I dagens Expressen försöker sig Cecilia Garme på att steg för steg redovisa hur nyheten om Lars Danielsson och bloggarna blev en nyhet. Detta gör hon med hjälp av besöksstatistik från några inblandade bloggar. Det är riktigt spännande läsning. Och därutöver är det en stor kulturrevolution när medierna börjar beskriva hur de påverkas av andra aktörer.
Men det finns ett viktigt aber i den redovisning hon gör och hänger upp sina slutsatser på och det är att hon saknar täckning för flera påståenden. Någon på socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68 läste Ingerös blogg samma dag som han först publicerade ryktena. Så här skriver Garme om Ulvskogs utspel mot Leijonborg:
Vad hon inte sa var att partiet känt till bloggarna i tre månader – utan att en enda gång ringa till Leijonborg och be honom ta sexbloggarna i upptuktelse. I stället godtog Marita Ulvskog att två av regeringskansliets tjänstemän smutskastades av identifierbara bloggare – för att kunna spara ammunitionen till rätt tidpunkt.
Stämmer det? Nja, om detta vet vi inget. Det vi vet är att någon på partihögkvarteret läste Ingerös blogg den dagen men betyder det att Ulvskog visste om det? Nä, riktigt så säker på det ska man nog inte vara. Det jobbar en så där 100 personer på 68:an, där sitter en arbetarekommun, AiP Media och några andra organisationer. Det är nog inte alls säkert att bara för att någon läst en skvallrig folkpartiblogg så vet Ulvskog om det. Mitt intryck av henne är inte att hon har djupa kunskaper om bloggar och den nya mediabilden om man säger så. Här bör man alltså läsa Garmes artikel med en stor nypa källkritik redo.
Däremot kan man vara ganska säker på att utspelet skedde med någon typ av planering. Min slutsats kring detta bygger egentligen på något helt annat, nämligen de så kallade varulvsbilderna som Fredrik Reinfeldt blev utsatt för och mäkta upprörd över i vintras. Det är bara det att jag såg honom ta emot vykort med samma bilder redan sommaren innan i Almedalen. Han valde att vänta med sin indignation till ett lämpligare tillfälle. Och jag tror inte att några politiker eller kommunikatörer egentligen gör på något annat sätt. Tajming är allt!
Jag som blev föremål för Folkpartiets motspinn och ett lögnaktigt påstående av deras partisekreterare kollade också min statistik dagen för affärens briserande och såg att det mellan klockan 07.35 och 07.42 trillade in några träffar från riksdagens kansli där någon sökt på Danielsson och blogg. Det var med all säkerhet personal hos folkpartiet som letade efter något att reflektera bort den pinsamma affären med.
Med hjälp av besöksstatistik från bloggar och andra internetsajter kommer nyheters framväxt att kunna tydliggöras. Och det är inte alls dålig journalistik som på detta sätt pressats fram av bloggosfären. Lite genomskinlighet skadar verkligen inte och jag hoppas på att denna så- funkar- det- hos- spinndoktorerna- och- journalisterna- redovisning ska bli vanlig. Helt ointressant torde det inte vara att granska hur nyheten om mejl-mannen och förföljelsen av Reinfeldt blev till. Precis på samma sätt är min gissning.
[tags]journalistik, media, bloggosfären, Lars Danielsson, folkpartiet, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, socialdemokraterna, Ulvskog[/tags]
Allvarligt… det är nog bara socialdemokrater med väldigt naiv syn på partiet som inte tror att Ulvskog fick reda på vad som stod i bloggen… oavsett vem som läste den från 68:an lär det ju i det närmaste klassas som yrkesfel att inte rapportera en sån här sak vidare uppåt…
Bloggarnas betydelse har nog överskattats en hel del. Jag delar magnus uppfattning att inget tyder på att detta skulle rapporterats till ledningen. Då skulle antalet träffar på kansliet blivit mycket fler. Jag tror (ren spekulation) att man också på partihögkvarteret nåddes av ryktet denna dag i februari. Man behöver ju inte ha särskilt god fantasi för att föreställa sig hur en partiarbetare reagerar på en sådan nyhet. För honom/henne finns ju ingen information om att ryktet inte skulle vara sant. Han pratar med en kollega och skickar ett mail till en kompis på regeringskansliet – ”har du hört att……”
Det är inte heller det första man gör att konfrontera personer med kärleksrykten. I en partiarbetares värld skulle det faktiskt kunna vara sant. Det var nog mer än en som tisslade och tasslade när Danielsson-Eduards satte sig i regeringsplanet. Väl medvetna om ryktet.
Sedan är det ju så i denna märkliga såpa att det enda vi vet är att det funnits ett rykte om en affär mellan LD och HE samt att dessa båda dementerat detta. Vi vet inget om det verkligen funnits någon affär. Ytterst få individer brukar välja att hantera sådana ryktena på annat sätt än att förneka. Om man nu inte tänkt sig ett liv tillsammans förstås.
Nä N|., jag är ledsen men din känsla för hur det funkar inom sossarna är lika stor som min känsla för golf – obefintlig. Möjligtvis är det ett yrkesfel att inte rapportera såna här misstag hos motståndarna uppåt, ändå vill jag påstå att det är sällan det händer.
De som läser bloggar genom partiets servrar är nog mer sannolikt personer som inte har direktkontakt med Ulvskog och eftersom (s) är ett ganska hierarkiskt parti så finns det ett rejält motstånd mot att skicka saker uppåt.
Well. Nu råkar jag ha en rätt rejäl insyn i hur det faktiskt går till hos sossarna då jag har ett antal kompisar långt upp i hierarkin, deltagit i partiarbete liksom att jag numera jobbar en hel del med PR.
Uppenbart har mao socialdemokraterna ett stort problem om de anställda inte inpräntats att skicka vidare rykten och liknande som kan skada partiet eller som kan användas mot motståndarna.
Ja, kanske är det ett problem om man betraktar partiarbete och partiarbetare som robotar. Jag till exempel läser många många bloggar varje dag, där frodas uppslag som skulle kunna användas mot (s) och/eller andra partier. Inte en enda grej har jag skickat upp till Ulvskog. Och då har jag ändå jobbat med omvärldsbevakning, press och PR i över ett decennium.
Så varför inte? Jo, därför att politiken i första hand följer sin egen dagordning. Skulle hundratals bloggläsande partianställda börja rapportera sina iaktagelser till Ulvskog så skulle hon drunkna och det som faktiskt är viktigt i politiken – att förändra samhället dit du vill – skulle bli sekundärt.
NJ: Om det ändå varit så lätt att arbeta med PR och opinionsbildning. Konsten är att lyssna och utvärdera. Vissa rykten är början på något andra inte. I det här fallet var både kärlekshistorien och folkpartispåret tämligen ointressanta. Det man kan kritisera Ulvskog för var att hon satte fart på folkpartiryktet. Det var inte smart och jag tror säkert att hon gjorde det i hastigt mod. Resultatet av PR-arbetet mäter man när allt har satt sig och då tror jag att Ulvskog nog tycker att det där med folkpartisterna var lite under hennes värdighet.