det t.ex. rimligt av (kd) att avskeda en funktionär som är otrogen? Borde denne ha insett att det kunde kosta honom jobbet – utan att någon talade om det för honom? Ryms det inom vad som kan anses vara grund för skälig uppsägning i lagens mening?

OM man ska ställa krav på en ”högre moral” av anställda och förtroendevalda än lagen kräver så tycker jag att det är rimligt att man klargör åtminstone inom vissa ramar vad som är rimligt, så att ALLA vet det. Därmed är naturligtivs inte sagt att man nödvändigtvis ska testa alla gränser man kan.

Personligt ansvar och etik finns inte att hitta lagböcker och regelsamlingar, det förväntas du ha lärt dig ändå.