Har legat hemma å varit sjuk idag, med riktigt risig kista. På många sätt är det befriande att vara för sig själv ibland. Prioriteringarna blir lite annorlunda. Katastrofkommissioner, Lars Danielsson och mystiska e-postband känns befriande långt borta. I stället har jag då och då rest mig ur sängen och i min nya fina kikare tittat på ekorrar och domherrar i trädgården. Dom verkade lyckliga trots att det var kallt ute.

Rostat vitt bröd säger de att man ska äta när man har dålig mage. Finns det något tråkigare bröd? Och när kylen faktiskt är riktigt tom på goda pålägg blir bekymren svåra. Jag medger att bekymrena kanske är på en mycket låg nivå i Maslows behovstrappa, men ändå. Så den torftiga maten har fått mig att fundera en del på vad man kan göra åt suget jag haft hela dagen.

Då slog det mig att vi har nyinköpt senapskål (Ja, ruccola då för er som nödvändigtvis tror att saker blir godare på italienska). Så ner i köket för att göra en liten smarrig sallad. Och där låg den döda senapskålen, ledsen, vissen och alldeles oaptitlig. Så återstoden av kvällen har jag grubblat över det stora senapskålsmysteriet. Hur kommer det sig att den kan hålla sig fräsch i butiken men så fort den kommer innanför mina dörrar så dör den?

Kanske någon klok matbloggare där ute kan svara?

[tags]ruccola, senapskål, mat, sjukdom, mysterier, vardagsmystik[/tags]

Bloggar etiketter: Mat, Om mig