Debatten om Systembolaget och fri införsel av öl, vin och sprit tar ofta sin utgångspunkt i en debatt om Frihet. Många är de svenskar som tycker att rätten att köpa billig alkohol är ett viktigt uttryck för frihetsgraden i samhället. Och visst är det så. Systembolaget begränsar vår tillgång till alkohol och friheten att köpa den så billigt som möjligt.
Franska revolutionens tre paroller: Frihet, Jämlikhet, Broderskap ligger till grund för det humanistiska förhållningssättet. Men de är inte egna stoheter, de hör ihop och är inbördes begränsande. Friheten och Jämlikheten begränsar varandra på ett tydligt sätt. Broderskapet eller Solidariteten kräver både Frihet och Jämlikhet för att fungera, men begränsar samtidigt båda.
Systembolaget är ett uttryck för Solidaritet. Vi vet att alkoholen åstadkommer stora skador på människor och på egendom. Vi kan genom att begränsa och fördyra alkoholen minska dess skadeverkningar och därigenom också dela på kostnaderna för alkoholskadorna. Det gynnas enskilda och samhället av, på bekostnad av vår individuella Frihet.
Låter vi frihetsbegreppet bli det allenarådande för vilken samhällsmodell vi har blir priset högt och paradoxen är att friheten begränsar sig själv. Frihet från alkoholrealterat våld, frihet från alkoholism, frihet från rattfylla med dödlig utgång är också något som ska räknas in. Kostnaden för att strunta i Solidariteten är höga.
Andra intressanta bloggar om: Systembolaget, Frihet, Solidaritet, alkohol, politik
Få som man vill, eller åka på utflykt med kompisarna - vilket är egentligen viktigast för de borgerliga partierna? Det är inte lätt att reda ut. Centerpartiet gjorde upp med regeringen om energipolitiken i förra veckan, folkpartiet har gått samman med regeringen i en rad frågor på rättsområdet. Folkpartiet skäller på Centern för energiuppgörelsen, Centern skäller på Folkpartiet för rättsuppgörelsen.
Det blir allt tydligare att Alliansen är en konstruktion för att komma åt regeringsmakten, för ett gemensamt politiskt program saknas.
Prästens lilla kråka
skulle ut å åka
ingen hade han som körde
å en slank han hit
å en slank han dit
å en slank han ner i diket
Idag presenterar DN en ny Temo-undersökning. Avstånden mellan blocken ökar med 1,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. Det får DN att presentera följande rubrik på sin hemsida:
Förändringarna i väljaropinionen är i undersökningen måttliga. Alla förändringar ligger inom felmarginalen. Samarbetspartierna tappar 0,7 procentenheter, de borgerliga vinner 0,4. Läget inför valet är alltså tämligen oförändrat, utom möjligen att DN nu bestämt sig för att i sin rubriksättning vara en borgerlig pamflett.
21 procent av väljarna är fortfarande osäkra och har inte bestämt sig för vilket parti de ska rösta på i höst enligt Temo. Det gör ju att valet fortfarande måste betraktas som en mycket öppen fråga. De nya partierna med ambitioner att nå riksdagen, junilistan, feministiskt initiativ och sjukvårdspartiet har knappt skapat krusningar på ytan i den svenska opinionen. Tillsammans samlar gruppen “Övriga partier” 3,1 procent av väljarkåren, en lika stor andel som i förra valet röstade på andra partier än de som nådde riksdagen.
Almedalsveckan är ett fantastiskt världsunikt fenomen. Blandningen av opinionsbildare från alla håll som möts en vecka i juli varje år. Detta har jag och Jonas Morian bestämt oss för att fira genom att starta en gemensam blogg - Almedalsbloggen.se.
Det är ett roligt experiment, vi ska försöka åstadkomma en journalistisk produkt som vi hoppas kan ge de som är intresserade av politik och opinionsbildning lite insikter i vad som sker där borta i Visby. Lite skvaller, roliga bilder å sånt ska vi nog också klara av att leverera.
Både Jonas och jag är ju socialdemokrater, men almedalsbloggen är inte tänkt som en partsinlaga. Självklart kommer våra värderingar färga det vi skriver, så är det ju för alla, men tanken är att vi ska rapportera så brett och öppet som möjligt.
Sätt ett bokmärke på Almedalsbloggen och följ med till Visby, det kommer att bli skitkul!
Det offentliga samtalet i Sverige är så offantligt tråkigt idag så att det kan utlösa depression att läsa en tidning. Det senaste inslaget i jakten på det totalt intetsägande är de 42 direktörerna som idag kommer ut med att de är kränkta av LO:s kampanj för kollektivavtal. Ja men, va fan är detta?
Får man skämta i ett offentligt samtal? Får man driva med sina motståndare? Svaret, det politiskt korrekta, är: Nej. Ingenting är roligt, allting är kränkande. Men om det offentliga samtalet stelnar till den humorlösa gegga då kommer alla aktörer söka sig till andra arenor. Och det är inte utan att man förstår lockelsen i Alexanders Bards Elitlista.
Offentliga personer som sticker ut ska omedelbart avrättas offentligt. Personer som Jan O Karlsson som ju faktiskt var rolig och tydlig får inte rum i politiken. Moderata samlingspartiet som tidigare hade som strategi att sticka ut lite i debatten har nu under Reinfeldt slipat av varje vass kant.
Om varje försök till att föra in humor och satir i debatten ska krossas kommer det bli vanligare och vanligare med den tragiska anonyma satir där avsändaren gömmer sig. Vi skulle verkligen inte må dåligt av att ha lite vassare debatter av personer som vågar stå för det som bits och rivs.
Tråkigt och tragiskt är klimatet och jag känner mig personligen kränkt av att svensk offentlighet befolkas av så många humorlösa tråkmånsar.
