Det är något märkligt med socialdemokraternas förhållande till bostadsrätter. På något sätt har man målat in sig i ett rejält hörn när det gäller bostadspolitiken och följden blir ständigt dessa märkliga ”skandaler” när socialdemokrater är inblandade i bostadsrättsombildningar. Nu senast Lars-Erik Lövdén.
Jag minns hur glad jag blev i samband med de skriverierna när Laila Freivalds fick avgå. Aftonbladet nosade då reda på att också Maj-Britt Theorin hade varit med om en ombildning av en privat hyresrätt till en bostadsrätt, men Maj-Britt Theorin vägrade låta sig infångas av medialogiken. Stolt meddelade hon reportern att hon minsann kämpat i 23 år med att få fastigheten ombildad till bostadsrätt, och sedan föll den storyn ihop som ett korthus.
Det är en fin gammal tradition i arbetar- och hyresrättsrörelsen att slåss för att få förvalta boendet gemensamt. Det finns ett stort värde i detta och det är också bakgrunden till HSB:s existens. Hur tappades denna tradition bort? Vad är det som gör att sossar nu per automatik förknippas med något slags bostadsrättsmotstånd.
Jag kan se tre samverkande orsaker:
1. Borgarnas och särskilt moderaternas vilja att sälja ut allmännyttiga hyreslägenheter till underpris i storstäderna. Att sälja ut framförallt innerstädernas hyreslägenheter till vrakpris ledde till stora spekulationsvinster, där vissa personer drog rejäla vinstlotter. Detta har ju också lett till att det nu inte finns så många andra upplåtelseformer än bostadsrätter i innerstäderna, det gör att de som inte har pengar till insatser har svårt att konkurrera och är hänvisade till förorterna. Det är en politik som går helt emot en socialdemokratisk bostadspolitik.
2. Motståndet, mot lotteripolitiken ovan, har lett till att många sossar instinktivt tycker illa om bostadsrätter. Bostadsrätter förknippas inte med gemensam förvaltning utan spekulation i priser på lägenheter.
3. Tendensen att politiker hela tiden ska göra pudlas och avbön på bara knän när de ifrågasätts av medierna gör att istället för att få en diskussion om sakfrågorna så handlar den massmediala bilden om huruvida agerandet kan få politikern på fall.
Men någon måste förklara för mig på vilket sätt det inte är förenligt med socialdemokratisk bostadspolitik att köpa en privat hyresfastighet och ombilda den till bostadsrätt. Istället för att en stiftelse eller en enskild kapitalist nu äger lägenheten förvaltas den nu av de som bor i huset, jag tycker det är ganska fint. Sen får man hoppas att Lövdén tänker vara med å hjälpa till på gårdsstädningarna, annars är det ju upprörande. Men att bo kvar i hyresrätt hos sina grannar är väl inte mer lockande för honom än för andra – fast han slipper ju städa då.
[tags]bostadsrätter, Löwdén, bostadspolitik[/tags]
Problemet med Lövdén är väl framför allt att han kraftfullt(?) har verkat för att beståendet av hyresrätter inte ska minska, men när han får möjlighet att ta ställning privat väljer han en annan linje.
När det gäller viljan att sälja ut allmännyttan till underpris är det värt att beakta tre saker: att hyresfastigheter bara får säljas som just hyresfastigheter, marknadsvärdet på hyresfastigheter är väsentligt lägre än värdet av bostadsrätterna samt att bostadsrättsföreningar har förköpsrätt. Det beskrivna förhållandet regleras i lag stiftad av riksdagen.
För övrigt så är ungefär hälften av bostäderna (i flerbostadshus) i Stockholms innerstad hyresrätter, så påståendet att det inte finns så många andra upplåtelseformer än bostadsrätter stämmer inte riktigt. Men visst är det svårt att få hyresrätt i innerstaden, det råder det knappast något tvivel om.
En annan sak att fundera på är hur priset på bostadsrätter (och därmed storleken på insatsen vid köp) skulle påverkas om utbudet kraftigt skulle öka? Min gissning är att priset skulle justeras nedåt, vilket i sin tur skulle göra det möjligt för fler att bo där de vill, och inte bara de som råkar ha känningar i fastighetsägande stiftelser t ex…
Jag välkomnar en bostadspolitisk diskussion. Problemet för sossarna är att om sakfrågan skulle diskuteras så skulle den användbara myten om ”förmögenhetsöverföringen från allmännyttan till enskilda lägenhetsinnehavare” (jag ser att även du Magnus skriver om ”underpris”) spricka som ett troll i solljus.
