Det var för en kort tid sedan, men innan ”nya” hamnade framför moderaterna, populärt i högerkretsar att kalla serviceyrkena i den offentliga sektorn för den ”tärande sektorn” Ungefär som om vi skulle kunna ha hög produktivitet i ett samhälle utan sjukvård, barn- och äldreomsorg och utbildning. I själva verket är det förstås så att utan läkare och syrror, barnskötare och omsorgspersonal, lärare och fritidsassistenter så skulle vårt samhälle vara fattigare och fungera sämre.
Inte minst märks detta när efterfrågan på just denna typ av servicetjänster stiger i takt med att vi alla fått mer att röra oss med det senaste decenniet. Den tärande sektorn är nu erkända framtidsbranscher. Det märks också när man kartlägger vilka framtidsyrken vi har i landet. Då toppar läkare, fritidspedagoger, förskollärare, tandläkare.
Det är klart att det faktum att tjänsterna inom offentlig sektor nu är mycket efterfrågade gör att det privata kapitalet är mer intresserade av dessa jobb. När människors efterfrågan på god omsorg stiger så finns det pengar att tjäna. Och eftersom det privata kapitalets lakejer nu sitter vid regeringstaburetterna kommer de svara med privatiseringar.
Men minns att dessa yrken alldeles nyss var tärande, nu ska de bli närande, och då får vi inte längre driva det i offentlig regi. ”Kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagarna – understödet”
[tags]offentlig sektor, politik, framtidsyrken, närande, tärande[/tags]
Välformulerad insikt.
Är det höger? Även ett fackförbund som Metall har hållit sig med den världsbild med tärande och närande som du beskriver om jag inte är felunderrättad. Fast sådan är den väl; den socialistiska varianten solidaritet – gruppsolidaritet.
Du har helt fel Magnus! Det var inte några av dina ”högerspöken” som myntade begreppet ”tärande”. Det var flera fackliga förbundsledare som under Malms tid införde uttrycket. Ungefär samtidigt med ”stim” och att ”kärringen skall studsa mellan spisen och knytnäven”. Varför inte fråga Malm hur det egentligen förhöll sig med alla dessa grovheter?
Det finns en tärande, en oerhört tärande, del av den offentliga sektorn. Inte den del som vi alla kallar ”välfärden” utan den sjukligt stora, statliga och kommunala byråkratin. Idag skulle minst 30% av alla verk, myndigheter, institut, politiker och deras olika organisationer etc kunna avskaffas omedelbart utan att medborgarna skulle uppleva någon som helst försämring i samhällets service. Snarare tvärtom! Ta dessa sparade pengar från den nedlagda delen av byråkratin och lägg dem på sjuk-, åldrings- och handikappvården. Nu! Det är där de behövs!
Hur är det med historiekunskaperna Rudström? Begreppet ”tärande” har hörts långt innan Malms ”stim”-fadäs. Vilka som är tärande är inget objektivt begrepp. För dig och många andra till höger är det alltid ”byråkratin” och då alltid den offentliga. Svepande och populistiskt.
Lika svepande som när du buntar ihop ”stim”, ”tärande” och ”den studsande kärringen” med facket och Malm. Fult!
Var kommer denna siffra 30 procent ifrån? Har du hittat den i nån gammal Timbropamflett eller i Ny Demokratis gamla valmaterial?