Det är en synd som ofta begås i debatten. Frågan är om det inte är en av debattklimatets sju dödssynder. Generaliseringen. Själv är jag en flitig syndare. Det ger ju en så mycket bättre punchline och det känns som man får lite bättre tryck. ”Högerns anhängare tycker alla…”, ”Det är typiskt för de liberal ledarskribenterna…”, ”Den svenska journalisterna springer i flock…”, ”En handlingsförlamning typisk för politiker…”

Några som kommenterar här på min blogg har som vana att klumpa ihop mig med socialdemokratin. Han är socialdemokrat – alltså är han skyldig till och ansvarig för IB-affärer, ATP-reformer och cementhäckarna på facket. Generaliseringen är ett frestande grepp att ta till när man vill nypa till någon lite extra. Och man kan använda den när man inte riktigt vet vem man ska slå på. Därför att om man kastar in en pinne bland en flock hundar så ylar den som känner sig träffad.

Men generaliseringen är feg. Den otydliggör anklagelsen. Om jag skriver om Bildts bloggande och skriver att journalistkåren motarbetar bloggosfären så är det ju inte sant. Per Svensson och Bertil Torekull är faktiskt de enda jag sett som gjort det. Generellt har nog den svenska journalistkåren ställt sig bakom ett modernt medieanvändande. Men det blir ju inte lika roligt att säga. Apropå det, gör faktiskt just Carl Bildt en bra distinktion kring detta i en intervju i dagens DN.

Med journalister är det som med politiker. De ska inte behandlas som ett kollektiv.

Nu tycker jag ju möjligen att det inte bara är journalister och politiker som ska slippa det, utan att det faktiskt är en mänsklig rättighet att bli sedd som enskild. Men det är ju svårt. Ibland måste man tala om en hel kår. Jag kan ju inte namnge varenda arkitekt i landet när jag ska prata om den svenska fantasilösa arkitekturen. Som exempel. Men jag kan säga att jag tröttnat på Whites glaslador. Utan att för den skull anklaga alla arkitekter på White för att vara fantasilösa.

Antagligen är det generaliseringen i samband med en anklagelse som är det riktigt taskiga. Ingen blir förbannad av att jag säger att jag tycker att kvinnliga liberala och socialdemokratiska ledarskribenter i allmänhet är vackra. Om jag däremot skulle påstå att kvinnliga konservativa eller nyliberala ledarskribenter är fula som stryk skulle det antagligen uppfattas som ett i vissa stycken osakligt påhopp. På samma sätt blir ingen upprörd om jag säger att hammarbyfans har vackra själar. Men om jag i nästa andetag skulle påstå att detta inte gäller för gnagarna och järnkaninerna så är användningen av generaliseringen tarvlig.

Den uppmärksamme läsaren tycker nu att jag börjat använda detta inlägg till att sprida generaliserande påhopp omkring mig, och det har ju läsaren alldeles rätt i, så nu slutar jag innan poängen går alldeles förlorad.

[tags]generaliseringar, journalister, politiker, arkitekter, tankar[/tags]

Bloggar etiketter: Spridda tankar