I morse hade Dagens Eko ett inslag om Fryshuset i Stockholm. Inslaget kritiserar att Fryshuset inte polisanmält anställda som begått eller misstänks för brott. Man ställer det i kontrast till en verksamhet inom ”Lugna Gatan” där man försöker få ungdomar att våga polisanmäla brott.
Under inslaget använder man sig av ljudeffekter för att illustrera exempel på felaktigheter man tycker sig hittat i Fryshuset. (Lyssna cirka 1 minut in i inslaget) Med hjälp av ett spänningsskapande thrillerljud understryks varje exempel och får därför en extra tyngd. Lyssnaren leds genom de repeterade ljudeffekterna att tro att det är mycket allvarliga missgrepp som skett.
När Ekot, och deras unga reportrar Daniel Öhman, Daniel Velasco och Nuri Kino, på detta sätt använder sig av än fler metoder än det redan starka redigeringsprivilegiet för att understryka sina poänger hamnar vi i rena propagandajournalistiken. Här redogörs inte fakta, här skapas spänningar och motsättningar med hjälp av suggestiva ljudeffekter. De som intervjuas i reportaget får inte välja ljudeffekter efter sina ord. (Applåder, skrattande barn, ljusa fanfarer)
Ekot lär heller knappast tillåta genmälen som är redigerade av genmälaren med effekter inlagda. Ekots agerande placerar den granskade i ett underläge som är omöjligt att ta sig ur. Detta skadar kraftigt Dagens Ekos trovärdighet som nyhetskälla. Jag hoppas att det är en engångsföreteelse, men jag är rädd för att vi kommer se och höra mer av detta i framtiden.
[tags]media, dagens eko, ekot, journalistik, propaganda, fryshuset, lugna gatan, ljudeffekter[/tags]