Magnus tankar

“Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle…”, “i det mångkulturella samhället måste vi…”, “…resultatet av det multikulturella samhället är…” Över allt hör man det. Politiker och journalister slänger sig med mångkulturellt och multikulturellt som vore det en självklarhet. Sverige är multikulturellt. Men det är skitsnack. Sverige är ett unikulturellt samhälle, med ett folk som gillar utländsk mat.

I P1-morgon hörde jag det senast. I en intervju om rapporten om svenskarnas antisemitism började journalisten sin fråga med påståendet att Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Men vad menade han med det?

I ett mångkulturellt samhälle blir kulturerna en smältdegel. Religioner, kulturmönster, riter, föreställningar bryts mot varandra och påverkar varandra. Så är det inte i Sverige. Här har vi en kultur, den svenska. I några förorter i storstadsområdena bryts nya kulturer med varandra, men inte med den svenska.

Just nu är det fasta i den kristna kalendern. Hur har de otaliga muslimernas firande av ramadan påverkat vår syn på fastan? Inte alls. Det är väl konstigt. I min lunchresturang på jobbet serverade de fläskfilé på eid-al-fitr.

Vi svenskar omhuldar gärna myten om det mångkulturella samhället, vi äter vår pizza, kebab, sushi och går på den chica libanesiska resturangen. Men det vi gör är att bygga upp ett mytkulturellt samhälle, och det är precis raka motsatsen.

Andra intressanta bloggar om: mångkulturellt samhälle, svenskar, Sverige