I en hittills hemlighållen undersökning som Magnus tankar tagit del av beskrivs svenskarnas syn på bidrag och bidragsfusk. Undersökningen är betald av finansdepartementet och har aldrig tidigare offentliggjorts. Det är en närapå schizofren bild av svenskarnas förhållande till bidrag man får efter att ha läst undersökningen.
Å ena sidan älskar vi våra bidrag och försäkringar, de visar att Sverige är ett generöst land där vi är måna om de svaga i samhället. Å andra sidan känner vi att det vore bättre om man kunde leva på sin lön och att bidragen hämmar initiativviljan.
Å ena sidan har svenskarna en negativ, närmast fientlig syn till bidragsfuskare. Å andra sidan medger vi gärna att vi själva någon gång tänjt på reglerna. Särskilt gäller detta sjukpenningen och ersättningen vid vård av sjukt barn. När det gäller andras fusk tycker vi det är omoraliskt och brottsligt. Men när det gäller vårt eget fusk tar vi gärna till rationaliseringar (ett finare ord för bortförklaringar). Några av de vanligaste rationaliseringarna är:
- Det kan vara ok att stanna hemma en extra dag för att kompensera sig för karensdagen.
- Politiker och andra ledande personer fuskar med tevelicens, skatt och svartjobb, så varför skulle inte jag?
- Det egna bidragsfusket är så litet så det påverkar inget.
- Blanketterna är så krångliga och det är svårt att komma i kontakt med myndigheten och då fyller man i för att maximera.
Så medan vi verkligen avskyr de som bidragsfuskar i större skala kan vi tänka oss att kompensera oss genom bidragssystemet. Men deltagarna i undersökningen tycker också att vi borde bli bättre informerade om sambandet mellan bidragsfusket och nivån på välfärden. Särskilt gäller detta ungdomar och invandrare, menar man. Moralen i samhället har sjunkit generellt och särskilt gäller detta ungdomarna. Detta ses som ett resultat av dåliga förebilder i vuxenvärlden.
Undersökningen gjordes under oktober och mitt under brinnande ministeraffärer och debatt om fusk med föräldrapenning. Gallup pekar på att detta kan ha påverkat svaren på om fusket är vanligt. Svaren är nämligen ovanligt tydliga. Fusket pågår i stor omfattning och deltagarna menar att det är särskilt vanligt i a-kassa, sjukförsäkring, bostadsbidrag och vård av sjukt barn.
Deltagarna gör ingen skillnad mellan fusk med bidrag, svartarbete och skattefusk. De menar att dessa områden hänger ihop. Fuskar man med det ena så gör man det säkert med det andra också.
Om undersökningen är representativ så vill vi se hårdare tag mot fusket. Samkör gärna register för att hitta fuskarna, det är inte integritetskränkande. När det gäller vilket straff bidragsfuskarna ska ha är bilden lite delad. Rika, välbärgade personer som fuskar bör kunna straffas med fängelse, men vi har större förståelse för fusk om den ekonomiska situationen är knaper, då tycker vi det räcker med att återbetala det felaktigt utbetalade bidraget.
Undersökningen är utförd av Gallup på uppdrag av delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT-delegationen, och betald av Finansdepartementet. Undersökningen består av djupintervjuer och fokusgrupper och genomfördes i oktober 2006.
[tags]bidrag, bidragsfusk, FUT-delegationen, politik, samhälle[/tags]
Vadå de äldre dåliga förebilder? Det tycks ju snarare vara den ekonomiska eliten som är dålig förebild!
Dessutom, om man ständigt skriver om bidragsfuskande i massmedia, så kommer ju alltfler att anse det vara OK att fuska. Gör alla andra så kan jag, och eftersom jag är med och betalar för andras fusk, så är det väl inte mer än rätt jag tar ut lite jag också.
Det blir liksom en självuppfyllande profetia det där. Och jag känner egentligen ingen i min generation som tycker att bidragsfusk är OK. Själv har jag inte ens tagit ut de bidrag jag haft laglig rätt till, och jag känner ganska många som gör precis likadant som jag.
Jag har uppfattat gnället, från politikerhåll och i massmedia, på bidragsfuskandet som en ursäkt för att skära ner på alla sociala förmåner, och det är en farlig väg att gå genom att man just framkallar fuskandepå det sättet.
Dessutom är kollektiv bestraffning, vilket det är att skära ner för alla verkligt behövande, vidrigt och strider mot god moral.
Väldigt intressant, skall bli kul att läsa mer om denna unersökning (ifall den släpps). Den stämmer dessutom med vad jag observerat och uppfattat runt omkring.
Däremot köper jag inte riktigt att alla former av fusk skall likställas eller är likvärdiga. Jag förstod heller inte om undersökningen var utformad med det som premiss, eller svaren gav den slutsatsen!?
Kerstin, jag håller med dig – bidragsfuskskriverierna har ett syfte, att rikta fokus mot sjukförsäkringar, a-kassa och varje annat område borgarna vill förändra.
Men i fusk och bedrägerier finns ingen evig moral, ingen svensk uppförandekod – det är en klassfråga.
Skandiadirektörerna torde väl tydligt visa på detta. Trots att vi alla kunde se att de var nakna, lyckades de med dyr advokatyr undkomma. Och vi har sett det upprepas till leda. Jag minns själv hur unga förhoppningsfulla nyanställda ungdomar, mängder med kommuner och även ministrar drogs vid näsan i den sk Prosolviaafären – börsraketen som färdades på luft.
Folk som nästan badar i syltburkarna, klarar sig.
Jag har inga förhoppningar om denna grupp.
Det försvarar inte fusk på ”lägre nivåer”.
Min morfar, tidig fackföreningsmedlem för över hundra år sedan, hade mycket tydliga åsikter om rätt och fel. Han var redigt förbannad över arbetare som till exempel ”måndagsstrejkade”. – Dom säger att dom strejkar när dom egentligen är bakfulla! På den tiden stämplades sånt i arbetarpressen. Och det var viktigt att de fattigaste i samhället skötte sig, om de skulle kunna ta makten.
Det mesta var inte bättre förr – men tydligheten hos arbetarrörelsen var klarare.
St Just:
.
Nej, för 100 år sedan var det inte bättre men för 35 år sedan
[...] den undersökning jag publicerade här på Magnus tankar förra veckan framkom det tydligt att de flesta svenskar har ett mycket klart begrepp om kopplingen [...]