Maktkampen om det offentliga rummet

Äntligen! Kampen om det offentliga rummet börjar bli tydlig. När Bertil Torekull idag på DN-debatt ansluter sig till Expressens kulturchefs, Per Svensson, hållning får vi en tydlig debatt om tolkningsföreträdet i den svenska debatten. Torekull menar att Carl Bildts fria och ofiltrerade tillgång till den offentliga debatten genom sin blogg är ett hot mot demokratin.

Ska de (statsråden) också bedriva skyttegravskrig mot medier och enskilda via personliga tribuner förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att noga granska de styrande.

Det finns uppenbarligen en journalistisk kultur i vilken man uppfattar sitt uppdrag att vara ett filter mellan valda och väljare. Det är vi nog många inom politiken som har uppfattat länge, och protesterat emot. Men så länge de etablerade medierna haft monopol på tillgången till det offentliga rummet har den debatten aldrig kommit fram. Men nu ser vi vad en stor del av journalistkåren egentligen anser om det fria ordet hos någon annan än medierna. Det är ”skyttegravskrig”. Men i så fall handlar det ändå om att politiken skjuer tilbaka mot mediernas moderna artilleri med musköter.
Nu är debatten här, framtvingad av Carl Bildts bloggande. Och nu är det dags att börja precisera problemet. Ingen blogg i världen hindrar medierna från att utföra sitt granskande uppdrag. Expressen har i fallet Carl Bildt skött detta uppdrag med den äran. Carl Bildt har svarat. Nu är det upp till väljarna och läsarna att avgöra vem som har störst trovärdighet. Är det ett demokratiskt problem? Ja, Torekull och Svensson tycks anse det.

Då kan det vara klokt att minnas att Bildt har sitt mandat byggt på ett öppet och demokratiskt val, där Torekulls och Svenssons mandat är självpåtaget och aldrig utsatt för granskning eller demokratiskt inflytande.

Var vill företrädarna för mediernas monopolmakt dra gränsen för det fria ordet. Är det bara statsråden som inte får ha en egen plattform? Får kommunalråd kommunicera direkt med väljarna? Får någon politiskt aktiv? Får jag?

Bloggen och nätet leder till ett nytt medielandskap. Där ställs det högre krav på mediernas granskning. Den kommer att prövas i en öppen debatt där antalet avsändare med tillträde till offentligheten blivit större. Som gammal mediekoryfée kan man möta det genom att skrika tyst i klassen och önska sig tillbka till den gamla monopolrollen. Men som journalist kan man också välja att utnyttja det genom att granska det som skrivs och ta del av den ökande ström av information som är tillgänglig. Lite jobbigare, men ack så mycket intressantare.

För på en punkt har Torekull rätt. Carl Bildts blogg kan inte ses som något annat än en förlängning av hans kommunikativa uppgift som utrikesminister. Det som redovisas på Bildts blogg formar svensk utrikespolitik. Se till att granska det då!

[tags]media, journalistik, granskande journalistik, bertil torekull, per svensson, carl bildt, demokrati, politik, bloggosfären[/tags]

Bloggar etiketter: ,

4 Responses

  1. Mer Bildt-irritation …

    Raden av människor i mediavärlden som ifrågasätter Carl Bildts bloggande har utökats med Bertil Torekulls ifrågasättande.Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips o…

  2. Christer skriver:

    Det som spökar är att tidningarna och journalisterna inte längre har ensamrätt till det skrivna ordet. Att vänskap och inre kontakter in i maktsvären minskar i betydelse när vem som helst i periferin kan släppa fram information och uppgifter som är av intresse.

  3. Rum107 skriver:

    Kampen om rösterna/orden är också kampen om lyssnarna/läsarna förstås.
    Jag tänker på svunna Radio Days, där det talade ordet också ansågs kunna utmana och inte minst hota makthegemonin.
    Liknande stålbad har mött flertalet nya medier, och inte minst konstarter.
    Blir det teater för att man går på ett torg, eller krävs det för det en scen och en publik? har man återkommande frågat.
    Och innan dess fanns hoten om farsoter när det skrivna skulle släppas fram i andra språk än det artbefrämjande latinet.
    Debatten är med andra ord inte ny. Och naturligtvis handlar den om eventuella maktförskjutningar.

    Icke att förglömma har tillsist de traditionella medierna, de etablerade konstarterna, återfått sin ställlning efter relativt korta eldstrider.

    Varför då?