Hafsiga förslag för att åstadkomma lönedumpning

”Hur kan det ses som lönedumpning att vi sänker a-kassans nivåer till de som gällde -97?”, frågade arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i SVT:s Godmorgon Sverige i morse. Svaret är förstås enkelt. Det handlar om lönedumpning eftersom a-kassan fungerar som en markör av minimilöner i Sverige och sedan 1997 har vi haft en oavbruten reallönetillväxt. Att pressa tillbaka lönenivåerna till -97 års nivåer är förstås ingenting annat än lönedumpning.

De tre stora fackliga organisationerna protesterar nu kraftigt mot regeringens snabbt ihoprafsade förslag. [LO, TCO, SACO] Och tydligen har regeringen signalerat att ännu fler förändringar är på gång – mer långtgående förändringar av arbetslöshetsförsäkringen än vad som någonsin nämndes under valrörelsen. Och faktum är att den moderata lönedumpningspolitiken aldrig hamnade under lupp medan valrörelsen pågick.

Det faktum att Göran Persson i valrörelsen tjatade om frågan om den moderata lönedumpningspolitiken kan ha lett till att medierna aktivt valde att avstå från granskning av alliansens arbetsmarknadspolitik eftersom det skulle känts som ett partsinlägg. Det var i så fall ett stort strategiskt misstag, men förstås mycket svåranalyserat i efterhand. Nu dras tumskruvarna åt på de arbetslösa, och Fredrik Reinfeldts ord från valnatten klingar allt tommare.

Min utgångspunkt är inte att vara en statsminister för bara moderata väljare, utan för hela svenska folket.

Vi vet nu att moderaternas syn på vanligt folk är att de har en inkomst bland de tio procenten högst betalda och att deras syn på vad som är hela folket inte innefattar löntagare och arbetslösa.

Medan man begrundar detta kan man skriva på namninsamlingen mot en försämrad a-kassa.

[tags]politik, a-kassa, lönedumpning, moderaterna, lo, tco, saco, sven-otto littorin[/tags]

Bloggar etiketter:

10 Responses

  1. Tommy Jensen skriver:

    Håller med dig Magnus. Varför reagerar inte programledaren på det enkla och självklara faktum att Littorin flyttar a-kassan nästan tio år bakåt i tiden. Känns som om Littorin skulel intervjuats av REA-reportrar istället.

  2. [...] Meanwhile, Magnus Ljungkvist writes in his blog: “How can it look like slashing salaries when we lower unemployment compensation to 1997’s level?” asked Labor Market Minister in SVT’s program Godmorgon Sverige this morning. The answer is simple. This is slashing salaries because unemployment compensation functions as a marker for minimum wages in Sweden, and since 1997 we have had unbroken real salary growth. To force salary levels back to the levels of 1997 is of course nothing other than slashing salaries. [...]

  3. Magnus skriver:

    Om a-kassenivåer är lika med lönenivåer, vilka är då lönenivåerna i exempelvis Irland eller USA?

    Ja, det måste ju vara låglöneländer. De har iofs 30-50 procent högre BNP per capita och reallönenivåer än Sverige, men de är per definition naturligtvis låglöneländer.

    Och vad trevligt att lönenivåerna inte behöver förhandlas i avtal, utan man kan bara höja a-kassan lite när man vill ha en löneökning för alla.

    Har jag missat nåt?

  4. Magnus skriver:

    Ja, du har missat en hel del.
    1. A-kassenivån är inte lika med någon lönenivå. Men A-kassan är en markör av minimilön i Sverige. I flera andra länder har man lagstiftad minimilön, jag tycker det är sämre.

    2. BNP per capita säger inte ett skvatt om lönenivåerna i ett land. I USA är lönespridningen betydligt större än i Sverige, många tjänar mycket men många lever också i misär.

    3. Det är klart att en a-kassehöjning skulle påverka lönenivåerna, för de lägst betalda. Precis som en sänkning gör det. Den sänkningen som nu förbereds är därför en fråga om att pressa fram lönedumpning, ingenting annat.