Lövdén är heller inte vilken liten dussinhycklare som helst. Som tidigare bostadsminister ligger han personligen bakom det system som gör att han kammar hem en privatekonomisk bingo på att köpa en lägenhet som ombildas till bostadsrätt. Ett förfarande han tidigare kraftigt fördömt, men då har det ju inte handlat om hans egen lägenhet…
Det är just den socialdemokratiska hyrespolitiken som gör att det överhuvud taget existerar ett sådant enormt glapp mellan hyran och det faktiska bruksvärdet. Ett system som göder svarthandel och driver på för ombildningar till bostadsrätter.
Jag ville skicka denna text med mail men lyckades inte hitta någon address, så det får bli en bloggkommentar som avviker från ämnet.
Jag tycker om det jag läst i din blogg. Den verkar bra mycket mer saklig och analytisk än de flesta andra svenska bloggar och nyhetskällor som jag har erfarenhet av. Avsaknaden av cynism som verkar genomsyra allt och alla nu för tiden är uppfriskande och hoppingivande.
Jag är en 26-årig ungdom som undrar över världen, inklusive vårt eget land. Jag har länge letat efter en granskande nyhetskälla där det inte direkt blir uppenbart att det finns stora hål i antingen informationen eller resonemanget. Min tro på nyhetsmedierna krossades, maldes ned och spolades ner i toaletten på grund av två tätt följande, men separata, mediastunts. Det första utspelade sig när jag var på Lincon, ett spelkonvent, och handlade just om spelkonventet. Det var extremt vinklat och missvisande, se djupare genomgång nedan.
Det andra var aftonbladet som försökte diskreditera Piratpartiet genom att hävda att deras medlemsmatrikel blivit läckt och cirkulerade på nätet. Något som det blev uppenbart att det var rent ljug när en hel drös datorvana fildelare rapporterade att matrikeln inte gick att hitta någonstans på nätet.
Det är lätt att tappa tron på framtiden i det här samhället. Den officiella sektorn är så intrasslad i halvsanningar och mediadramaturgi att man vet varken ut eller in. Hur ska någon kunna göra ett informerat val när informationen hela tiden skyls över av känslospel och dramatik?
I min bild av en fungerande demokrati så säger politikerna vad de menar, och vet vad de pratar om. De kan ge referenser till det de säger, eftersom de har gjort sitt jobb och tagit reda på vad som kan funka och sedan bestämt sig för en handlingsplan. Istället verkar politikerna göra sitt arbete baklänges, det är som om de börjar med en idé som känns bra och sedan begränsar efterforskningarna till hur de ska bekräfta den. Och media låter dom komma undan med att göra ett så halvhafsigt jobb med sin dramainriktade rapportering.
Många ungdomar idag saknar framtidstro. Det är inte så konstigt, det är vad konstant bombardemang av nyhetsdramatik, lögner och halvsanningar leder till. Otrygghet. Om våra politiker vore kompetenta skulle de inte behöva göra mediaspektakel av politiken. De skulle inte behöva skyla över sanningen. En kompetent politiker är i min världsbild inte rädd för att säga ”Jag är inte tillräckligt insatt i just den frågan, jag kan ju tyvärr inte hålla reda på allt. Men jag kan ta reda på det och återkomma (alternativt) be min kollega som är betydligt mer insatt kommentera. Vi kanske får reformera vår ståndpunkt när detta tagits med i ekvationen, tack för att du gjorde mig uppmärksam på denna detalj.”
Hur gör du för att hålla fast i hoppet?
—–
Lincon:
Inslagen gjordes av östnytt och var extremt vinklade, med en professor som jobbar med spelberoende som likställde konventet med ha ett konvent för vin och sprit för ungdomar. Dom visade en intervju där en reporter ställde vinklade frågor till en warhammerspelare som hade det mesta av sin fokus på spelet. När sverok efter önskemål fick ge replik så visades warhammerspelaren igen, denna gången omklippt så att intervjun blev än mer vinklad. Professorn stod på sig hävdade de, och backade upp med en snutt från gårdagens intervju.
Jag följde sedan händelseutvecklingen på Sveroks forum. Sveroks ledning kontaktade Professorn, och rapporterade att han var en riktigt trevlig och intelligent prick, och att även hans intervju hade blivit ordentligt redigerad av Östnytt. De gjorde gemensam sak med professorn och skrev tillsammans en debattartikel till corren. http://www.corren.se/archive/2006/6/12/1vf6wn6geqxw9sl.xml
Det finns ju en aspekt till i detta och det är ju frågan om vem som har rätt till värdet. Allmännyttan ägs ju av alla medborgare, om offentlig egendom ska säljas ut på ett för köparen mycket förmånligt sätt blir det ju lite snedvridet om den som för tillfället bor i lägenheten skulle få denna förväxta kaka av den gemensamma egendomen.