Jag kan inte annat än hålla med Jonas Morian. “Det är djupt otillfredsställande att debattera med personer som inte vågar stå för vad de tycker.”
Dessvärre är det ganska vanligt att de som kommenterar här på min blogg gömmer sig bakom falska identiteter. Oftast raderar jag helt enkelt de kommentarerna. Sambandet mellan den anonyme och åsikter som jag helt enkelt inte kan tänka mig att ha på min blogg är stort. Så oftast är det inget ni missar, om jag uttrycker mig försiktigt.
Den som figurerar med eget namn får också ta eget ansvar. Det vet vi som bloggar och skriver med vårt riktiga namn. För de personerna har jag stor respekt även om jag inte alltid delar uppfattningarna som de framför.
Ett demokratiskt samtal gynnas av att de som torgför sina åsikter också står vid dem som individer. Därför utropar jag idag min blogg till Anonymitetsfri Zon. Debattens maskerade huliganer får lov att söka sig någon annanstans.
Andra intressanta bloggar om: anonymitet, bloggosfären, demokrati, debatt, bloggar, kommentarer
Magnus, det är inte ofta jag håller med om det du skriver, men här har du helt rätt! Min nystartade blogg brukar besökas av personer med diverse konstiga vänsteråsikter, vilka inte tycks våga stå för dem i en öppen och ärlig diskussion. Hittills har jag varit tolerant och i åsiktsfrihetens anda låtit dem stå kvar, men om det fortsätter måste jag nog överväga att göra som du.
Isobels blogg är också anonymitetsfri zon:
http://isobelsverkstad.blogspot.com/
och jag håller med Kurre. Bra initiativ!
/Helena
Det har du rätt i Helena, jag hade inte tänkt på det, men ju fler vi blir som inte tolererar maskering i debatten desto bättre är det!
Magnus;
Jag håller också med om att total anonymitet är ynkligt och dessutom diskussionsförstörande, för hur diskuterar med 8 Anonymous om ett ämne?
Men menar du att du kräver kommentatörens riktiga namn som underskrift, eller nöjer du dig med en pseudonym??
Jag nöjer mig med Pseudonym om jag fått en verifierbar epostadress.
En flerhundraårig presstradition håller inte med dig. Alls.
Meddelarskyddet — rätten att bidra med fakta anonymt till pressen — är en av vår demokratis viktigaste skyddsmekanismer.
Sedan kan det ju hända att du är kritisk mot meddelarskydd som koncept, och det är helt i din rätt att vara. Även utan att du ställer upp med namn och bild.
Rick: Du blandar nog ihop två saker. Jag har verkligen ingenting emot meddelarskyddet eller meddelarfriheten. Det är utmärkt att vi har en en grundlag och en presstradition där källorna bevaras och skyddas. Själv är jag mycket noga med att skydda de källor jag har till min blogg.
Det är inte alls samma sak som att jag accepterar att man i skydd av anonymitet debatterar på min blogg. Precis som vilken redaktör som helst så förbehåller jag mig rätten att avgöra vad som publiceras här.
Meddelarskyddet ger dig ju inte rätt till debattplats på Aftonbladet, eller hur?
Det är lite intressant det här med anonymiteten. Själv blir jag anklagad för att vara anonym av vissa (som helst vill vara mer anonyma själva). Och visst - jag går under pseudonym, mest för att helt enkelt hålla lite distans mellan mitt namn som mina kunder känner, och det jag skriver - dock utan att mörka speciellt mycket. Och det är inte svårt att få tag på mitt namn och liknande. Men det krävs att man går från en blogg till min andra. Fast det är för jobbigt för många människor…
Och å andra sidan så är mina två nick rätt välkända vid det här laget. Vilket ju ställer frågan om anonymiteten på sin spets - är jag anonym då jag a) är väl känd som kommentator b) har en väl känd blogg som inte är speciellt opersonligt hållen c) alltid kör med riktig mailadress?