  5. Anja skriver:

    En sak till som ofta förbises när man jämför olika länders lönenivåer:
    Ofta jämförs faktiskt äpplen och päron. Alla vet ju att man i USA inte får lika mycket för sina skattepengar (eftersom man inte betalar så mycket skatt, detta är logiskt), men det innebär att man måste betala mycket med den egna lönen som vi i Sverige får ”gratis”. Jämför man en person med en viss tjänst i USA som tjänar mer än motsvarande person i Sverige kanske denna person i USA ändå inte har råd att skicka sina barn till college. Så skulle man dra av utbildningsavgiften för barnen från lönen blir USA-lönen genast mycket lägre än den Svenska. Men USA-personen avstår från att ge sina barn utbildning, alltså ser det ut som att den personen har högre lön.
    Min poäng är att t.o.m. i ”högskatteländer” som Tyskland ligger många fler utgifter för ett vanligt liv på den egna lönen (i Tyskland har man t.ex. ingen föräldrarförsäkring), och om lönesiffran då är högre så blir den ändå lägre i slutändan. Det är svårt att jämföra löner mellan olika länder. Man kan också dra slutsatsen att det blir mindre valfrihet för den enskilda ju mer utgifter som ligger på nettolönen istället för bruttolönen. För nettolönen är inte mycket att komma med.
    Nånting som man kanske borde börja jämföra i samband med att man jämför löner mellan olika länder är hur mycket lån människor har och framför allt vad dom har lånat till. I många länder måste man ta banklån om man blir sjuk. Än så länge slipper vi det i Sverige, men det är väl dit borgarna vill ta oss.

  6. Magnus skriver:

    Nu skulle ju en minimilön, som du menar att a-kassan sätter, motsvarande t ex 80% av medellönen innebära en extremt liten länespridning. Spontant skulle jag inte ha något emot,säg, 55 procentig a-kassa. Det vore inte lite, men naturligtvis en sänkning.

    På er, sossarnas, hemsida är det nu 75 procent som på webbfrågan valt svarsalternativet att a-kassesänkningen är bra eftersom det är för små löneskillnader i samhället. (Hm… Blev det svarsalternativet för snällt formulerat, eller?)

    Vidare vore det väl inte fel om man lät a-kassan fungera försäkringsmässigt så att alla arbetstagare kunde se vad de betalade in? En strikt försäkringsaktig a-kassa borde t o m ni sossar kunna ställa upp på.

  7. [...] Bra analyser av vad högeralliansens förslag om sänkt A-kassa innebär finns på Magnus Ljungkvists blogg, “Hafsiga förslag för att åstadkomma lönedumpning” och av Rose-Marie Södergren på oppositionen.se, “Att försämra för de arbetslösa är viktigare än jämställdhet för högerregeringen”. [...]

  8. Rommedahl skriver:

    Så påpassligt, har skrivit ett blogginlägg om det här precis.

    Vad jag förstått så skall fackligt arbete och kollektivavtal vara det som håller lönerna uppe och a-kassan en omställningsförsäkring då man är emellan jobb.

    I a-kassans barndom var det en angelägenhet inom facket och en strikt försäkringskonstruktion och då med syfte att hålla uppe lönerna tillsammans med andra fackliga verktyg som strejker och kollektivavtal. A-kassan var mer eller mindre i sig ett stöd för kollektivavtalen kan jag anta.

    Kort sagt, ville man ha a-kassan som ett verktyg för att hålla uppe lönenivåerna borde de behållit makten och skött finaniseringen av dem själva.

  9. Jonas skriver:

    Anja:
    ”Jämför man en person med en viss tjänst i USA som tjänar mer än motsvarande person i Sverige kanske denna person i USA ändå inte har råd att skicka sina barn till college”

    Ordet ”kanske” är väldigt målande här. Jag umgås en hel del med just collegestudenter från USA och de skrattar oftast bara när jag berättar vad människor från Sverige tror om både det ena och andra.

    Det är helt sant att USA har klasskillnader i utbildning. Är du rik kan du köpa dig en bättre utbildning än om du är fattig. Det är också sant att människor utan vare sig pengar eller studiebegåvning sannolikt inte kommer studera på college. Men är du exempelvis relativt sett fattig och någorlunda begåvad får du stipendier och ta lån för att täcka återstoden. Ungefär som i Sverige. Är du från en minoritetsgrupp är du i princip garanterad stora stipendier bara du klarar av high school…

    Med detta sagt så kan vi väl åtminstone försöka acceptera att USA faktiskt är ett rikare land än Sverige. Våra höga skatter ger oss inga magiska förmåner, mer än ökad statlig kontroll över fördelningen. De är ungefär 35% rikare, vilket betyder att de kan köpa ungefär 35% mer grejer i genomsnitt, ha 35% bättre sjukvård, åka 35% mer bil och ha 35% bättre äldreomsorg. Samt förstås äta 35% mer. :P

    Vidare förstår jag inte alls din utläggning om minskad valfrihet, Anja. Låg skatt och avgifter för saker innebär ju just ökad valfrihet. Hur kan du få det till det omvända?

  10. [...] En av många vänsterbloggar som skrivit om det också. Lämna gärna en kommentar eller håll koll från din egen sida. RSS 2.0 [...]