Det offentliga samtalet har snart fullbordat sin flytt från Aten till Rom. Det var en av slutsatserna i ett samtal jag förde med en god vän denna ljuvliga sommarhelg i september. Vi har gått från Atens torg där samtalet kretsade kring sådant som berör oss och vår vardag till Coloseums läktare där vi mättas med underhållningsvåld och ytligheter.
Man kan ha synpunkter på vad detta leder till i form av kvaliteten på demokratin. Den romerska republiken var inte precis odemokratisk, men en angelägenhet för ett litet upplyst fåtal. Och nog kan det kännas så i Sverige idag om man tar del av mediebilden av politiken. En angelägenhet för ett litet fåtal, vi andra ska nöja oss med speglingar av kvasiverkligheten i dokusåpor och ytliga beskrivningar av det poltiska spelet.
Jag menar nog att jag, och de flesta poltiska bloggare, i mycket glatt deltar i detta förytligande av politik och det publika samtalet. Mitt under valrörelsen, när min blogg legat nere så skriver jag tre indignerade inlägg om folkpartiets intrång i sossarnas databas. Visst tappade jag spåret, och det är inte första gången. Det finns viktigare saker att skriva om. Och den omgörning av min blogg som nu är på gång är starten på en delvis ny inriktning.
Min idé är att inte bara skriva korta små ledarstick, kommentarer och notiser om det som rör sig i världen och mitt huvud utan att också bidra med det som lite slarvigt kallas för medborgarjournalistik eller citizen journalism. Jag tänker med jämna, om än inte så täta, mellanrum publicera längre artiklar här på bloggen. Artiklar som jag hoppas kan belysa verkligheten ur en annan aspekt än det som dagligen speglas i medierna. De kanske heller inte blir publikmagneter, men förhoppningsvis ska de väcka lite tankar.
Jag behåller det korta dagsaktuella också, men markerar dess litenhet genom ett mindre rubriktypsnitt. Jag vill att det ska vara skillnad på det texter jag snabbproducerar och de jag jag lägger ner lite energi på.
Jag tror inte min blogg kan bidra till att det offentliga samtalet flyttar tillbaka till Aten. Jag börjar faktiskt tro att det inte låter sig göras. Men jag vill erbjuda ett alternativ till den ytliga politiska underhållningen på Coloseums läktare. Vi får väl se hur det går. Men nu öppnar Magnus tankar igen efter ett långt sommaruppehåll. Det är för dig jag skriver så dina kommentarer är så välkomna!
[tags]politik, bloggosfären, samtal, medborgarjournalistik, citizen journalism, bloggar[/tags]
Detta inlägg är förhoppningsvis intressant.
Vad har du gjort med dina fina blogg. Är det min webbläsare som inte kan läsa sidan ordentligt eller har du ändrat medvetet. Om det sista gäller – byt tillbaka, den var mycket ballare.
Det ska bli spännande att följa utveckligen här. Jättekul satsning!
Välkommen tillbaka! Ser fram emot utvecklingen av bloggen och ännu mer trevlig läsning.
Abbe, jag har lämnat min gamla blogg bakom mig. Jag tyckte själv att den var ballare, men jag ville ha något mer stilrent. Men utseendet den har nu är inte riktigt klart än, det kommer att ske förändringar lite pö om pö de närmaste dagarna.
[...] Jag kände efter valrörelsen att jag behövde förnya min blogg. De politiska bloggarna i Sverige är nästan undantagslöst något slags privata ledarsidor där nyhetsflödet kommenteras och färgas av bloggarens politiska åsikter. Jag själv tyckte att jag var riktigt duktig på detta. Men detta innebär väldigt sällan någon breddning av nyhetsflödet, och det jag saknade var artiklar som tog en titt bakom main-stream-mediernas drev. Finns det mer? Finns det en annan vinkel? [...]
[...] ML: Vi får väl se hur det blir med den saken. När jag bestämde mig för att byta inriktning på bloggen så hade jag föreställt mig att jag skulle jobba mer med fördjupning och att hitta annorlunda vinklar på redan kända nyheter. Jag tror att det är där jag kommer att hamna mestadels. Men jag kommer också fortsätta att blogga om mina åsikter och tankar. [...]
[...] blogg redovisade jag veckor före Boreliusavslöjandet. Den 26 september skriver jag om denna min nya inriktning och det är många veckor kvar till jag ens funderar kring Maria Borelius. Därefter har jag [...]