Jag har ingen möjlighet att bedöma vad som är sant eller inte om turerna kring Lars Danielsson. Det antar jag att det är mycket få, om ens någon, som har. Problemet med oss människor är ju att vi inte är datorer, vi registrerar inte allt, vi glömmer och förtränger. Det är något vi accepterar hos oss själva men inte hos andra och framför allt inte hos kändisar.

Men ställ frågan till dig själv, vad gjorde du senast du fyllde år? Vilka ringde? När? Vilka presenter fick du? Vilka ringde du? Var du på jobbet? När? Vad gjorde du där?  Du kommer upptäcka att du har märkbara minnesluckor. För så är det.

Med detta inte sagt att det inte är intressant att försöka få klarhet i vad som hänt, det är det. Men en liten känsla för att det kanske inte går bör man nog bära med sig.

Nog om det. Aftonbladet har igår utnämnt mig till en av ”huvudaktörerna” i bloggkriget. Det är jag verkligen inte. Jag har inte skrivit något om detta. Vad jag däremot gjort är att jag sagt ifrån när Johan Jakobsson försökt kasta skit på mig i ett desperat försök att få fokus att skifta bort från bloggar med folkpartistämpel.

Delvis har han förstås lyckats efter som du läser detta, men framför allt har han lyckats att visa att han är en person med mycket låg moralhalt. Han hoppar felaktigt på en okänd bloggare och har, när det påtalas för honom, inte resningen att be om ursäkt. Han är ett vandrande tecken på ett uselt debattklimat.

När han ber mig om ursäkt kommer han att få den. Jag är inte långsint. Jag bara hoppas att han och andra lär sig något av detta, annars finns det inte mycket hopp för en någorlunda ren valrörelse.

Bloggar etiketter: Politik