Girigheten hos några av näringslivets höjdare har fått ett pris de senaste dagarna. I Stockholms tingrätt har Lars-Erik Pettersson dömts till två års fängelse för trolöshet mot huvudman för att han höjt taket i sitt eget bonusprogram. I USA har Enrondirektörerna Kenneth Lay och Jeffrey Skilling dömts till långa fängelsestraff för bedrägeri.
Det finns alltså en gräns för vad som tolereras även av rika direktörer i Sverige och USA och det är ett välkommet besked. Det moderna näringslivet är inte uppbyggt på de stora kapitalisternas egna förmögenheter utan bärs upp av löntagarnas sparpengar. Dessa sparpengar samlas i pensionsfonder som exempelvis Skandia förvaltar. När Pettersson är trolös så är det således hundratusentals pensionsbetalare han dragit vid näsan.
Med en stor portion tur kan kanske efterspelet av dessa girigbukars manövrerande leda till en välbehövlig debatt om det ansvar näringslivet har där de på befolkningens uppdrag förvaltar stora förmögenheter. Uppdrag granskning visade tydligt på hur våra stora pensionsförvaltare lierar sig med näringslivets toppar för höga bonusprogram och hur liten hänsyn som visas till pensionsspararnas uppfattningar i frågor om hur företagen ska styras. Trots att det är pensionsspararnas röster som har majoritet på bolagsstämmorna.
I näringslivet finns ett gigantiskt demokratiskt underskott, usel ansvarsutkrävning, kollegialt ryggdunkande. Är månne tiden inne för en ny diskussion om hur detta kan rättas till. Ekonomisk demokrati, någon?
[tags]näringslivet, direktörslöner, brott, straff, ekonomisk demokrati, demokrati, Skandia, Lars-Erik Pettersson, Enron[/tags]
Det var inte många rätt där inte:
1. Det är inte pensionpengar som tagits till bonusarna utan Skandias ege kapital. Det är således ägarnas pengar.
2. Borttagande av taket som resulterat i fängelsedomen har inte gett Petersson en enda krona själv. Pengarna har främst gått till direktörer i de utländska dotterbolagen.
3. Beslutet om bonusarna fattades av Skandias styrelse för att öka bolagets värde. Så har också skett. Ägarna har således fått betalt med ränta. Inga pengar är således försvunna om du nu inte tycker att löner generellt sett är försvunna.
4. Rättsprocessen handlade om ett bonustak under ett av flera år då bonusprogram beslutades av styrelsen
Du får tycka vad du vill om att Skandia ger sina direktörer jättebelopp. Jag tycker själv att det är stötande. Men man kan ju försöka hålla isär begreppen. Det ger ju inte mycket att smutskasta och peka på fel person. Vill du diskutera bonus och deras storlekar är det styrelsen och bolagsstämman som är rätt forum. Så har också skett.
Problemet är ju att det är mycket få, för att inte säga ingen, av de som förvaltar de pensionspengar jag har i Skandia som frågar vad jag tycker.
Det är nog så att de fått direktiv att inte nämna skandalen. Din poäng är att Skandias ägare och styrelse kan betala ut de bonusar de vill, men kunderna/allmänheten blir självklart påverkade när bonusarna blir så enorma. Det måste ju verka stötande för vem som helst. Jag tror också att Skandias strategi att utpeka Petersson som ansvarig valdes just för att komma undan frågan om alla bonusar inom företaget som det inte lyfts tak ifrån. De har man ju beslutat och de beloppen är över en miljard. Typiskt att svenska media sväljer en så genomskinlig idé.
Nu är det ju dessvärre så att de som förvaltar våra pensions- och försäkringspengar (se uppdrag granskning) röstar ja för utdelandet av fantasilöner och fantasibonusar, fullt lagliga sådana. Dessa personer är lika mycket värda klander som direktörerna själva.