Andra intressanta bloggar om: humor, politik, debatt, satir
Unga nazister ska inte få betyg i samhällskunskap, det har man betämt på högstadiet i Ytterbyskolan i Kungälv. Nazism och rasism rimmar inte med skolans grundvärderingar och därmed bör eleverna underkännas. Resonemanget är så halsbrytande baklänges så man kan bli mörkrädd. Det är inte med intolerans demokratin bör försvaras. Om Ytterbyskolans ledning inte inser detta är det de som bör få underkänt.
När vi försvarar den toleranta demokratin med intolerans förlorar demokratin sin trovärdighet. Just toleransen och acceptansen av att vi alla är olika och tycker olika är demokratins styrka och svaghet. Men lika lite som jag tror att det går att bomba länder till demokrati, lika lite tror jag att skolan lyckas i sin intention att utrota nazism och rasism genom att skapa ett större utanförskap för 13-, 14- och 15-åringar.
Den enda signalen det ger är att demokraterna är desperata och inte tror på sina egna värderingar.
Andra intressanta bloggar om: demokrati, skola, rasism, nazism, tolerans, utbildning, Ytterbyskolan
Ok, egentligen tycker jag inte man ska skriva när man är sur. Speciellt inte när det man är sur på kan karaktäriseras som småttigheter, men ibland är varat ett oändlig räcka små irritationsmoment och det bör också få sin berättelse.
I morse gick jag upp, tog på mig morgonrocken och gick ut till brevlådan för att hämta morgontidningarna. Bara en låg i lådan. Det är som om tidningsbudet vägrar tro på att jag prenumererar på två mogontidningar och slumpmässigt väljer ut vilken jag ska få idag. Varför kan jag inte få båda tidningarna? Är det för mycket att begära?
Sen åkte jag till jobbet, försenad. Eftersom jag varit sjuk över helgen och igår hade jag glömt att ställa om väckarklockan till sommartid. Sommartid är när EU stjäl en timmas sovmorgon för att lämna tillbka den sju månader senare kraftigt nedbantad.
Alltså, stressad som ett rådjur under jaktsäsong for jag tunnelbanan in till arbetsplatsen. Jag går genom spärrarnas vändkors vid min slutdestination och…A j j ä v l a r! Vändkorset vägrar snurra och korsets tvärbalk håller på att knäcka mina fingrar och åstadkommer ett stort blåmärke över ena låret.
Vad är det för ena dårar som infört en fotocellspärr på vändkorsen som gör att om man inte går i rollatortempo så slår man sig fördärvad? Vad är poängen? Den som utvecklade denna idé måste vara samma sadist som utvecklat de elektroniska skjutdörrarna som går så långsamt att man smäller in i dörrarna som vore man Papphammar själv.
På jobbet har hittills allting fungerat hyfsat. Jag funderar på att söka asyl här på kontoret från verklighetens grymma förföljelser.
Ett fängelse vill neka en dömd våldtäktsman rätten att ha porrtidningar. Det rimmar dåligt med hans terapi menade man och beslagtog porren. Fången överklagade och vann. Det var bra.
Det är inte så att man förlorar alla sina rättigheter när man blir frihetsberövad. Bara att förlora rätten att fritt röra sig är ett stort ingrepp. Men rösträtt, åsiktfrihet och informationsfrihet ska man få behålla. En dömd människa är fortfarande en människa.
Jag förstår moralpanikens rötter: En sexualförbrytare som läser porr! Ja, det förstår man ju hur illa det kan gå.
Men då har man inte förstått mycket. Om porr uppmuntrar till sexualförbrytelser, då är det väl tillgången till porr i samhället som bör minskas, eller? Tillåter vi porr, vilket jag tycker att vi ska göra, får vi lov att acceptera att porren läses också på fängelser.
Det är bra att våldtäktsmannen i exemplet får terapi. En bra utgångpunkt för den terapin skulle väl vara att diskutera den vansinnigt skeva bild som ges av kvinnor och sexualitet i pornografin?
Andra intressanta bloggar om: porr, våldtäkt, fängelse, yttrandefrihet, informationsfrihet, moralpanik
Tydligen är stämningen låg på DN, Ingrid Carlbergs arbetsplats. Carlberg har precis beviljats friår från jobbet, men det som upprör är tydligen att hon är finansministerns fru. En anonym medarbetare säger till Expressen:
Eftersom hon är gift med den hon är gift med, är hennes friår utmanande och stötande.
Jag har svårt att acceptera det resonemanget. När vi har lagar och regler måste de väl gälla lika för alla, oavsett vem man är gift med. Den tiden måste väl ändå vara förbi då fruar betraktades som bihang till sina män? Man får utgå ifrån att Ingrid Carlberg ansökt om friår utifrån helt egna avväganden.
Däremot är friårsreformen som sådan frånstötande och jag skulle vara den första som hurrar för dess avskaffande. Det har jag skrivit mer om här.
Ja, jag hade rätt i att jag hade fel. Det blev inget av de namn jag spekulerade i vilket jag förstås hade gissat. 
Men Jan Eliasson är ett mycket bra val av utrikesminister. Han har tunga diplomatiska erfarenheter, och anledningen till att att han inte fanns med i mina spekulationer var att jag inte trodde han skulle kunna lockas hem från FN.
Nu får han möjlighet att fortsätta sitt uppdrag som ordförande i FN:s generalförsamling med ett starkt stöd av Carin Jämtin som biträdande utrikesminister. Det är en bra lösning för utrikesfrågorna. Jag hoppas att Eliasson klarar av att på ett bättre sätt än Laila Freivalds få Sveriges röst att höras.
Andra intressanta bloggar om: utrikesminister, Jan Eliasson, utrikespolitik, regeringen
