Det finns ingen ångervecka efter val. Ändå är det lätt att tolka den stora väljarflykten från alliansen som ett utslag av att väljarna ångrar sig. Valet blev mer ett uttryck för tröttheten på en socialdemokratisk regering än ett starkt mandat för borgerlig politik. Väljarnas ånger drabbar därför de små borgerliga mittenpartierna hårdast eftersom de är de som tog emot många av de regeringströtta socialdemokratiska sympatisörerna.

Om detta skriver Mikael Gilljam förtjänstfullt i en debattartikel i Göteborgsposten igår. Gilljam menar att det är för tidigt att dra slutsatsen att väljarna känner sig lurade av den förda politiken, utan snarare det faktum att den ”fräscha” alliansen nu för första gången utsätts för normal granskande ”mellanvalsjournalistik”.

Om Gilljams slutsatser är riktiga betyder det att det inte var alliansen som vann valet utan socialdemokraterna som förlorade. Det i sin tur bör väcka en del viktiga frågor i den socialdemokratiska valutvärderingen. Hur kan/ska ett statsbärande parti som socialdemokratin klara av att hålla en intern förnyelseprocess inom sig levande?, är kanske den viktigaste.

Den största utmaning socialdemokratin står inför är säkert inte att vinna 2010 år val, där får man säkert draghjälp av en svag alliansregering. Den största utmaningen är hur man vinner 2014 års val. Hur ser då regeringsstrategin ut, vilka ska man samarbeta med? Är mittenpartierna förevigt lakejer till moderaterna, eller finns det möjlighet till samtal?

[tags]alliansen, val 2006, socialdemokraterna, analys, politik, förnyelse, mikael gilljam, opinionsundersökningar[/tags]